© Getty Images

Obamas avlägsna kärnvapendröm -

Mer än 15 år har gått sedan Barack Obama höll sitt banbrytande tal i Prag 2009, där han föreställde sig en värld fri från kärnvapen. Även om Obamas vision var inspirerande saknades konkreta åtgärder och geopolitiska realiteter har sedan dess krossat hoppet om kärnvapennedrustning, vilket har gjort världen mer splittrad och sårbar.

© Getty Images

Första kärnvapeneran -

Den första kärnvapeneran, som sträckte sig över det kalla kriget, präglades av intensiv konkurrens mellan USA och Sovjetunionen. Massiva arsenaler byggdes upp då båda supermakterna anammade avskräckningsstrategier som Mutually Assured Destruction (MAD), det vill säga "ömsesidig garanterad förstörelse", vilket förhindrade direkta konflikter genom rädsla för utplåning.

© Getty Images

Andra kärnvapeneran -

Efter Sovjetunionens kollaps kom den andra kärnvapeneran, med tonvikt på nedrustning och kontraspridning. Viktiga fördrag som det nya START-avtalet och CTBT-fördraget (fullständigt förbud mot kärnsprängningar) vittnade om framsteg. När spänningarna mellan stormakterna var som lättast skiftade den globala uppmärksamheten till att begränsa spridningen av kärnvapen, förhindra terroristers tillträde samt demontering av överskottsstridsspetsar.

© Getty Images

Nedrustningens flyktiga glansdagar -

Efter kalla kriget gjordes framsteg inom nedrustning och kontraspridning, men denna optimism har inte hållit i sig. Nu prioriterar stater kärnvapenuppbyggnad framför diplomati, vilket urholkar de ramar som en gång stabiliserade kärnvapenspänningarna och skapar rädsla för upptrappade globala hot.

© Getty Images

Olycksbådande tredje era -

Amiral Tony Radakin, officer i den brittiska flottan, har varnat för den "tredje kärnvapeneran", präglad av kollapsade vapenkontrollavtal och okontrollerad spridning av vapen. Denna farliga period kännetecknas av nya kärnvapenmakter och ökad instabilitet som hotar den globala säkerheten.

© Getty Images

Globala bidrag -

Den tredje kärnvapeneran kännetecknas av en rad faktorer, bland annat expansionen av amerikanska och ryska kärnvapen, Kinas snabba arsenaluppbyggnad, Rysslands kärnvapentvång i Ukraina, Nordkoreas växande arsenal, Irans potentiella utveckling och USA:s allierade som omprövar sitt beroende av amerikanskt understöd.

© Shutterstock

Putins våghalsiga kärnvapenpolitik -

Rysslands krig i Ukraina har visat på kraften i kärnvapentvång. President Vladimir Putins hot och test av hypersoniska missiler har skrämt motståndarna och visat hur en nation kan dra nytta av sina kärnvapenförmågor i aktiva konflikter utan att tillgripa faktiska detonationer.

© Getty Images

Kostnaden för passivitet i Ukraina -

Rysslands kärnvapenskrammel har avskräckt från direkt intervention från Ukrainas allierade, vilket visar hur effektiva Rysslands hot är. De senaste besluten av väst att stödja långdistansattacker på ryskt territorium kan dock potentiellt signalera ett växande motstånd mot dylika hot.

© Getty Images

Riskfyllt nukleärt spel -

Amerikansk underrättelsetjänst har tidigare gjort uppskattningar om en femtioprocentig risk att Ryssland skulle använda taktiska kärnvapen i Ukraina vid förlust av viktiga territorier. Ryssland har de facto förlora viktiga territorier, men avsaknaden av kärnvapenupptrappning visar hur nära världen varit en katastrof och att detta motverkats enbart med hjälp av god diplomati.

© Getty Images

Okontrollerad kärnvapenmobbning -

Kärnvapenanalytiker menar att Ryssland har använt sin arsenal för skrämsel, med minimala konsekvenser. Denna "kärnvapenmobbning" utgör ett oroande exempel för andra nationer och kan uppmuntra dem att använda sina egna arsenaler för politisk och militär vinning.

© Getty Images

Balansskifte -

Vad man vet har endast nio länder kärnvapen. År 1986 bestod världens kärnvapenarsenal av cirka 70 300 stridsspetsar, en siffra som har minskat till 12 100. USA och Ryssland står för nära 90 procent av världens nuvarande kärnvapenarsenal, men detta har snabbt börjat förändras.

© Shutterstock

Kinas uppvaknande -

Kinas snabba expansion av arsenalen utgör ett strategiskt skifte i den globala upprustningen. Peking har historiskt sett varit återhållsamt, men nyligen signalerat sin avsikt att konkurrera med USA:s och Rysslands kärnvapenkapacitet, drivna som de är av upplevda hot och ambitionen att hävda sig som global makt.

© Getty Images

Tresidig kapprustning -

Den nukleära balansen handlar inte längre bara om USA och Ryssland. Kinas framväxt som kärnvapenmakt komplicerar de globala ansträngningarna för ökad vapenkontroll och har medfört en tredelad utmaning som försvårar framtida avtal.

© Getty Images

Kinas växande arsenal -

Experter tror att Kina kan äga 1 500 kärnstridsspetsar år 2035. Som jämförelse äger USA 5 044 stridsspetsar, medan Ryska federationen har 5 580.

