© Getty Images

Män i antika Kina kastrerade sig för att få jobb -

Endast kastrerade män accepterades som kungliga tjänare. Detta var för att garantera att det inte fanns något hot mot kungliga kvinnors kyskhet. Kastrering innebar i detta fall ett fullständigt avlägsnande av könsorganen, och inte bara testiklarna.

© Getty Images

Män i antika Kina kastrerade sig för att få jobb -

Att vara tjänare i det kungliga palatset var en eftertraktad position, så ibland kastrerade fattiga föräldrar sina barn när de fortfarande var spädbarn i hopp om att de skulle få jobbet och därmed ett bättre liv.

© Getty Images

Män i antika Kina kastrerade sig för att få jobb -

Det uppskattas att det vid ett tillfälle fanns mer än 100 000 eunucker under Mingdynastin. Naturligtvis fick inte alla män jobbet och många fick börja tigga på gatan.

© Getty Images

Vissa anmälde sig frivilligt som slavar i det forntida Egypten -

Hur dåligt måste ens liv ha varit för att slaveri skulle ses som ett bättre alternativ? I det forntida Egypten fanns det människor som kände just detta. Man trodde också att förslavade människor som arbetade för faraon var garanterade ett liv efter detta.

© Getty Images

En typ av tiggare på medeltiden fick ingen som helst sympati -

Digerdöden hade ihjäl så många människor att det faktiskt var brist på arbetskraft, så arbetarna hade ett ganska bra utgångsläge när de löneförhandlade. Arbetslöshet sågs dock inte med blida ögon och det fanns till och med en lag i England som förbjöd alla bidrag till "sysslolösa tiggare" som, till skillnad från funktionshindrade, helt enkelt ansågs lata.

© Getty Images

Folk som sade upp sig brännmärktes i pannan på medeltiden -

År 1360 dekreterade Edvard III av England att arbetsgivare fick tillfångataga alla som slutade på sina jobb och brännmärka dem med bokstaven F (för "falskhet") i pannan.

© Getty Images

Munkar konkurrerade med tiggare på medeltiden -

Munkar från Mendikantorden (som åkte från stad till stad och predikade) levde ett liv i fattigdom av fri vilja och försörjde sig i stort sett på att tigga. Detta var naturligtvis orättvis konkurrens för de fattiga som tiggde i dessa städer.

© Getty Images

En ny lag straffade fattiga arbetslösa tiggare -

I England på 1500-talet kallades arbetsföra människor som tiggde för att de var arbetslösa för "kapabla tiggare" eller "kapabla luffare". Sedan lagen om bestraffning av kapabla luffare och tiggare instiftades 1536 blev sig ingenting likt för dessa individer.

© Getty Images

På 1500-talet kunde arbetslösa avrättas -

Enligt den nya lagen fick de som ertappades med att tigga bokstaven V (för "vagabond") märkt på kroppen och dömdes till två års fängelse. Om de ertappades med samma sak igen dömdes de till döden.

© Getty Images

På 1500-talet kunde arbetslösa avrättas -

Det uppskattas att kung Henrik VIII beordrade att 72 000 personer skulle avrättas för att de var arbetslösa.

© Getty Images

Fattiga människor var tvungna att bära märken under drottning Maria I:s regeringstid -

Tudors fattiglagar förstärktes under drottning Maria I:s regeringstid. Legitima tiggare (vanligtvis fattiga personer med funktionsnedsättning) var tvungna att bära ett märke som identifierade dem som en "impotent, åldrig eller behövande" person. Till skillnad från de "kapabla tiggarna" fick dessa människor lov att tigga. Märket bidrog dock bara till förödmjukelsen i att vara fattig och inkapabel att arbeta.

© Getty Images

Arbetshus straffade de fattiga -

Arbetshus (eller fattighus) var tänkta att ge stöd till hemlösa och arbetslösa. De uppkom i England på 1600-talet och var tänkta som säkra tillflyktsorter där fattiga människor kunde äta och sova. Det var de dock inte.

© Getty Images

Arbetshus straffade de fattiga -

Tvångsarbete och osäkra, ohälsosamma förhållanden gjorde fattighus till riktigt hemska platser. Det galna är att detta gjordes med flit för att motivera fattiga människor att skaffa ett jobb och ta sig därifrån.

© Getty Images

Folk var tvungna att svära en ed om desperation för att få komma in i ett arbetshus -

Det krävdes en ed om "brist på världsliga tillgångar och behov av hjälp" för att komma in i ett fattighus. För att "förtjäna" sin plats överlät dessa individer full kontroll till arbetshuset vad gäller maten de åt, kläderna de bar och arbetet de utförde.

© Getty Images

Fattiga resenärer kunde kastas ut lagligt ur staden i koloniala New England -

Resenärer som kom och letade efter jobb men inte kunde hitta något kunde bli föremål för en "varning". En särskild styrelse beslutade om huruvida personen fick stanna eller var tvungen att lämna staden och de kunde utfärda en varning om att personen inte var berättigad till fattigvård (vilket i princip tvingade dem att lämna).

