Stora vinster följda av ännu större förluster
Det talas allt mer om det så kallade "försenade vuxenskapet" hos millenniegenerationen och generation Z och många i de äldre generationerna kallar de yngre generationernas motstånd mot att växa upp för en fullständig kris av bristande motivation, uthållighet och arbetsmoral.
Det stämmer att övergången till vuxenlivet blir mindre ordnad och att allt färre anammar de traditionella vuxenrollerna – för att inte nämna den sociala kontroll som följer med dem – i samma ålder som tidigare generationer gjort. Det finns dock flera saker som är värda att ta i beaktande; från vad som egentligen definierar vuxenskap till att börja med, till villkoren under vilka någon rimligen kan uppnå dessa kriterier i dagens samhälle. Klicka vidare för att ta reda på huruvida lathet och apati verkligen är roten till de yngre generationernas skenbara avvisande av vuxenlivet, eller om det handlar om något mer oroväckande.
Begreppet tonår, som introducerades i början av 1900-talet av G. Stanley Hall, används för att beskriva perioden mellan barndom och vuxen ålder där biologiska, kognitiva och psykologiska förändringar inträffar, såväl som en period av förändrade sociala roller och ökad självständighet.
Forskare definierar nu vuxenskap i väldigt generella termer, genom fem centrala övergångar: sluta skolan, flytta hemifrån, komma in på arbetsmarknaden, hitta en livspartner och bli förälder.
Ingen av dessa övergångar är på egen hand tillräcklig eller nödvändig för att klassa någon som vuxen, men tillsammans betraktas de i stort som början på vuxenlivet.
Jämfört med "boomers" från mitten av 1900-talet tar det längre tid för unga vuxna i USA att uppfylla dessa fem kriterier. Enligt en studie från 2018 av Congressional Research Service har färre unga vuxna män i åldrarna 16–24 fasta jobb och färre män och kvinnor är gifta och har barn i dag än på 1950-talet.
Enligt The Atlantic steg medianåldern bland män för giftermål från 23 år 1950 till 30 år 2018, och för kvinnor steg den från 20 till 28 under samma period.
På grund av detta "försenade vuxenskap" har många kallat millenniegenerationen och generation Z för omogna, apatiska, lata, ansvarslösa och själviska. Det uttrycks oro över att dessa generationer inte följer samma steg i samma ordning (eller överhuvudtaget) som sina föräldrar eller mor- och farföräldrar.
Vissa tror att dagens föreställning om livet i tjugoårsåldern har orsakat förseningar i vuxenskapet. Även om många unga fortfarande slutar skolan "i tid" skjuter de äktenskap och barnafödande på framtiden till fördel för livet som ung och singel.
Även om det finns lite som styrker det menar många också att modern dejting, som ger oss hundratals om inte tusentals alternativ bara ett knapptryck bort, är en del av anledningen till att folk stadgar sig senare i livet.
Vissa misstänker att en längre förväntad livslängd kan ha ett finger med i spelet, särskilt som konceptet med en biologisk tickande klocka för kvinnor har flyttats till 35-årsåldern och det nu finns många alternativ för att bilda familj senare i livet.
Alla har hört kritiken om att millenniegenerationen inte har råd att köpa bostad eftersom de lägger för mycket pengar på mat och kaffe. Även om det har visat sig inte stämma finns det vissa saker som yngre människor lägger mer pengar på. Resor är en enorm utgift då det har blivit mycket mer tillgängligt än i mitten av 1900-talet och också blivit en upplevelse som många unga vuxna anser nödvändig.
Om nu vuxenskapet blir försenat, förlängs då tonåren? En studie med titeln "Delayed Adulthood, Delayed Desistance? Trends in the Age Distribution of Problem Behaviors" som publicerades i NCBI tittade på huruvida negativa beteenden associerade med tonåren – som droganvändning, brottslighet och död till följd av våld (särskilt i USA) – sträckte sig till att omfatta de som uppvisade försenat vuxenskap, men fann inga övertygande bevis.