© Shutterstock

Bristande bilaterala fördrag -

Historiskt sett har kärnkraftsavtalen mellan USA och Ryssland varit lyckade tack vare jämlikhet och en gemensam historia. Kinas mindre arsenal komplicerar dock förhandlingarna, då Peking motsätter sig vapenbegränsningar som skulle kunna hämma deras tillväxt samtidigt som man uppmanar USA att minska sina lager först.

© Getty Images

Ofullständig kärnvapendiplomati -

Under sin första presidentperiod försökte Donald Trump få till stånd trepartssamtal om vapenkontroll med Ryssland och Kina. Peking avvisade dock dessa närmanden och betraktade sådana överenskommelser som fällor för att begränsa deras strategiska utveckling, vilket innebär fortsatta diplomatiska luckor.

© Getty Images

Nordkoreas ökande kapacitet -

Även Nordkoreas kärnvapenarsenal utgör ett fortsatt stort hot, med ungefär 50 stridsspetsar och avancerad missilteknik som skulle kunna slå till mot USA. Kim Jong Uns kärnvapenambitioner fortsätter att utvecklas och utmanar den globala stabiliteten samt arbetet för att motverka spridning.

© Getty Images

Irans våghalsiga kärnvapenpolitik -

Irans kärnenergiprogram har utökats sedan USA drog sig ur kärnenergiavtalet från 2015. Med tillräckligt med anrikat uran för att skapa en bomb inom några veckor underblåser Teherans växande kapacitet regionala spänningar och skapar rädsla för ytterligare spridning.

© Getty Images

Kollapsade nukleära skyddsräcken -

Flera avtal om vapenkontroll upplöstes under Trumps första mandatperiod, bland annat kärnenergiavtalet med Iran och avtalet om medeldistanskärnvapen. Detta har försvagat de globala ramverken för hantering av kärnvapenhot och ökat såväl instabiliteten som risken.

© Getty Images

NySTART i en skör tråd -

START-avtalet (New Strategic Arms Reduction Treaty), ett fördrag om minskning av strategiska vapen som sätter gränser för amerikanska och ryska stridsspetsar och som ursprungligen undertecknades av Obama, löper ut 2026. Då Ryssland avbryter sitt deltagande och inget ersättningsavtal finns i sikte är risken för en oreglerad kapprustning större än någonsin.

© Getty Images

Upprustning av yttre rymden -

Till och med rymdfördraget från 1967, som strängt förbjuder användning av massförstörelsevapen i rymden, har ifrågasatts. Underrättelser har antytt att Ryssland håller på att utveckla ett kärnvapen i omloppsbana, vilket tillför ytterligare en dimension till det redan komplexa kärnvapenlandskapet.

© Getty Images

Kärnvapenprov på frammarsch -

Rysslands tillbakadragande från CTBT-fördraget (Comprehensive Test Ban Treaty), som förbjuder skarpa tester av kärnvapen, och Kinas misstänkta lågavkastande tester har också underminerat årtionden av ansträngningar för att bromsa utvecklingen och spridningen av avancerade stridsspetsar.

© Getty Images

Amerikas moderniseringsdilemma -

USA är mitt uppe i ett trettioårigt moderniseringsprogram för kärnvapen värt 1,5 biljoner dollar, under vilket man uppgraderar sin triad av missiler, ubåtar och bombplan. De växande hoten från Ryssland och Kina kan dock kräva ytterligare investeringar.

© Getty Images

Ukrainare beklagar nedrustningen -

Ukrainas beslut att ge upp sina sovjetiska kärnvapen i utbyte mot säkerhetsgarantier ses av många som ett misstag. Rysslands invasion understryker riskerna med att enbart förlita sig på internationella avtal för den nationella säkerheten.

© Getty Images

Trumps okonventionella diplomati -

Trumps tidigare kärnvapendiplomati med ledare som Kim Jong Un visade på en villighet att kringgå traditionella ramverk. Under hans kommande mandatperiod kan vi få se fortsatta metoder av det slaget, även om deras långsiktiga effektivitet fortfarande är osäker.

© Getty Images

Resterna av kärnvapenanvändning -

Risken för kärnvapenvändning ökar. Med allt från taktiska kärnvapen i Ukraina till regionala spänningar i Asien och Mellanöstern driver globala oroshärdar världen närmare en otänkbar katastrof.

© Getty Images

Omvärdering av risker -

Experter varnar för att självbelåtenhet när det gäller farorna med kärnvapen är den mest oroande trenden under denna tredje kärnvapenera. Förnyat fokus på utbildning, medvetenhet och opinionsbildning är avgörande för att motverka en framtida kärnvapenkatastrof.

© Getty Images

Pressen att utöka arsenalerna -

Globala trender tyder på att en ökning av kärnvapenlagren är oundviklig. USA och dess allierade måste balansera behovet av avskräckning med farorna med att underblåsa en kapprustning och eftersträva stabilitet i en instabil tid.

© Getty Images

Prekär framtid -

Den tredje kärnvapeneran präglas av osäkerhet. I takt med att länder brottas med nya utmaningar och ökande hot ökar också behovet av innovativ diplomati och förnyat fokus på vapenkontroll.

Källor: (Vox) (Arms Control Association) (Reuters) (Britannica)

© Shutterstock