Tjugo globala hotspots för framgångsrikt företagande
Rysslands utrikesunderrättelsetjänst (SVR) använder taktiker från Sovjettiden och drar nytta av sina kopplingar till den rysk-ortodoxa kyrkan (ROC), eller Moskvapatriarkatet, för strategiskt inflytande. En gång i tiden var ROC allierad med KGB, men i dagsläget är den både en andlig institution och ett verktyg för utrikespolitik under pågående krig i Ukraina.
I det följande galleriet tar vi en närmare titt på det komplexa förhållandet mellan spioner och präster, vilka metoder som används av rysk underrättelsetjänst samt hur detta påverkar förtroendet för kyrkan, en trosbaserad organisation nära sammanflätad med statskonst. Klicka vidare för att läsa mer!
Den rysk-ortodoxa kyrkan (ROC) har sedan 1940-talet anlitats för att stödja auktoritära regimer och propagera för statliga värderingar. Även efter Sovjetunionens fall förblev ROC en nyckelaktör inom rysk utrikespolitik med syfte att projicera inflytande och främja statliga agendor på den globala arenan.
Enligt sovjetiska arkiv har patriark Kirill, född Vladimir Gundjajev, inte alltid varit en del av prästerskapet. Innan han blev ledare för den rysk-ortodoxa kyrkan tjänstgjorde han aktivt i KGB.
Patriark Kirill har mer gemensamt med president Vladimir Putin än det andliga uppdraget. Båda har djupa historiska kopplingar till Rysslands underrättelsetjänst: Kirill som före detta KGB-tjänsteman och Putin som både KGB-agent och före detta chef för dess efterträdare, den federala säkerhetstjänsten (FSB).
Hemligstämplade schweiziska dokument visar att patriark Kirill, medan han var Moskvas representant vid Kyrkornas världsråd (WCC) i Genève på 1970-talet, arbetade för KGB med uppdrag att påverka det schweiziska federala rådet genom religiös diplomati.
Schweiziska dokument, märkta "Monsignor Kirill", avslöjar patriark Kirills hemliga KGB-uppdrag under kodnamnet "Mikhailov". De avslöjar också att det schweiziska federala rådet redan var infiltrerat av det sovjetiska underrättelsenätverket.
Sovjetiska och schweiziska arkiv tyder på att patriark Kirill haft kopplingar till KGB, men hans brorson Mikhail Gundjaev, överstepräst i Genève, avfärdade påståendena i en intervju med Sonntagszeitung 2023 och hävdade att hans farbror sannolikt inte varit någon underrättelseagent.
Patriark Kirills brorson tillade att Kirill bara var "föremål för KGB:s stränga övervakning". ROC har varit fortsatt tyst och WCC insisterar på att de inte vet något om saken.
På 1960-talet utövade KGB-agenter betydande inflytande inom den rysk-ortodoxa kyrkan (ROC) och gjorde den till ett viktigt instrument för politisk kontroll och underrättelseverksamhet, allt från inhemsk övervakning till internationellt spionage.
Enligt hemligstämplade KGB-dokument rekryterades metropoliten Filaret av Kiev, ledande inom den rysk-ortodoxa kyrkan på 1970- och 1980-talet, som agent under kodnamnet "Antonov" före 1957.
Metropoliten Filarets frekventa internationella resande belyser hans aktiva roll inom KGB. I den ukrainska säkerhetstjänstens arkiv från 1957–1958 nämns "Antonov", som enligt uppgift tillhandahöll underrättelser om besökande delegationer, inklusive deras handlingar och uppförande.
Enligt ett dokument från Sovjettiden som hittats i Estland påstås patriark Aleksij II, tidigare överhuvud för den rysk-ortodoxa kyrkan, ha varit inte bara andlig ledare utan fullfjädrad KGB-agent. Detta avslöjande spär på narrativet om kyrkans komplexa sammanflätning med den sovjetiska underrättelsetjänsten.
Rykten om patriark Aleksij II:s kopplingar till den sovjetiska hemliga polisen har florerat sedan 1991, med hänvisning till hans kodnamn "Drozdov" (trast). Ett nyligen avslöjat dokument ger dock det första konkreta beviset på att han inte bara var en passiv kollaboratör utan en aktiv KGB-agent redan 1958.
Ett dokument ger vid handen att Aleksij II drog nytta av sina KGB-kopplingar för att stiga i graderna inom kyrkan under det sovjetiska förtrycket. ROC avfärdade det som en förfalskning utan solida bevis, men Aleksij avstod från att bemöta påståendena, vilket gav ytterligare bränsle åt spekulationer om sammanflätningen av tro och stat.
Det var inte alla rysk-ortodoxa präster som var allierade med KGB. Många motsatte sig ett sådant samarbete och fick ofta betala ett högt pris. Inte minst var så fallet för Alexander Vladimirovich Men, rysk-ortodox präst, teolog och bibelforskare, som förföljdes av KGB och mördades under oförklarliga omständigheter 1990.
Ett annat exempel på modiga präster som trotsade det sovjetiska förtrycket var fader Dmitrij Dudko. På 1970-talet utmanade hans passionerade predikningar i Moskva öppet statens påtvingade ateism, vilket gjorde honom till en ledstjärna för motstånd. Han fick dock betala ett högt pris för sin djärva hållning då KGB utsatte honom för obarmhärtiga trakasserier.
