Från Hollywoodklassiker till moderna superhjältefilmer
Ridley Scotts sci-fi-mästerverk "Alien" från 1979 kan verkligen skrämma slag på tittarna, men uppenbarligen fanns det vissa överraskningar i beredskap även för skådespelarna.
När monstret i titeln först slet sig ut ur John Hurts bröst var han tydligen den enda i scenen som visste vad som skulle hända. Reaktionerna från resten av besättningen var helt äkta.
"Goonies – Dödskallegänget" från 1985, en äventyrsfilm som formade en hel generation, bjöd på massor av läskiga intriger och skattjakt. När gänget först hittar One-Eyed Willys piratskepp blir de häpna över storheten och briljansen.
Deras glittrande ögon var inte tillgjorda: det var första gången som skådespelarna hade sett det gigantiska, 32 meter långa piratskeppet.
Nästan i slutet av allas favoritjulfilm, "Die Hard" från 1988, hänger den onde Hans Gruber, spelad av Alan Rickman, över kanten på Nakatomi Plaza och är på väg att falla mot sin undergång. Skräcken syns tydligt i hans ansikte.
Det var äkta skräck som visade sig i Rickmans ansikte: han trodde att han hade tre sekunder på sig innan teknikerna skulle släppa honom, men de släppte honom efter en. Rickman var allt annat än beredd på det läskiga men ofarliga släppet.
"The Blair Witch Project" var en revolutionerande frisk fläkt inom skräck och visade på storheten i filmskapandets "found footage"-stil. Vad många inte vet är hur experimentell resten av processen också var.
Skådespelarna fick ett manus på bara 35 sidor, i vilket vissa karaktärer blev tillsagda att hamna i bråk med andra karaktärer och så vidare. Själva skrämselmomenten som gör filmen så läskig hölls hemliga för skådespelarna under hela inspelningen.
Det finns ingen brist på minnesvärda scener i David Finchers klassiker från 1999, men en som sticker ut är när Brad Pitts karaktär övertygar Edward Nortons att slå honom ordentligt. Pitt förväntade sig ett låtsasslag i magen, men Fincher hade sagt till Norton i hemlighet att slå honom på riktigt i ansiktet.
Norton drog till och träffade Pitts öra och Pitt lyckades spela vidare under resten av scenen innan Fincher avbröt. Den första tagningen var naturligtvis den som hamnade i slutproduktionen.
"Motorsågsmassakern" från 1974, en av de främsta slasherskräckfilmerna genom tiderna, uppfann praktiskt taget arketypen för den tysta, men stora och klumpiga mördaren.
Läderansiktet är tveklöst en av de läskigaste figurerna i skräckgenren, så man kan bara föreställa sig hur det måste ha varit att se hans mask gjord av människohud för första gången. Fast vi behöver inte ens föreställa oss, eftersom skådespelarnas reaktioner på den skrämmande mördaren kom sig av att de för första gången faktiskt såg skurken i verkligheten.
Hundratusentals liter vatten hälldes obevekligt på horder av statister som klättrade för att ta sig upp på arken. Till slut miste tre statister livet framför kameran och många andra fick allvarliga skador.
"Exorcisten" från 1973, en av 1900-talets största skräckfilmer, var också en av de läskigaste som de flesta hade sett vid den tiden. En särskilt motbjudande scen involverar den besatta flickan Regan som kräks grön galla i titelpersonens ansikte.
Jason Miller, skådespelaren som spelade Fader Karras, fick höra att den falska men likväl motbjudande kräkvätskan bara skulle landa på hans mage. Den där blicken av äckel och skräck när han blir översköljd i ansiktet med den gröna sörjan kommer sig alltså av lite mer än bara skådespelartalang!
Spänningens mästare, Alfred Hitchcock, var ökänd för att ta till omfattande och moraliskt tveksamma grepp för att få ut exakt det han ville av sina skådespelare. I en av hans många klassiker, "Fåglarna" från 1963, berättade Hitchcock för skådespelerskan Tippi Hedren att de planerade att använda mekaniska fåglar i en scen där hennes karaktär blir våldsamt attackerad. Det vill säga tills Hitchcock informerade Hedren i sista minuten om att de skulle använda riktiga fåglar istället.
Hedren kastades helt enkelt in i scenen och attackerades av riktiga fåglar och skräcken som syns i filmen är äkta. Hitchcock fick sin tagning, men Hedren var tvungen att läggas in på sjukhus för de skador hon ådragit sig av de i allra högsta grad verkliga fåglarna.
I "Pretty Woman" från 1990, en av de mest framgångsrika återberättelserna av "Pygmalion" på 1900-talet, ser vi de enormt karismatiska Julia Roberts och Richard Gere i huvudrollerna.
