Gruppen som omgav Elvis under hela hans karriär
Marilyn Monroe var en av Hollywoods mest ikoniska figurer och fick ett smakprov på berömmelsen i början av 1950-talet med filmer som bland andra "Niagara" (1953) för att sedan nå absoluta toppen med "I hetaste laget" (1959), för vilken hon vann en Golden Globe.
Grace Kelly medverkade i elva filmer på 1950-talet, inklusive hennes Oscarsvinnande roll i "Mannen du gav mig" (1954). Hon blev prinsessa av Monaco genom att gifta sig med prins Rainier III i april 1956.
Den franska skådespelerskan Brigitte Bardot fick internationellt erkännande för sin roll i "Och Gud skapade kvinnan..." (1956) och blev snabbt kallad filmvärldens "sex kitten".
Den Puerto Rico-födda amerikanska skådespelerskan, dansaren och sångerskan Rita Moreno är utan tvekan mest känd för sitt Oscarsvinnande framträdande i "West Side Story" från 1961. Hon hade dock haft tidigare framgångar i filmer som "Singin' in the Rain" (1952) och "Kungen och jag" (1956). Moreno är för övrigt en av endast en handfull underhållare som har uppnått vad som kallas för "Triple Crown of Acting" som utgörs av individuella utmärkelser i form av Oscar, Emmy och Tony för skådespeleri.
Audrey Hepburn tog plats på filmscenen i och med den romantiska komedin "Prinsessa på vift" (1953), i vilken hon spelade tillsammans med Gregory Peck. För sina ansträngningar kom Hepburn att bli den första skådespelerskan som vunnit en Oscar, en Golden Globe och en BAFTA-utmärkelse för ett enskilt framträdande.
Dorothy Dandridge skrev Hollywoodhistoria på 1950-talet genom att bli den första afroamerikanska skådespelerskan som nominerades till en Oscar för bästa kvinnliga skådespelerska i "Carmen Jones" från 1954 (Hattie McDaniel tog hem Oscarsutmärkelsen för bästa kvinnliga biroll för sin roll i "Borta med vinden").
Kim Novak var en av Hollywoods främsta kassasuccéer på 1950-talet med filmer som bland andra "Pal Joey" (1957), tillsammans med Frank Sinatra och, som bekant, i rollen som Madeleine Elster/Judy Barton i Alfred Hitchcocks thriller "Vertigo" (1958) tillsammans med James Stewart.
Elizabeth Taylor inledde 1950-talet med "Brudens fader" (1950). Under detta årtionde medverkade hon dessutom i ikoniska produktioner som bland andra "Jätten" (1956), "Regnträdets land" (1957) och "Katt på hett plåttak" från 1958. De två sistnämnda renderade Taylor Oscarsnomineringar för bästa kvinnliga huvudroll.
Natalie Wood var bara tonåring när hon nominerades till en Oscar för bästa kvinnliga biroll för sin insats i "Ung rebell" (1955). Hon följde upp detta med en minst lika minnesvärd roll i "Förföljaren" (1956). År 1981 drunknade skådespelerskan utanför Santa Catalina Islands kust i Kalifornien under omständigheter som aldrig har blivit helt klarlagda.
Shirley MacLaine gjorde sin filmdebut i Alfred Hitchcocks mörka komedi "Ugglor i mossen" (1955) och har aldrig riktigt slagit av på takten.
På 1950-talet var den svenska skådespelerskan Ingrid Bergman väletablerad i Hollywood och fortfarande en av de främsta kassasuccéerna. Hon vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för sin prestation i "Anastasia" (1956).
På 1940-talet gjorde Lauren Bacall en rad minnesvärda filmer tillsammans med sin man Humphrey Bogart. Höjdpunkterna på vita duken under det följande årtiondet inkluderade succékomedin "Hur man får en miljonär" (1953) och den kritikerrosade "Förlåt, vi är visst gifta" (1957), i vilken även Gregory Peck medverkar.
Rita Hayworths stjärna hade mattats av en aning i mitten av 1950-talet, detta då skådespelerskan hade tagit ett fyraårigt uppehåll från filmskapandet i början av årtiondet. Hennes inkomst översteg dock Frank Sinatras och Kim Novaks i "Pal Joey" från 1957. Året därpå kunde vi se henne i den väl mottagna "Vid skilda bord".
Jane Russells framträdande tillsammans med Marilyn Monroe i "Herrar föredrar blondiner" (1953) var hennes största framgång sedan "Den laglöse" från 1943. Hon medverkade i många fler filmer på 1950-talet, inklusive den populära "The Tall Men" från 1955 tillsammans med Clark Gable.
Skådespelerskan och sångerskan Debbie Reynolds var en av de mest framgångsrika underhållarna på sin tid, stärkt av ett knivskarpt affärsmannaskap. Hennes genombrottsroll var hennes första huvudroll, som Kathy Selden i "Singin' in the Rain" (1952). Hennes framförande av låten "Tammy" i "Tammy and the Bachelor" (1957) fick den att nå förstaplats på Billboardlistorna.
Ava Gardner var en av de största stjärnorna i Hollywood och på 1950-talet spelade var hon bland annat med i "Show Boat" (1951), "Mogambo" (1953) och "Bhowani – station i Indien" (1956) och plockade upp Oscarsnomineringar på vägen.
Det gick knappast att missa Jayne Mansfield på 1950-talet. Hon åtnjöt framgång i flera filmer under den perioden, men var minst lika känd för sitt vida omskrivna personliga liv och publicitetstrick. Hela branschen traumatiserades av hennes död som inträffade i en bilolycka i juni 1967.
