©

Getty Images 

Kinesiskt ursprung -

Tedrickandet började först i Kina. Från och med 100-talet f.Kr. började buddhistiska munkar att dricka te i syfte att få lite extra stöd under tiden de mediterade och försökte undvika att somna.

©

Getty Images 

Vidare utveckling -

Det var dock inte förrän under Tangdynastin (618-907 e.Kr.) som tedrickandet spred sig till aristokratin, de enda som hade råd med drycken i fråga. Från Kina spred sig vanan via handlare och besökande munkar. Så småningom kom den till Japan och utvecklades senare till att bli en hel kulturell upplevelse.

©

Getty Images 

Teceremoniernas början -

På japanska kallas en teceremoni för chanoyu, vilket betyder "varmt vatten för te" eller chado, "teets sätt". Innan de Zenliknande ceremonierna var de aristokratiska tebjudningarna långt stökigare och man både drack alkohol och lekte tegissningslekar.

©

Getty Images 

De nya teceremonierna -

Men allt detta förändrades på 1400-talet när shogun (militärdiktator) Ashikaga Yoshimasa gjorde det till en mycket mer städad och dämpad tillställning och förvandlade den till de ceremonier vi känner till idag.

©

Getty Images 

Syftet med teceremonierna -

Teceremonin hade kommit att bli den ultimata miljön för att omsorgsfullt visa upp sin expertkunskap när det kom till porslin och andra prydnadsföremål som var en del av ceremonin.

©

Getty Images 

En lugn miljö -

Teceremonin erbjöd också en lugn miljö för diskreta samtal om känsliga ämnen.

©

Getty Images 

Zen och te -

Upplevelsen var tänkt att involvera ett andligt inslag, en gemensam stund för deltagarna präglad av lugn och reflektion. Detta återspeglar det gamla japanska talesättet cha-Zen ichimi, eller "Zen och te har samma smak."

©

Getty Images 

Utvecklingen av teceremonier -

En av de mest inflytelserika personerna i utvecklingen av teceremonin var munken och temästaren Sen no Rikyu som levde på 1500-talet. Han gjorde tesalongerna mindre och mer intima och tillförde detaljer så som perfekt arrangerade blommor.

©

Getty Images 

Temästares roll -

Rikyu var en typisk temästare i det medeltida Japan och tjänade som en betydelsefull rådgivare till härskaren, inte bara vad gällde etikett, utan även inom politik. Temästare tjänade ofta som officiella ambassadörer och förhandlare.

©

Getty Images 

En mötesplats -

Härskare och krigsherrar använde teceremonier för att hålla sina egna politiska möten. Där utbytte de också gåvor, som till exempel kinesiska och koreanska teskålar i porslin.

©

Getty Images 

Del av den japanska kulturen -

På 1600-talet var teceremonier inte längre något som enbart utövades av överklassen. Det hade nu blivit ett populärt inslag för alla i Japan och en väsentlig del av kulturen.

©

Getty Images 

De fyra grundpelarna i livet i Japan -

Teceremonin symboliserar de fyra väsentliga grundpelarna i vardagen i Japan: wa ("harmoni"), kei ("respekt"), sei ("renhet") och jaku ("elegans och lugn").

©

Getty Images 

Tesalonger eller tehus -

Det viktigaste elementet i den medeltida teceremonin var en särskilt utsedd plats i hemmet där man utförde den. Dessa utrymmen var kända som chashitsu, eller sukiya, vilket betyder "de ofullkomligas hus".

©

Getty Images 

Den ursprungliga byggnaden -

Dessa medeltida tesalonger var enkla och byggda med basmaterial så som bambu och obearbetat trä. Genom att ha en särskilt utsedd plats kunde tedrickarna lättare frigöra sig från sina vardagliga bekymmer.