I filmens kanske mest ikoniska scen öppnar Geres karaktär lådan med ett utsökt och dyrt halsband som är en gåva till Roberts karaktär. Gere stänger till lådan i samma ögonblick som Roberts lägger fingrarna på halsbandet. Roberts otroligt charmiga chock och skratt var helt oskrivet. Hon hade nämligen ingen aning om att Gere skulle stänga lådan.
I Quentin Tarantinos västern "The Hateful Eight" från 2015 hamnar dess stjärnspäckade besättning i alla möjliga bråk och slagsmål. En av dessa scener gick på 40 000 USD och genererade en rejäl reaktion från en av skådespelarna.
I en scen med Kurt Russell och Jennifer Jason Leigh slår Russell sönder en gitarr i frustration. Utan Russells vetskap var gitarren inte rekvisita, utan var i själva verket en antik Martin-gitarr värd 40 000 USD. Jennifer Jason Leigh, å andra sidan, visste vilken gitarr som fanns på inspelningsplatsen och hennes reaktion av förvåning och skräck när Russell krossade den var helt och hållet äkta.
I "Tillbaka till framtiden del III", den tredje och sista delen av allas favoritfilmserie om tidsresor, ser vi Marty McFly (Michael J. Fox) i vilda västern.
I en kulminerande scen är McFly på väg att hängas. Besättningen bestämde att Fox skulle sätta handen mellan repet och halsen för att scenen skulle vara säker, men autentisk. Fox fick tyvärr inte riktigt in handen och blev faktiskt strypt under större delen av scenen tills besättningen insåg att han inte bara spelade och hjälpte honom ner.
Steven Spielbergs tidlösa krigsfilm "Rädda menige Ryan" från 1998 låter oss följa en grupp Army Rangers som letar efter en oerfaren menig Ryan, spelad av Matt Damon.
Alla erfarna krigsveteraner i filmen ondgör sig över att Ryan slösar deras tid. Denna förbittring var inte direkt över och förbi när Spielberg utropade "cut" heller. Alla skådespelare skickades till ett krävande tiodagarsläger, medan Damon fick sitta lugnt i båten. Väl på inspelningsplatsen var skådespelarna uppriktigt irriterade över Damons brist på disciplin och kunskap om hur soldater borde agera.
"Rocky IV" (1985), den fjärde delen i "Rocky"-serien, både skrevs, regisserades och medverkades i av Rocky Balboa själv, Sylvester Stallone. Den här gången ställdes Balboa mot Ivan Drago (spelad av Dolph Lundgren), en man som misstänks ha dödat sina motståndare i ringen. Av allt att döma var den fiktiva legenden inte särskilt långt ifrån sanningen.
Enligt Stallone bad han Lundgren att faktiskt slå de första slagen i deras ikoniska boxningsscen så att det skulle se verkligt ut på film. Lundgren gick med på det, men underskattade sin egen styrka och skickade av misstag Stallone till sjukhuset efter ett särskilt hårt slag i bröstet.
Källor: (Ranker) (BuzzFeed) (Bored Panda)
Shelly Duvall, den hyllade skådespelerskan som spelade Wendy Torrance, blev utskälld av Kubrick under den mer än 500 dagar långa inspelningsprocessen och nekades pauser och vila. Duvall fick många sammanbrott och panikattacker under inspelningen, ofta medan kameran var igång, och dessa scener användes av Kubrick för att skapa filmens rysliga atmosfär.
Nyfiken? Klicka vidare för att läsa om några av fallen där genuina reaktioner tagits med i slutproduktionen.
"Noaks ark" var till viss del en stumfilm som regisserades av den produktive Michael Curtiz, annars känd för "Casablanca" (1942). I ett drag som skulle sätta Curtiz bakom lås och bom idag bestämde sig den flitige regissören för att växla upp allvaret ett snäpp i de ökända översvämningsscenerna.
Genuina reaktioner från skådespelare som togs med i slutproduktionen
Otydlig gränsdragning mellan att agera och att reagera
FILM Film
Alla våra favoritfilmer har spännande historier, myter och legender om vad som försiggått bakom kulisserna. Oavsett om det har att göra med regissörens särskilda stil eller kompromisslöst metodskådespeleri finns det alltid något som gör en film unik. Ibland hamnar dock det som i vanliga fall bara utspelar sig bakom kulisserna i den faktiska slutproduktionen och vi kan kolla på det utan att ens veta om det. Det finns otaliga fall av genuin förvåning, lyckträffar och skräck som tagit sig upp på vita duken och tillfört lite äkthet till all action.
Nyfiken? Klicka vidare för att läsa om några av fallen där genuina reaktioner tagits med i slutproduktionen.