Fader Dudko slog an en sträng hos många genom att beröra det moraliska förfallet, alkoholismen och det andliga tomrummet i sovjeternas liv. I januari 1980 greps han för att ha vidarebefordrat "kränkande material" till västerländska journalister och tvingades till en tv-sänd bekännelse, i vilken han offentligt tog avstånd från sina åsikter.
Senare, under Gorbatjovs perestrojka, anammade fader Dudko nationalistiska och auktoritära ideologier och förespråkade ett ledarskap som påminde om Stalin eller Putin. Denna omsvängning försköt många av hans en gång hängivna anhängare och urholkade relationen med den yngre generationen som han en gång hade inspirerat.
KGB:s uträknade infiltration av ROC gjorde kyrkan till ett viktigt instrument för kulturell kontroll. Även om det kalla kriget är över sedan länge har kyrkan fortsatt stort inflytande som statligt verktyg och är därmed ett ämne som är värt att fortsätta granska.
I mars 2024 stoppade Sverige finansieringen av kyrkor med kopplingar till Moskvapatriarkatet efter att underrättelserapporter avslöjat att de använts för spionage och påverkansoperationer. Myndigheterna lyfte fram de potentiella säkerhetsrisker som dessa kyrkor utgjorde för Nato, med tanke på deras närvaro i strategiska områden.
En utredning av Norran visade på kopplingar mellan den rysk-ortodoxa kyrkan och rysk underrättelsetjänst. Säkerhetspolisen (Säpo) betecknade ROC som en nationell säkerhetsrisk och hänvisade till det förhöjda hotet om ryskt sabotage.
Utredningen visade på kopplingar mellan ortodoxa kyrkor i Sverige, Ukraina och Ryssland och att präster i Västerås fått SVR-signerade medaljer. En tjänsteman på den ryska ambassaden, med påstådda kopplingar till spioneri, deltog också i en kyrkoinvigning i Sverige.
På grund av oro över Kremls användning av rysk-ortodoxa kyrkor för underrättelseverksamhet lät man i Bulgarien och Nordmakedonien utvisa ryska präster. FBI utfärdade också varningar om kyrkans roll i Moskvas hemliga operationer, vilket belyste den tilltagande internationella responsen.
I slutet av 2024 började tjeckisk underrättelsetjänst undersöka den rysk-ortodoxa kyrkan (ROC) på grund av misstankar om spridning av rysk propaganda. Tjänstemän införde också sanktioner mot patriark Kirill för att ha uttryckt sitt stöd för Rysslands krig mot Ukraina, vilket ytterligare fördjupade granskningen av kyrkans verksamhet och geopolitiska roll.
I september 2023 utvisade Bulgarien arkimandrit Vasian, ledare för den rysk-ortodoxa kyrkan i landet, och två anställda på Sankt Nikolaus-kyrkan i Sofia. Regeringen rättfärdigade dessa handlingar och lyfte fram en växande oro för utländskt inflytande kopplat till kyrkan.
Kremls ambassad i Sofia kallade Bulgariens utvisning av arkimandrit Vasian och två kyrkliga medarbetare som "oacceptabel". Händelsen understryker den eskalerande oron i Östeuropa över den rysk-ortodoxa kyrkans roll när det gäller att främja Moskvas geopolitiska agenda.
Den rysk-ortodoxa kyrkan har vävt in diplomati i sin globala uppsökande verksamhet, ofta som ett eko av Kremls perspektiv på Ukraina och västerländskt inflytande. Vissa rapporter antyder att ROC:s utövande av "mjuk makt" i viktiga regioner som Balkan och Mellanöstern är ett subtilt sätt för Ryssland att stärka sina geopolitiska ambitioner.
Den rysk-ortodoxa kyrkans roll lär sannolikt utvidgas i takt med att Kreml fortsätter att förlita sig på kyrkan för informell diplomati och underrättelseverksamhet. Detta är i linje med Rysslands bredare strategi för hybridkrigföring, där man utnyttjar tron som ett verktyg för att projicera inflytande och främja geopolitiska mål.
Anklagelserna kvarstår om kyrkans kopplingar till modern rysk underrättelsetjänst och patriark Kirills ledarskap står ofta i rampljuset. Dessa påståenden håller kyrkans framväxande roll i statliga angelägenheter fortsatt under lupp.
I takt med att Nato och EU växlar upp kontraspionaget är det troligt att granskningen av ROC:s verksamhet och utvisningar av präster kommer att öka. Som svar på detta förväntas Moskva anpassa sig och omdirigera påverkansoperationer till proxyorganisationer, kulturell diplomati och finansiella nätverk.
Källor: (Belsat) (Politico) (Grey Dynamics) (Novaya Gazeta)
Den rysk-ortodoxa kyrkans komplexa band till underrättelsetjänsten
Ett invecklat förhållande av religiöst inflytande och politisk makt
LIVSSTIL Religion
Rysslands utrikesunderrättelsetjänst (SVR) använder taktiker från Sovjettiden och drar nytta av sina kopplingar till den rysk-ortodoxa kyrkan (ROC), eller Moskvapatriarkatet, för strategiskt inflytande. En gång i tiden var ROC allierad med KGB, men i dagsläget är den både en andlig institution och ett verktyg för utrikespolitik under pågående krig i Ukraina.
I det följande galleriet tar vi en närmare titt på det komplexa förhållandet mellan spioner och präster, vilka metoder som används av rysk underrättelsetjänst samt hur detta påverkar förtroendet för kyrkan, en trosbaserad organisation nära sammanflätad med statskonst. Klicka vidare för att läsa mer!