© Shutterstock

De fattar alltid dåliga beslut -

I allmänhet fattar människor i skräckfilmer dåliga beslut. De går dit de inte borde gå, gömmer sig där de inte borde gömma sig och möter så småningom sitt öde.

© Shutterstock

De glömmer hur man springer -

De tittar bakåt hela tiden när de springer, de springer i sidled, bakåt, på alla fyra – you name it!

© Shutterstock

Bilen är ren skrot -

Antingen går den sönder eller så startar den inte när den ska. Du vet vad som sker härnäst...

© Shutterstock

De gömmer sig på uppenbara ställen -

Vi hajar, människor i skräckfilmer är vanligtvis desperata, så de gömmer sig på riktigt uppenbara platser, som en garderob eller under sängen. Det säger sig självt att mördaren alltid hittar dem.

© Shutterstock

De går och undersöker det där konstiga ljuder -

De hör det där konstiga ljudet och undersöker det. De har vanligtvis en ficklampa eller något liknande med sig, eftersom lamporna av någon anledning inte fungerar. Åh, och de säger "hallå?" som om skurken skulle svara!

© Shutterstock

De blir alltid instängda -

Människor i skräckfilmer verkar bli instängda ofta, och på de mest bisarra ställena. Att försöka fly genom hundluckan, en luftventil eller en hiss som stannar brukar inte fungera.

© Shutterstock

De behåller den där läbbiga prylen -

En spökdocka? En tv som används av poltergeister? Visst, låt oss behålla det där föremålet. Att människor i skräckfilmer inte gör sig av med dessa prylar är helt obegripligt.

© Shutterstock

De går ned i läskiga källare -

En mörk, läskig källare som ingen har vågat sig in i på flera år? Ja tack! Vad förväntar de sig egentligen att hitta där?

© Shutterstock

De hamnar på ställen utan mottagning -

Det kan vara en slump, men mobiltelefoner visar sig vara oanvändbara i många skräckfilmer. Ingen täckning, inget internet, ingenting.

© Shutterstock

De stannar kvar och ser på medan någon blir mördad -

För det är vad man gör, eller hur? Varför springa iväg och försöka ringa polisen när man istället kan hänga kvar och bevittna ett hemskt brott!

© Shutterstock

De snubblar och ramlar -

Ännu en klassiker. Skräckfilmskaraktärer snubblar och ramlar, särskilt när de flyr från skurken.

© Shutterstock

De går in i första bästa hemsökta hus -

De hamnar alltid i ett hemsökt hus. Oavsett om de åker på semester till en avlägsen plats eller om de råkar hamna där av en ren slump går de bara in som om det vore en närbutik.

© Shutterstock

Faktum är att de bor i hemsökta hus -

Det är trots allt deras hus, men kom igen, det är hemsökt! Stick därifrån! Sälj det! Men nej, de stannar kvar och kämpar mot vilken ond ande som än gör deras liv till ett rent helsike.

© Shutterstock

De gör ljud -

Detta händer precis när mördaren är på väg därifrån. Hostar, nyser, trampar på torra löv, you name it. Det låter tillräckligt högt för att få mördarens uppmärksamhet och för att han ska hitta dem.

© Shutterstock

De går in i skogen -

Skogen, särskilt på natten, är definitivt inte en säker plats att gömma sig på från en mördare eller ond varelse. Människor i skräckfilmer vet uppenbarligen inte detta.

© Shutterstock

De går till och stannar på mörka platser -

Ja, vi vet, det bidrar till atmosfären, men varför kan skräckfilmskaraktärer inte hålla sig borta från mörka platser?

© BrunoPress

De tror att de har dödat skurken... -

...men det har de inte. Han reser sig alltid, ofta skadad, men definitivt inte död! De borde se till att skurken faktiskt är död innan de börjar fira.

© Shutterstock

De interagerar med den onda varelsen -

Ibland är onda varelser söta, men det slutar aldrig väl att interagera med dem. Människor i skräckfilmer insisterar dock på att göra detta.

© BrunoPress

De döljer zombiebett -

Du vet, när någon i gruppen blir biten av en zombie och istället för att berätta att de har blivit bitna och så småningom kommer att förvandlas till zombier själva, döljer de det för alla. Inte schysst!

© Shutterstock

De kollar inte baksätet -

Det här är en klassiker, men det får en att fråga sig: varför kollar de inte baksätet när de sätter sig i bilen? Alla vet att skurkarna älskar denna plats.

© Shutterstock

De har sex -

Inget gott kan komma ur det. Antingen kommer den andra personen att försöka döda dem mitt under akten eller så är det något mer ondskefullt på gång, som att föda Satans son, till exempel.

© Getty Images

De använder inte lämpliga vapen -

Har du någonsin sett en skräckfilm och tänkt "plocka upp den där saken och slå honom med den!", men så använder karaktären något helt annat föremål som knappt orsakar någon skada alls...

© Shutterstock

De väntar... tills mördaren återvänder -

Okej, om du vet att det finns en mördare på fri fot och han vet var du är, sitta inte bara och vänta på att han ska komma tillbaka. För det kommer han att göra!

© Shutterstock

De gömmer sig i ett osäkert hus -

Vi hajar, de är desperata och försöker hitta ett säkert hus att gömma sig i för mördaren som jagar dem, men varför hamnar de alltid på en minst lika farlig plats?

© Shutterstock

De ignorerar varningstecken -

De fortsätter att lyssna på galningen som om han eller hon vore en normal och frisk person. För, du vet, du bör alltid ge människor en andra chans. Även om de är uppenbart galna och utgör en fara för ditt liv...

© Getty Images

De öppnar ondskans portar -

Tips: vill du undvika onda andar? Försök inte att kommunicera med dem. Ganska enkelt, eller hur? Inte för folk i skräckfilmer, tydligen.

© Shutterstock

De följer blodspåret -

Det är ett spår av blod, inte guld. De kan inte förvänta sig att hitta något bra genom att följa det, men ändå gör de alltid det.

© Shutterstock

Deras desperation uppmuntrar mördaren att jaga dem -

Vissa karaktärer blir så desperata att de till slut gör mördaren ännu mer irriterad. Gråt kan vara svårare att kontrollera, men de behöver verkligen inte skrika precis hela tiden, och definitivt inte så högt!

© Shutterstock

De bestämmer sig för att ta en dusch -

Eftersom ett ångande badrum är en säker plats att vara på när ondskan lurar.

Källor: (List25) (Screen Rant) (BuzzFeed)

Se även: Historiens 30 bästa skräckfilmer

© BrunoPress