© Getty Images

Fattiga människor kunde auktioneras ut -

I slutet av 1700-talet fanns det ett system runt om i Massachusetts vid namn "venue". Detta system gjorde det möjligt för fattiga människor att auktioneras ut. Vinnande anbudsgivare fick betalt av staden för att tillhandahålla husrum och ta hand om den fattiga personen. Familjer splittrades och barn blev ofta sålda till lärlingsutbildningar.

© Getty Images

Det fanns en "fattiggård" för fattiga människor på landsbygden -

Fattiggården var landsbygdens motsvarighet till stadens fattighus. Fast dessa var lite mer hållbara eftersom folk brukade marken och fick odla sin egen mat. Även levnadsvillkoren var i allmänhet något bättre.

© Getty Images

Arbetshus drevs av barnarbete -

Det gjordes ingen skillnad mellan vuxna och barn i arbetshus. Den enda skillnaden var att barnen arbetade med andra barn i sina egna sektioner. Barn under sju år fick bo bo hos sina mammor, men när de var gamla nog anslöt de sig till barnavdelningarna.

© Getty Images

Fattiga barn i arbetshus utsattes för fysiska övergrepp -

Kroppsstraff var en del av vardagen för barn i fattighus. Fattiglagskommissionen försökte reglera detta, men barnen utsattes fortfarande för övergrepp under vissa omständigheter, som – ironiskt nog – att klaga på att ha blivit orättvist misshandlade.

© Getty Images

Fattiga barn i arbetshus utsattes för fysiska övergrepp -

Författaren och utforskaren Henry Morton Stanley växte upp i ett arbetshus. Han beskrev i sina skrifter hur hans vän Willie Roberts misshandlades till döds av arbetshusets skolmästare.

© Getty Images

Resenärer kunde övernatta i "luffarhus" -

Luffarhus började dyka upp i USA i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Resenärer, så kallade vagabonds eller "luffare", fick övernatta i dessa enrumshyddor.

© Getty Images

Föräldrar tvingades sälja sina barn -

Livet var ingen dans på rosor i USA då landet återhämtade sig efter andra världskrigets slut. Till exempel förlorade Mr och Mrs Ray Chalifoux från Chicago sina jobb och vräktes. Detta berömda foto från 1948 visar när det desperata paret ställde ut sina barn till försäljning. Barnen såldes för 2 USD styck.

© Getty Images

Det vimlade av sjukdomar i viktorianska slumområden -

Fattiga människor levde under fruktansvärda förhållanden i Storbritannien på 1800-talet. Slumkvarteren i London saknade sanitet och avlopp och vissa hem hade inte ens fönster. Dessa platser var fulla av sjukdomar.

© Getty Images

Det vimlade av sjukdomar i viktorianska slumområden -

Händelser som kolerautbrottet på Broad Street 1854, som hade ihjäl 616 människor, visar hur illa ställt fattiga Londonbor hade det.

© Getty Images

Fattiga människor löper högre risk att dödas (och har alltid gjort det) -

Ja, fattiga människor löper högre risk att bli mördade än de som inte är fattiga. En gemensam brittisk studie analyserade data mellan 1981 och 2000 och fann att "människor som befann sig i löntagarnas nedre skikt (10 %) löpte 182 % högre risk att bli mördade" än riksgenomsnittet.

© Getty Images

Kontraktsbaserad träldom var en utväg för fattiga -

På 1600-talet sålde några fattiga människor i England sig själva till obetalt arbete i utbyte mot en biljett till "den nya världen". De arbetade i genomsnitt fyra till sju år som tjänare.

© Getty Images

Vissa barn jobbade på "hemverkstäder" -

Mellan 1890 och 1910 arbetade 18 % av amerikanska barn i åldrarna tio till 15, men alla gjorde det inte utanför sina hem. I stället för att gå i skolan tvingades en del av sina föräldrar att arbeta i "hemmaverkstäder" och sätta ihop varor hemma.

© Getty Images

Hoovervilles regerade under den stora depressionen -

Med tusentals arbetslösa och hemlösa började kåkstäder dyka upp i många amerikanska städer under den stora depressionen. Dessa provisoriska hus hade riktigt dåliga förhållanden och blev kända som Hoovervilles (uppkallade efter den dåvarande presidenten Herbert Hoover).

© Getty Images

Fattiga tvingades till delodling -

Efter inbördeskriget tvingades fattiga människor (många av dem före detta slavar) till delodling. Det innebär att bönderna fick ge en del av sin skörd till markägarna som betalning.

© Getty Images

Den amerikanska regeringen skapade gettot -

Dessa fattiga stadsdelar skapades av regeringen på 1930-talet efter att Federal Housing Administration utfärdat en policy enligt vilken man vägrade att försäkra bolån för afroamerikaner. Svarta kunde helt enkelt inte köpa hus i vita stadsdelar, vilket ledde till rassegregation.

Källor: (History Collection) (New York Post) (The Guardian) (NPR)

Se även: Gettots skamliga historia

© Getty Images