I stället fastställde vissa forskare att den utökade övergångsperioden innan vuxenstatus krävde utvecklingen av ett nytt livsstadium, betecknat "blivande vuxenskap" – en förlängd resa till vuxenlivet som aldrig verkar komma, eller vad millenniegenerationen halvt på skämt refererar till som "adulting".
Blivande vuxenskap myntades först av Jeffrey Arnett och spänner över åldrarna 18 till 29. I det postindustriella samhället har det blivit en kulturellt institutionaliserad period av egenfokus, instabilitet, identitetsutforskning, upplevelsen av att varken vara tonåring eller vuxen, med en känsla av oro men också av möjligheter.
Nancy E. Hill och Alexis Redding, medförfattare till "The End of Adolescence: The Lost Art of Delaying Adulthood", skrev ett stycke i The Atlantic med titeln "The Real Reason Young Adults Seem Slow to 'Grow Up'", där de hävdar att förändringarna i de unga generationerna inte är ett nytt utvecklingsstadium, utan snarare ett symptom på ekonomin. "Försenat vuxenskap är ett förväntat svar på de ekonomiska förhållanden som formar perioden när unga vuxna träder in på arbetsmarknaden" skriver de.
Jämfört med människor i mitten av 1900-talet kan äldre finna dagens unga vuxna något extrema, men Hill och Redding noterar att i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet uppfyllde ungdomar kriterierna för vuxenskap i liknande åldrar som ungdomar idag. År 1900 bodde 41 % av de vuxna i åldrarna 18 till 29 med sina föräldrar, vilket sjönk till 29 % 1960 och steg sedan stadigt igen och nådde 47 % i början av 2020. Medelåldern för barnafödande visar liknande paralleller och sjönk i mitten 1900-talet, innan den gick upp igen.
Forskning vid Harvard från 1950-talet till 1970-talet avslöjade att trots olika historiska sammanhang och ökad demografisk mångfald i deras urval av studenter genom decennierna rapporterade alla på college känna sig oroliga, vilsna, pressade och osäkra inför övergången till vuxenlivet – ungefär som i dag.
Att sluta skolan och hitta ett jobb – med andra ord uppnå ekonomisk stabilitet och oberoende – är nyckeln till vuxenlivet, eftersom det gör att människor kan flytta hemifrån, hitta en partner och bilda familj. Till exempel har en studie från Pew Research Center funnit att bristande ekonomisk beredskap är en viktig orsak till att unga vuxna skjuter giftermål på framtiden.
Medan unga vuxna ofta får skulden för att de inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden är det viktigt att notera att det på 1950-talet fanns många välbetalda fabriksjobb och jobb som bara krävde gymnasieexamen, vilket gjorde det betydligt lättare att hitta jobb. I dag är jobb som möjliggör ekonomiskt oberoende få eller kräver ytterligare utbildning (även många nybörjarjobb kräver examen).
Enligt en rapport från US Census Bureau från 2016, per APM Research Lab, utmärker sig unga kvinnor eftersom de faktiskt har tagit allt större plats på arbetsmarknaden – 70 % i åldrarna 25–34 2016 jämfört med 49 % 1975.
Fler människor går på högskola eller universitet i hopp om att få ett bättre jobb och uppgifter visar att de som tar examen har en två till tre år högre medianålder för första äktenskapet än deras motsvarigheter som inte gått på högskola eller universitet — av vilka många också anammar vuxenlivets ansvar i en tidigare ålder i allmänhet.
En examen kan dock försätta ungdomar i skuld, som Hill skrev för The Atlantic. Medan många satsar på eftergymnasial utbildning i hopp om att uppnå ekonomisk trygghet kan mängden lån få dem att hamna på efterkälken. Den genomsnittlige studenten som lånar för att gå på college i USA har nästan 25 000 USD i skulder, enligt en analys från Department of Education.
Studieskulder kan få många att skjuta upp viktiga beslut och milstolpar i livet, bland annat att flytta hemifrån, gifta sig, skaffa barn och köpa bostad – det vi kallar för "vuxenliv".
