© Getty Images

Medeltiden -

Medeltiden varade från omkring 500 e.Kr. till 1500 e.Kr. Denna era i historien inkluderade den mörka tiden, och mörk var den.

© Getty Images

Bartholomeus Anglicus -

På 1200-talet skrev en engelsk franciskanermunk vid namn Bartholomew ett slags uppslagsverk med titeln "Om tingens egenskaper" som idag beskrivs som "medeltidens Wikipedia". Han beskriver utförligt sin avsky för vintern och säger att den "strider mot sommaren. Därför bleknar och dör allt levande som uppstått till förmån för sommaren av vinterns hårda grymhet."

© Getty Images

Vintern som dödssymbol -

Senare under medeltiden blev vintern en symbol för åldrande, fattigdom och död. Det var en ganska talande metafor eftersom allt detta stämde om vinterlivet i Västeuropa.

© Getty Images

Normal aktivitet upphör -

Jordbruket var den främsta källan till försörjning och uppehälle för genomsnittsmänniskan under medeltiden, men det avbröts under de kallaste månaderna. Detta innebar att de var tvungna att vara extremt förberedda för att få någon mat under vintern, och Gud hjälpe dem om de hade haft en dålig skörd det året.

© Getty Images

Lever för sommaren -

Våren var en tid av återfödelse och förnyelse; en återgång till värme, komfort och välstånd. Att se påskliljorna dyka upp och lammen födas var också ett tecken på att du hade överlevt ännu en obarmhärtig vinter! Det är inte svårt att förstå Bartholomews hårda jämförelse mellan vår och vinter.

© Getty Images

Medeltida väderrapporter -

Tack vare skriftliga redogörelser och analys av iskärnor och trädens årsringar har vi förvånansvärt mycket information om hur vädret var på den tiden.

© Getty Images

Den "medeltida varma perioden" -

Under högmedeltiden (ungefär 900–1300 e.Kr.) upplevde Västeuropa en lång period av gynnsamma väderförhållanden. Det var känt som "den medeltida varma perioden". De milda temperaturerna gjorde det möjligt för befolkningen att sprida ut sig och ta nya bördiga marker i besittning som lämpade sig för odling av grödor.

© Getty Images

Ett enklare liv -

Vintrarna var något mildare under denna period och jordbruket blomstrade som aldrig förr på vissa platser. Till exempel växte druvor i England på betydligt högre höjd än vad de gör idag.

© Getty Images 

"Lilla istiden" -

Denna härliga era av relativ värme gjorde det desto mer förödande när den "lilla istiden" på 1300-talet slog till. Den började i mitten av 1300-talet och fortsatte fram till 1800-talet. Perioden kännetecknades av en allmän temperatursänkning samt en ökning av extrema väderhändelser som stormar och kraftiga snöfall.

© Getty Images

Dramatiskt snöfall -

År 1359 kom det rapporter från Florens i Italien att "snön steg till en extraordinär höjd, så för att avlasta taken kastades snön ut på gatorna och några av städerna blockerades så att invånarna hölls instängda i flera dagar i sina hem."

© Getty Images

Hur lyckades de? -

Så, hur klarade sig gemene man som bodde i enkla lerhus dessa tuffa tider?

© Getty Images

Förberedelse -

De flesta förberedelserna för att överleva vintern började flera månader i förväg. Ett av de största problemen var maten, då jordbruket gick allt långsammare. Det var dags att slakta några av djuren så att köttet kunde konserveras.

© Getty Images

Gödning av djuren -

Dessa djur, som kor och grisar, utfodrades och göddes i november innan kylan slog till. Endast de som blev tillräckligt knubbiga valdes ut som föda till familjen.

© Getty Images

Förberedelse av kött för vintern -

Grisslakten utfördes vanligtvis i december. Denna invecklade process krävde flera händer. När grisen väl hade dödats och alla delar skurits av och sparats saltades de viktigaste köttbitarna för konservering. Konserverat kött som saltad skinka var en stor del av kosten på medeltiden.

© Getty Images

Hela djuret användes -

Även blodet och inälvorna blev mat. Blodkorv, även känt som blodpudding, är en populär delikatess än idag och en självskriven komponent i den klassiska engelska frukosten.

