Stora vinster följda av ännu större förluster
Stockholmssyndromet betecknar en psykologisk reaktion som ofta uppvisas av offer för kidnappning, gisslantagande och övergrepp. I en synnerligen traumatisk situation börjar fången identifiera sig med sina tillfångatagare, såväl som med deras planer och krav. Även om det fortfarande forskas en hel del på Stockholmssyndromet är de flesta psykologer och vårdpersonal överens om att det är en emotionell och beteendemässig hanteringsmekanism som offret utvecklar för att ta sig igenom traumat.
Vi har under åren fått se en rad ökända exempel på Stockholmssyndromet. Klicka vidare för en titt på några av de mest skrämmande fall som någonsin dokumenterats.
Begreppet "Stockholmssyndromet" myntades av kriminologen och psykologen Nils Bejerot. Det har sitt ursprung i Norrmalmstorgsdramat, bankrånet som ägde rum i Stockholm den 23 augusti 1973.
Jan-Erik Olsson, en 32 år gammal fånge, försökte råna Sveriges Kreditbank på Norrmalmstorg. Han tog fyra gisslan (på bilden): Birgitta Lundblad, Elisabeth Oldgren, Kristin Ehnmark och Sven Säfström. Olsson krävde att hans vän och kriminella parhäst Clark Olofsson skulle släppas från fängelset och föras till banken, och polisen gick med på det.
De fyra gisslan hölls fångna i ett bankvalv i sex dagar, men det blev snabbt uppenbart att de kom allt närmre Olsson (på bilden) och Olofsson. Under ett telefonsamtal med statsminister Olof Palme uttryckte Kristin Ehnmark, som enligt uppgift stod Olsson närmst, sin besvikelse över att rånarnas krav inte uppfylldes. Hon sa till och med att hon litade fullt ut på dem.
Efter brottet åtalades och dömdes både Olsson och Olofsson (stående på bilden), men Olofssons åtal lades slutligen ner till följd av påståenden om att han bara var där för att rädda gisslan. Offren samlade in pengar till deras rättegångskostnader och vägrade till och med att vittna mot dem.
Fallet med 19-åriga Patty Hearst, barnbarn till förläggaren William Randolph Hearst, är ett av de mest kända exemplen på Stockholmssyndromet. Den 4 februari 1974 bröt sig medlemmar av terrorgruppen Symbionese Liberation Army (SLA) in i Hearsts lägenhet, attackerade hennes fästman och kidnappade henne.
Efter att ha blivit bortförd för politiska och ekonomiska syften bodde Hearst tillsammans med sina tillfångatagare i över ett år. Trots att hon hade blivit torterad och isolerad anslöt hon sig så småningom till sina kidnappare och blev revolutionär. Hearst deltog i bankrån och lobbade för deras propaganda.
Den 18 september 1975 tillfångatogs Hearst av FBI. Hon åtalades tillsammans med sina kidnappare och dömdes till 35 års fängelse, vilket senare sänktes till sju år. Som hennes försvarare hävdade Hearst att hon hade blivit hjärntvättad av sina kidnappare.
Hearst satt kvar i fängelse i två år tills president Jimmy Carter mildrade hennes straff. Hon benådades senare av president Bill Clinton.
Ett av de mest chockerande fallen av Stockholmssyndromet inbegriper skådespelerskan Mackenzie Phillips, dotter till John Phillips från The Mamas and The Papas. I sin memoarbok "High on Arrival" från 2009 avslöjade hon att hon tuppade av efter att ha tagit droger vid 19 års ålder och vaknade av att hennes pappa utsatte henne för sexuella övergrepp. Hon hade därefter ett samtyckesbaserat, drogpräglat förhållande med honom under det kommande decenniet.
Hennes acceptans av relationen upphörde när John Phillips började prata om att flytta till Fiji med sina andra barn och bo med henne som sin fru.
Förhållandet pågick dock tills hon blev gravid och hennes pappa ordnade med abort. Efter det fann hon äntligen styrkan att stoppa övergreppen.
TWA Flight 847 var en flygning 1985 från Kairo till San Diego med mellanlandning i Aten, Rom, Boston och Los Angeles. Kort efter starten från Aten kapades det av shiitiska Hizbollah-terrorister, som till en början krävde att få reda på de judiska passagerarnas identiteter.
Kaparna krävde att 700 shiamuslimer skulle släppas ur israeliskt förvar och tog planet upprepade gånger till Beirut och Alger. Den amerikanska flottans dykare Robert Stethem (på bilden) mördades.
Dussintals passagerare hölls som gisslan under de kommande två veckorna, tills de släpptes av sina tillfångatagare efter att några av deras krav uppfyllts. Många i gisslan uttryckte sympati för kaparna, särskilt för att de blivit relativt bra bemötta.