©

Getty Images 

Detaljer i utrymmet -

Överklassen hade en separat toalett och större fönster med pappersskärmar för att släppa in ljuset utifrån. Ett annat viktigt inslag var ett stenfat vid entrén, vilket endast var till för att tvätta händerna innan ceremonin.

©

Getty Images 

Minimalism -

Inredningen i minimalistiska tesalonger efterliknades i den tidens privata hem. Inslag så som det japanska blomsterarrangemanget, känt som ikebana, var en populära dekorationsform.

©

Getty Images 

Allt sitter i detaljerna -

Med allt från vasens detaljer till landskapskonst, eller den mest utsökta kalligrafin, var dessa dekorativa inslag tillsammans ett måste för en harmonisk och lugnande atmosfär.

©

Getty Images 

Den perfekta trädgården -

Den rätta sortens utsikt kunde bidra till att uppnå den önskade atmosfären av lugn i tesalongen. Denna vy bestod helst i ett panorama av en oklanderligt skött landskapsträdgård.

©

Getty Images 

Zen-stenträdgård -

En annan populär typ av trädgård är Zen-stenträdgården, vilket är en minimalistisk torr landskapsträdgård som endast består av krattad sand, grus och några stenar.

©

Getty Images 

Den lugnande trädgården -

Denna typ av liten trädgård utformades för att lugna gästerna på väg till tehuset. Snarare än blommor var vintergräs och mossa att föredra, vilket hade en lugnande effekt innan ceremonin.

©

Getty Images 

Teet från förr -

I det medeltida Japan tillreddes te vanligtvis genom att man krossade bladen och gjorde en boll med amazura (ett sötningsmedel från vindruvor) eller ingefära, som sedan fick bryggas i varmt vatten.

©

Getty Images 

Teet från förr -

Teet bryggdes sedan i varmt vatten, som vanligtvis hade kokats i en järnkokare över kol. Teet var starkt och bittert, men kunde balanseras ut med små sötsaker som serverades vid sidan av.

©

Getty Images 

Teet idag -

Det gröna teet som används idag är matcha och är av absolut högsta kvalitet. Bladen torkas vanligtvis, mals till ett mycket fint pulver och strös sedan ut och vispas upp i varmt vatten.

©

Getty Images 

Förberedelsen -

Tillredningsmetoderna varierade allt eftersom specialiserade teskolor slog upp portarna och var och en hade sitt eget föredragna tillvägagångssätt. En sak som de flesta tedrickare dock kan enas kring är att värden bör göra teet själv, vilket bidrar till att skapa en mer påtagligt intim atmosfär.

©

Getty Images 

Utrustningen -

All utrustning som används vid teceremonin ska vara av högsta kvalitet. Föremålen ska vara vackra men också enkla och uppvisa den betydelsefulla japanska estetiska principen wabi, den avmattade skönheten hos välanvända föremål.

©

Getty Images 

Proceduren -

Med rätt atmosfär och föremål är man sedan redo att göra teet. Det viktiga är att bara röra sig så lite som möjligt, på ett sätt som är exakt, graciöst, återhållsamt och i fullständig tystnad.

©

Getty Images 

Proceduren -

Utrustningen ska redan ha ställts fram framför gästerna och det är endast vattenkokaren som hålls ur deras åsyn. När det är klart hälls det varma vattnet i teskålarna, men bara tillräckligt för att värma dem.

©

Getty Images 

Proceduren -

Te i pulverform tillsätts sedan i skålarna, som sedan fylls på med varmt vatten. Blandningen vispas därefter till en skummande dryck. Teet avnjuts med fördel i små klunkar.

©

Getty Images 

Slutklämmen -

När alla är klara rengörs och plockas utrustningen och skålarna bort så att bara vattenkokaren står kvar framför gästerna. Viss finare utrustning kan lämnas tillbaka så att gästerna kan diskutera sin uppskattning av dem.

Källor: (World History Encyclopedia) (Rough Guides) 

Se även: Skrämmande tehus runt om i världen

©

Getty Images