© Shutterstock 

Förberedelse -

Dr. Zimbardo och hans team gjorde om källaren i Stanfords psykologibyggnad till ett låtsasfängelse. Detta skulle komma att bli platsen för deras experiment.

© Getty Images 

Förberedelse -

De lade ut en annons i tidningen och sökte volontärer som mot ekonomisk ersättning skulle delta i en studie om de psykologiska effekterna av fängelselivet. De mottog 75 svar.

© Getty Images 

Lika villkor -

De utvalda deltagarna var alla friska unga män med liknande socioekonomisk bakgrund och god intelligensnivå.

© Getty Images 

Uppdelning -

De delades slumpmässigt upp i två grupper: 10 fångar och 11 vakter.

© BrunoPress

Gripande -

Experimentet inleddes med att fångarna "arresterades" i sina hem av riktiga lokala poliser. De fördes till polisstationen och gick igenom samtliga förfaranden som hör till ett riktigt gripande.

© Shutterstock

Fångarna -

De fick sedan ögonbindel och fördes till låtsasfängelset. Väggarna var kala och såväl dörrar som fönster försedda med galler.

© iStock 

Fångarna -

Fångarna blev alla avklädda och avlusade. De fick sedan fångdräkter som de skulle bära och blev tilldelade varsitt ID-nummer.

© BrunoPress

Dehumanisering -

De skulle framöver enbart refereras till som sitt ID-nummer och var också tvungna att referera till sig själva och andra fångar med ID-nummer istället för namn.

© Getty Images 

Frånkoppling -

Vakterna bar alla identiska uniformer och mörka solglasögon i syfte att förhindra ögonkontakt.

© Shutterstock

Efterlikning -

Dessa detaljer valdes för att ge upphov till känslor av förnedring och anonymitet som verkliga fångar upplever, även om de inte representerar reell fängelsepolicy.

© Reuters

Vakterna -

Vakterna arbetade skift om åtta timmar, tre åt gången. De hade visselpipor och batonger och blev ombedda att göra det som var nödvändigt för att upprätthålla ordningen.

© Shutterstock

Minimalt ingripande -

Dr. Zimbardo agerade föreståndare men satt för det mesta tillbakalutad och bara observerade händelseförloppet.

© Getty Images 

Räkningar -

Vakterna började kräva och uppvisa dominans genom "räkningar". De väckte fångarna med visselpipor klockan 02:30 och tvingade dem att ställa sig mot väggen. Detta upprepades med jämna mellanrum i syfte att ge vakterna frekventa möjligheter till interaktion med fångarna.

© Shutterstock

Bestraffningen inleds -

Om vakterna kände att fångarna betedde sig respektlöst tvingade de dem att göra armhävningar, ibland med en vakt eller medfånge stående på ryggen.

© Getty Images 

Tilltagande skrämsel och hotelser -

Fångarna tvingades att utföra meningslösa uppgifter och förolämpades och demoraliserades ofta av vakterna.

© Getty Images 

Avtagande trots -

Fångarna var i allmänhet undergivna och tog reglerna på mycket stort allvar. De uttryckte till och med ilska gentemot de medfångar som bröt mot reglerna och gav ibland sitt stöd till vakterna.

© BrunoPress

Uppror -

Det kom som en överraskning när fångarna på den andra dagen gjorde uppror. De tog av sig sina fångdräkter och barrikaderade sig i sina celler genom att trycka sängarna mot dörren och började smäda vakterna genom gallret.

© BrunoPress

Vakternas respons -

Vakterna blev arga och frustrerade och bestämde sig för att kalla på förstärkning. Vakter som inte var i tjänst kallades in och de sprutade på fångarna med brandsläckare innan de senare bröt upp dörrarna.

© Getty Images 

Efterdyningar -

Relationerna mellan vakterna och fångarna ändrades efter denna händelse. Vakterna blev mer hånfulla och öppet föraktfulla gentemot fångarna och fångarna blev mer undergivna och kuvade.

© Shutterstock

Förändrad taktik -

Det var vid den här tidpunkten som vakterna kom på idén att använda psykologisk taktik istället för fysisk.

© iStock 

Privilegier -

De började behandla fångarnas grundläggande rättigheter som att äta, borsta tänderna eller använda badrummet som "privilegier", vilka kunde ges eller tas bort beroende på deras uppförande.

© Shutterstock

Förödmjukelse -

De tvingade fångarna att använda en hink som toalett och vägrade att låta dem tömma den, vilket ytterligare förstärkte förnedringen och trakasserierna.

© Getty Images 

Manipulation -

Upprorets ledare hade blivit berövade sina privilegier medan de andra fick äta särskild mat framför dem. Detta tog död på solidariteten mellan fångarna.

© BrunoPress

Manipulation -

Senare blev rollerna plötsligt de omvända och fångar med dåligt uppförande fick istället privilegier. Detta gav intrycket av att de belönades för att ha givit information om sina medfångar, även om så inte var fallet.

© Shutterstock

Börjar brytas ned -

När en fånge bröt samman mentalt och togs ut ur fängelset för att vila i ett rum i närheten fick vakterna de kvarvarande fångarna att sjunga högt att han var en "dålig fånge".

© Shutterstock

Börjar brytas ned -

Dr. Zimbardo uppmanade den bedrövade mannen att avsluta experimentet, men han vägrade och sa att han inte kunde lämna eftersom hans cellkamrater hade låga tankar om honom.

© Shutterstock

Förlorad verklighetsuppfattning -

Läkaren var tvungen att påminna honom om att han i själva verket inte var en fånge och att han inte befann sig i ett riktigt fängelse. Mannen som hade gråtit okontrollerat ändrade plötsligt sitt uppförande och gick med på att lämna.

© Shutterstock

Slutet -

Ett flertal fångar hade liknande sammanbrott där de började gråta och skrika. Tanken var att experimentet skulle pågå i två veckor, men Dr. Zimbert avslutade det den sjätte dagen.

© Shutterstock

Slutsatser -

Sadismen och aggressionen som vakterna uppvisade inom bara några dagar var chockerande för Dr. Zimbardo och hans team. Upptrappningen av övergreppen på fångarna och de psykologiska bekymren saknade motstycke.

© Shutterstock

Slutsatser -

Forskarna upptäckte flera likheter mellan vakternas uppförande och det rapporterade uppförandet bland nazistiska officerare som vaktade koncentrationsläger.

© Getty Images 

Slutsatser -

Dr. Zimbardo drog slutsatsen att människor enkelt iklär sig de sociala roller som de förväntas spela, särskilt om detta är roller som är starkt stereotypa, som till exempel rollen av en fängelsevakt.

© Getty Images 

Slutsatser -

Om vi ​​tillämpar resultaten av det här experimentet på andra situationer kan det hjälpa oss att förstå den alltmer tilltagande polisbrutaliteten.

© Getty Images 

Slutsatser -

Detta experiment, vid sidan av många andra händelser i historien, visar hur mottagliga vanliga människor är för kraften i situationer och olika system.

© Shutterstock

Slutsatser -

Det är skrämmande att tänka att vi inte har full kontroll över oss själva. En större medvetenhet om vår benägenhet att påverkas på detta sätt kan hjälpa oss alla att hålla oss på rätt spår.

© Shutterstock

Slutsatser -

Den verkliga lärdomen vi kan dra från detta experiment och även från den eskalerande polisbrutaliteten är att det finns ett akut behov av reformer inom rättssystemet.

© BrunoPress

Se även -

Följ denna länk för att ta reda på hur raslig partiskhet fungerar och vilken inverkan det har på rättssystemet.

© Getty Images