Den 10 juni 1991 kidnappades den elvaåriga flickan Jaycee Lee Dugard av den dömde sexförbrytaren Phillip Garrido när hon var på väg till bussen. Dugard hölls fången i nästan 18 år.
Phillip Garrido och hans fru Nancy misshandlade och fängslade Dugard och tvingade henne att bo i ett skjul på deras tomt. Under sin fångenskap fick Dugard två döttrar, med Garrido som far.
Så småningom uppstod misstankar och polisen kom dit för att undersöka Garrido. Dugard träffade dem och presenterade sig som "Alissa". Hon försvarade Garrido och tillstod att även om han var en känd sexförbrytare var han nu en förändrad man. Dugard avslöjade dock så småningom sin identitet och Garrido och hans fru greps.
Dugard återförenades med sin familj efter nästan två decennier. Hon berättade att hon kände en stark känslomässig koppling till Garrido, men fördömde senare hans handlingar och sa: "Jag anpassade mig för att överleva."
Den 2 mars 1998 kidnappades tioåriga Natascha Kampusch av Wolfgang Přiklopil i Donaustadt-distriktet i Wien, Österrike.
Under de följande åtta åren bodde Kampusch i en källare under Přiklopils garage som var ljudisolerad och saknade fönster. Kampusch svältes, misshandlades psykiskt och slogs för att vara för svag för att fly.
Allteftersom tiden gick fick Kampusch lämna rummet och gå in i andra delar av huset. Hon blev dock tillsagd att fönstren och dörrarna var riggade med sprängämnen som skulle detonera om hon försökte fly.
Slutligen, i augusti 2006, såg Kampusch sin chans att fly när Přiklopil gick för att svara på ett telefonsamtal under tiden hon tvättade hans bil. Hon sprang till en granne som kontaktade polisen. Kort efter att Kampusch fått polisskydd tog Přiklopil sitt liv genom att hoppa framför ett tåg. Kampusch blev djupt berörd och erkände öppet att han sörjde hans bortgång.
Elizabeth Smart var bara 14 år gammal när hon kidnappades från sitt sovrum i Salt Lake City, Utah, 2002. Hennes kidnappare, Brian David Mitchell, hade en gång i tiden arbetat för Smarts familj.
Mitchell (på bilden) tog Smart till en campingplats 29 km från hennes hem. I ungefär nio månader hölls Smart fången av honom och hans fru Wanda Barzee. Hon misshandlades och tvingades bära peruk och slöja.
Allt eftersom tiden gick blev Smart en undergiven fånge till följd av psykisk misshandel, våld och hot mot henne och hennes familj. Så småningom började hon göra utflykter med Mitchell och Barzee. Vid ett tillfälle förhördes hon till och med av polisen, men hon avslöjade inte sin identitet eller bad om hjälp.
När Mitchell och Barzee återvände till Salt Lake City efter att ha tillbringat vintern i San Diego blev Smart igenkänd och paret greps.
Steven Stayner kidnappades mindre än ett år innan Stockholmssyndromet konceptualiserades och var bara sju år gammal när han fördes bort av Kenneth Parnell. Under de följande sju åren hölls Stayner fången och blev sexuellt utnyttjad av Parnell. Båda syns på den här bilden.
Parnell lyckades med tiden övertyga Stayner om att hans föräldrar inte ville ha honom längre. Så småningom utgav sig Parnell vara Stayners far och skrev in honom på skolan som Dennis Gregory Parnell. Stayner försökte aldrig fly, även om han senare berättade att han undrade om Parnell sade sanningen om hans föräldrar.
När Stayner var 14 år gammal kidnappade Parnell femårige Timothy White. Detta sporrade Stayner att fly tillsammans med White. När de slutligen gick till polisen hade Stayner varit "Dennis" så länge att han hade svårt att komma ihåg sitt riktiga namn. Tragiskt nog omkom han ett decennium senare i en motorcykelolycka.
Källor: (Grunge) (Britannica)
De mest ökända fallen av Stockholmssyndromet
Dessa berättelser är riktigt skrämmande
LIVSSTIL Psykologi
Stockholmssyndromet betecknar en psykologisk reaktion som ofta uppvisas av offer för kidnappning, gisslantagande och övergrepp. I en synnerligen traumatisk situation börjar fången identifiera sig med sina tillfångatagare, såväl som med deras planer och krav. Även om det fortfarande forskas en hel del på Stockholmssyndromet är de flesta psykologer och vårdpersonal överens om att det är en emotionell och beteendemässig hanteringsmekanism som offret utvecklar för att ta sig igenom traumat.
Vi har under åren fått se en rad ökända exempel på Stockholmssyndromet. Klicka vidare för en titt på några av de mest skrämmande fall som någonsin dokumenterats.