Doris Day, som var allestädes närvarande på vita duken på 1950- och 1960-talet, spelade titelrollen i "Västerns vilda dotter" (1953) och medverkade även i Alfred Hitchcocks "Mannen som visste för mycket" (1956) tillsammans med James Stewart. Hon är särskilt ihågkommen för sina filmer med Rock Hudson, särskilt "Jag hatar dej, älskling" från 1959, för vilken hon nominerades till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.
Den italienska skådespelerskan Gina Lollobrigida föddes 1927 och är en av få högprofilerade internationella skådespelare från Hollywoods gyllene era som fortfarande lever. Hennes filmroller från 1950-talet inkluderar "Kärlek, bröd och fantasi" (1953), för vilken hon nominerades till en BAFTA-utmärkelse för bästa utländska skådespelerska.
Den engelska skådespelerskan Joan Collins hade olika biroller i en rad brittiska filmer från början av 1950-talet innan hon valdes ut av den amerikanske regissören Howard Hawks att spela huvudrollen som den intrigerande prinsessan Nellifer i hennes första internationella produktion, "Faraos land" (1954), som spelades in på plats i Egypten. Året därpå gjorde hon sin Hollywooddebut i "Jungfrudrottningen". Många år senare uppnådde Collins enastående framgång i rutan i rollen som Alexis Colby i tv-serien "Dynastin" (1981–89) som kom att bli ett världsomspännande fenomen.
Deborah Kerr, som föddes i Skottland, vann en Golden Globe för sin roll som Anna Leonowens i musikalfilmen "Kungen och jag" (1956), en roll som skulle komma att definiera hennes karriär på 1950-talet.
Eva Marie Saints filmdebut i Elia Kazans "Storstadshamn" (1954) vid sidan av Marlon Brando gav henne en Oscar för bästa kvinnliga biroll och lade grunden för en rad enastående filmframträdanden under årtiondet, krönt av hennes roll som Eve Kendall i Alfred Hitchcocks framstående thriller "I sista minuten", vilken släpptes 1959 och såg Cary Grant bland rollinnehavarna.
Den före detta modellen Susan Hayward åtnjöt sann framgång som skådespelerska i slutet av 1940-talet och hela 1950-talet. År 1952 nominerades hon en tredje gång till en Oscar för bästa kvinnliga skådespelerska för sin roll som den verkliga skådespelerskan och sångerskan Jane Froman i "With a Song in My Heart" (1952). År 1959 vann hon en Oscar för sin roll i "I Want to Live!" (1958).
Jennifer Jones uppnådde berömmelse på 1940-talet, men arbetade framgångsrikt på 1950-talet och fick sin femte Oscarsnominering för sin prestation som en eurasisk läkare i "Skimrande dagar" (1955). Senare i livet kom Jones att bli en ivrig förespråkare för mental hälsa och utbildning.
Debra Pagets medverkan i filmer på 1950-talet inkluderar "De tio budorden" (1956) och Elvis Presleys filmdebut "Duell i Texas" (1956).
Den engelska skådespelerskan Jean Simmons var redan enormt framgångsrik i Storbritannien innan hon satte foten i Hollywood 1950. Hon blev känd i Hollywood med filmer som "Den purpurröda manteln" (1953), "Pysar och sländor" (1955) och "Det stora landet" (1958).
Den engelska skådespelerskan Sylvia Syms åtnjöt ett framgångsrikt och lukrativt slut på 1950-talet och medverkade i några av det årtiondets mest kända brittiska produktioner, inklusive "Den andra kvinnan" (1957), "En iskall i Alexandria" (1958) och "No Trees in the Street" (1959), känd för sin realistiska skildring av Londons slumliv.
Den engelska skådespelerskan Claire Bloom gjorde sin scendebut i London 1947 och hade bara gjort en film i England innan Charlie Chaplin upptäckte henne och erbjöd henne en roll i "Rampljus" (1952). Det visade sig vara en genombrottsroll och hon tillbringade resten av 50-talet med att arbeta tillsammans med personer som bland andra James Mason, Laurence Olivier, Richard Burton och Yul Brynner.
Skådespelerskan Machiko Kyō var aktiv främst på 1950-talet och var en av Japans mest kända filmstjärnor. Hollywood fick upp ögonen för henne när hon spelade rollen som Lotus Blossom, den unga geishan i "Tehuset Augustimånen" (1956) tillsammans med Marlon Brando och Glenn Ford. Det var hennes enda roll i en icke-japansk film och gjorde att hon nominerades till en Golden Globe.
Källor: (Awards & Winners) (America Comes Alive) (History)
Se även: Kändisar som levde och jobbade i Kalifornien på 1950-talet
Så, vilka var filmvärldens vackraste kvinnor på 1950-talet? Klicka vidare för att ta reda på det!
Sophia Loren är en av Italiens mest hyllade skådespelerskor (och en av de sista överlevande stora stjärnorna från Hollywoods gyllene era). Hennes genombrottsroll var som Sofia i Vittorio De Sicas antologifilm "Neapels guld" (1954).
Vilka var de vackraste kvinnorna på 1950-talet?
Stjärnorna på vita duken med de mest eftertraktade utseendena
CELEBRITETER & KÄNDISAR Hollywood
På 1950-talet gjorde sig vissa kvinnliga filmstjärnor lika kända för sin skönhet som sin skådespelarförmåga. Dessa var filmvärldens allra mest glamorösa kändisar, de var verksamma under Hollywoods gyllene era och besatt en stjärnkvalitet som tog dem raka vägen upp till toppen. Dessutom kombinerade de ett snyggt yttre med en professionellt förhållningssätt som genererade såväl utmärkelser för deras prestation på vita duken som respekt från sina kollegor.
Så, vilka var filmvärldens vackraste kvinnor på 1950-talet? Klicka vidare för att ta reda på det!