© Shutterstock

Vintersådd -

Förutom slakten av boskap präglades månaden innan jul av plantering av vintergrödor. I Storbritannien var huvudgrödan vete, men en del sådde också korn.

© Getty Images

Förberedelse för våren -

Fröna såddes tidigt på vintern och skulle förhoppningsvis gro under de kalla månaderna och slå ut i friska grödor när våren kom.

© Getty Images 

Lägre tempo -

I januari var det mesta av jordbruket klart och saker och ting började gå på sparlåga. Detta var den tid på året som marken troligen var täckt av snö, vilket gjorde det omöjligt att göra mycket mer än att vila vid elden.

© Getty Images

Ett liv kring elden -

Eld var hushållens främsta värmekälla på medeltiden. De hade vanligtvis enorma eldstäder och vissa eldade till och med mitt i rummet för att värma upp så mycket av utrymmet som möjligt. Röken tog sig ut genom ett skorstensliknande hål i taket.

© Getty Images

Kolbrännare -

Ibland räckte inte en eld för att värma upp hela huset. Små bärbara brännare fylldes med brinnande kol och ställdes ut i huset för att ge extra värme, men det var en stor säkerhetsrisk. Husbränder var vanliga under denna period.

© Getty Images

Uppvärmning av sängarna -

Eftersom de inte hade saker som varmvattenflaskor i gummi på den tiden värmde de tegelstenar eller stora stenar i den öppna spisen och svepte sedan in dem i tyg. Dessa placerades sedan längst ned i sängen för att värma upp den.

© Getty Images

Övervintrar med djuren -

Familjer kurade ofta ihop sig i samma säng för att värma varandra. I många fall bjöd man även in djuren! Det var säkrare för dem inomhus än ute i kylan och deras kroppsvärme hjälpte också familjen att hålla sig varm.

© Getty Images

Hantering av drag -

Medeltida hem var fruktansvärt dragiga, oavsett om de var bondestugor eller kungliga slott. Kall luft tog sig igenom de oisolerade springorna eller till och med öppna fönster. Glasfönster var sällsynta, så personer som bodde i hus med fönster täckte dem med murbruk eller papper och förseglade huset för vintern.

© Getty Images

Vinterklädsel -

Syftet med den gamla hederliga nattmössan är tydligt under dessa förhållanden! Folk svepte in sig i sina varmaste kläder inomhus och höll sig så nära elden som möjligt. De hade på sig yllerockar, halsdukar, vantar och mössor medan de genomlevde vardagen i huset.

© Getty Images

Pälsfodrade kläder -

Även om päls inte var lika tillgängligt för bondeklassen som för de rika tror man att de fodrade sina vinterkläder med allt skinn de kunde få tag på, som kanin eller lamm.

© Getty Images

Redo för snö -

Länder som var vana vid mycket snö, till exempel i norra Europa, tog sig fram på många olika sätt under vintermånaderna. De åkte skidor för både transport och jakt. Detta gjorde att de kunde fortsätta att skaffa mat under vintern.

© Getty Images

Ovana vid den extrema vintern -

I Västeuropa var snöfall dock inte lika vanligt förrän den "lilla istiden" inträffade. De var dessutom bedrövligt oförberedda. Hårda vintrar som varade mycket längre än normalt kullkastade samhällen då de fick slut på proviant och inte hade resurser att ta sig till städer längre bort.

© Getty Images

Vinter -

År 1389 drabbades regionen Lozère i södra Frankrike av ett aldrig tidigare skådat snöfall. En lokal skribent skrev så här: "I januari, februari och mars var snöfallen i Lozère så omfattade att de förstörde många gårdar och tog många människoliv då deras hus föll ned över dem. Andra dog av kyla, ytterligare andra av hunger, eftersom snöfallen hade pågått så mycket längre än vanligt att folk hade slut på proviant."

© Getty Images

Medeltida vinter -

I dessa mer primitiva tider drogs våra förfäder mot ett mer cykliskt sätt att leva som kretsade kring naturen. De gick i dvala under vinterns kallaste månader och återgick till sina sysslor så fort värmen kommit tillbaka. Om de överlevde vinterns oförutsägbara skoningslöshet, det vill säga.

Källor: (Medievalists.net) (Ancestry)

Se även: Hur såg den genomsnittliga kosten ut i Europa på medeltiden?

© Getty Images