Väldigt få vill bo kvar hos sina föräldrar i tjugoårsåldern, men det är för att de flesta inte har råd med egen bostad som de inte flyttar hemifrån. De vill bo själva! En Bankrate-undersökning gjord av analysföretaget YouGov fann att 74 % av amerikanska vuxna fortfarande ser husägande som ett kännetecken för framgång och nästan två tredjedelar sa att pengar var den främsta anledningen till att de ännu inte hade köpt egen bostad, enligt CNBC.
"När det tar längre tid för unga vuxna att uppfylla kriterierna för vuxenskap är det inte så att de har förändrats på något sätt, utan det är världen som har förändrats" förklarar Hill och Redding.
Även om försenat vuxenskap kritiseras och det kan vara ett symptom på bristande privilegier är det också viktigt att förstå att det kan vara en lyx för vissa som andra inte har råd med. Att gå på högskola eller universitet ger dig till exempel chansen att vidga dina vyer och ta dig tid att tänka på och skapa det liv du vill ha – men alla har inte lyxen att gå i skolan för att "hitta sig själva" och skaffa socialt kapital.
Utöver det sätt som den kapitalistiska ekonomin förlitar sig på att människor spenderar pengar på fastigheter, äktenskap och familj sätts begreppet vuxenskap, särskilt när det gäller de fem centrala övergångarna, på "traditionens" piedestal och behandlas som om det vore det enda sättet att leva ett meningsfullt liv.
När vi väl förstår kriterierna som vuxenlivet bygger på kan vi börja omdefiniera det. Den amerikanska Census Bureau-rapporten konstaterar själv att över hälften av de tillfrågade amerikanerna inte kände att äktenskap och föräldraskap var avgörande för vuxenlivet (i stället hamnade utbildning och sysselsättning på förstaplats), enligt APM Research Lab.
Mycket av vad kriterierna för vuxenskap beror på är ansvar, men ansvar – och handlingskraft utöver det ansvaret – har många olika variabler bortom ålder som inkomst, kön och ras eller etnisk bakgrund. Eftersom millenniegenerationen och generation Z är de mest diversifierade generationerna någonsin finns det många fler faktorer som påverkar hur ansvar ser ut, bortom partnerskap och barnuppfostran.
Intressant nog påpekar Hill att narrativet "dagens ungdom" som ligger till grund för denna forskning om "försenat vuxenskap" går så långt tillbaka som till Sokrates, som beklagade sig över ungdomen i antikens Grekland: "Dagens ungdom älskar lyx. De uppför sig illa och föraktar auktoritet." Hon menar att, förutom bristen på erkännande av det nuvarande ekonomiska klimatet, mycket av föraktet och kritiken faktiskt beror på att äldre generationer glömmer hur påfrestande övergången till vuxenlivet kan vara.
Källor: (The Atlantic 1 och 2) (NCBI) (Congressional Research Service) (APM Research Lab) (Harvard Gazette) (CNBC)
Se även: Emojis som får dig att verka gammal
"Försenat vuxenskap" – modern kris eller felaktig beteckning på något värre?
Är unga vuxna nuförtiden faktiskt omogna och lata, eller är det alla andra det är fel på?
LIVSSTIL Personlig utveckling
Det talas allt mer om det så kallade "försenade vuxenskapet" hos millenniegenerationen och generation Z och många i de äldre generationerna kallar de yngre generationernas motstånd mot att växa upp för en fullständig kris av bristande motivation, uthållighet och arbetsmoral.
Det stämmer att övergången till vuxenlivet blir mindre ordnad och att allt färre anammar de traditionella vuxenrollerna – för att inte nämna den sociala kontroll som följer med dem – i samma ålder som tidigare generationer gjort. Det finns dock flera saker som är värda att ta i beaktande; från vad som egentligen definierar vuxenskap till att börja med, till villkoren under vilka någon rimligen kan uppnå dessa kriterier i dagens samhälle. Klicka vidare för att ta reda på huruvida lathet och apati verkligen är roten till de yngre generationernas skenbara avvisande av vuxenlivet, eller om det handlar om något mer oroväckande.