Se till att nästa intervju går galant!
När människor försöker föreställa sig änglar tänker de ofta på bevingade män eller söta, knubbiga bebisar med gloria och harpor. Änglar har genom historien avbildats som humanoida, men Bibeln skildrar dem som mystiska och respektingivande varelser, väsensskilda från de fluffigt vingprydda figurer vi ofta föreställer oss. De är Guds budbärare, himmelska krigare och väktare av den kosmiska ordningen.
Oavsett om vi talar om de eldiga seraferna som svävar kring Guds tron eller de ögonförsedda keruberna är det omöjligt att på riktigt begripa deras utseende.
Så, vad har då Bibeln att säga om änglar och hur skiljer sig detta från vår uppfattning om dem? Klicka igenom det här galleriet för att ta reda på det.
Ända sedan den kristna konstens begynnelse har änglar skildrats som åskådare och väktare av världen. Bysantinska och europeiska målningar och skulpturer avbildade ofta änglar i olika former.
Änglar målades inte minst under renässansen, ofta framställda som vänliga människofigurer med vingar.
Änglar i Bibeln är i grunden fysiska manifestationer av andliga varelser. Även om det finns ett par beskrivningar av dem i Bibeln är de ganska otydliga, vilket innebär att deras utseende kan tolkas på olika sätt.
Den första ängeln i Bibeln dyker upp i Första Moseboken. När Adam och Eva hade drivits ut ur Edens lustgård stod en ängel med ett brinnande svärd vakt vid ingången. Detta är inte den vänliga, tröstande figur vi ser i gamla målningar, utan snarare en våldsam väktare.
Den hebreiske profeten Hesekiel fick i sin bok en syn där Gud uppenbarade sig för honom, omgiven av änglar. Denna syn ligger till grund för vad som kan betraktas som bibliskt korrekta avbildningar av änglar.
Enligt Skriften finns det nio slags änglar, samtliga rankade i en hierarki som utgörs av tre sfärer: den högsta rangen, den mellersta rangen och den lägsta rangen. Änglarna, som Hesekiel bevittnar, är grupperade i de högsta skikten av den himmelska härskaran.
Seraferna utgör den högsta rangen i den första sfären och står Gud närmast. De beskrivs ha sex vingar, varje par med olika funktion. Med två vingar täcker de sina ansikten, med två täcker de sina fötter och två använder de för att flyga.
Keruber är mäktiga änglavarelser med fyra ansikten: ett människoansikte, ett lejonansikte, ett oxansikte och ett örnansikte. De har också fyra vingar och flammande svärd. Keruberna vakar över Edens lustgård och Livets träd.
Ofanim, även kallade tronerna, kan vara de mest bisarra av alla änglar. De är hjulliknande varelser med ögon på lötarna och anses vara bärare av gudomlig rättvisa och auktoritet.
I det mellersta skiktet av änglar övervakar herraväldet (dominion) änglar av lägre rang och ser till att den gudomliga ordningen upprätthålls. De fungerar som mellanhänder mellan de högre makterna och den jordiska sfären och kanaliserar befallningar från Gud till änglar som har till uppgift att interagera med mänskligheten.
I den andra triaden tros också dygdeänglar kanalisera Guds nåd in i den fysiska världen och bringa människor andlig styrka och uppmuntran. Deras fokus är ofta att inspirera till dygd och mod hos troende.
Maktänglar utgör det tredje skiktet i den andra sfären och har till uppgift att försvara kosmos från onda krafter, särskilt andlig krigföring. De upprätthåller kosmisk ordning och skyddar världen från demoniska entiteter och agerar som Guds soldater mot mörkrets krafter.
Dessa änglar, i den tredje sfären, har till uppgift att beskydda nationer, städer och härskare på jorden. De vakar över specifika regioner och folk och vägleder de jordiska ledarna i enlighet med Guds vilja. De säkerställer samhällens skydd och åberopas ofta för vägledning i styrning av desamma.
Ärkeänglarna är bland de mest kända och budbärare av större gudomliga tillkännagivanden. Ärkeänglar som Mikael, Gabriel och Rafael har specifika roller i Skriften (Mikael som krigare, Gabriel som budbärare och Rafael som helare) och var och en utför viktiga uppgifter i Guds plan för mänskligheten.
De som hänvisas till som änglar kort och gott är de lägsta i hierarkin och de som är närmast förknippade med människor. Dessa agerar personliga väktare. Även om de står lägst gör deras direkta interaktion med människor dem mycket betydelsefulla inom kristen tro och praxis.
Ju lägre änglars rang är i den himmelska härskaran, desto mer mänskliga framstår de som. Det beror troligen på att änglar av lägre rang tillbringar mer tid på jorden än de som tjänar nära Guds tron.
Även om en del änglar är synliga för människor verkar många i det fördolda. En profet vid namn Bileam, till exempel, kunde inte se en ängel som befann sig i närheten, men hans åsna kunde göra det.
Den gemensamma nämnaren för alla änglar är att de utstrålar kraft, som kan vara både skrämmande och respektingivande. I många bibelverser nämns änglar som säger "var inte rädd" eller "frukta inte" då de visar sig för människor.
Flera bibliska änglar (som den som vaktar Edens lustgård) avbildas med flammande svärd. Dessa änglar är beskyddare och verkställare av Guds vilja och deras svärd symboliserar verkställandet av Herrens rättvisa och försvaret av helgedomar.
I Hebreerbrevet beskrivs änglar som "tjänande andar" och "eldslågor", vilket antyder att vissa änglar består av ren energi eller eld snarare än att vara några fysiska manifestationer.
Dödsängeln, som figurerar i Andra Moseboken under påsken, är en skräckinjagande gudomlig varelse. Även om den inte beskrivs i fysiska ordalag är dess närvaro skrämmande och destruktiv, och den utför Guds vilja att ta död på de förstfödda i Egypten.
Intressant nog har änglar ingen särskild färg i Bibeln. Många tror dock att de sju ärkeänglarna var och en representerar en specifik färg. Remiel är röd, Gabriel är orange, Raguel är gul, Uriel är grön, Mikael är blå, Sariel är indigo och ärkeängeln Rafael är lila.
Inte ens i Uppenbarelseboken framträder änglar som humanoida. Skriften beskriver en mäktig ängel som är insvept i ett moln, med en regnbåge över sitt huvud. Hans ansikte lyser som solen och hans ben är som pelare av eld. Så, varför skildras då änglar som vingprydda människoliknande varelser eller barn med babyansikten som håller i harpor?
Den populära bilden av änglar går tillbaka till den italienska renässansen, där man först började måla änglar som barn med lockigt, blont hår.
Den bevingade grekiska guden Eros (som härskade över kärlek, passion och fysisk lust) blev starkt förknippad med föreställningen om änglar vid den tiden.
Den bevingade Amor i romersk mytologi härrörde från bilden av Eros och gav en annan version av "kärlekens ängel", med ljust hår och ljusa ögon, samt en knubbig kropp.
Blandningen av grekiska och romerska bilder med kristna koncept kom att utgöra grunden för renässanskonsten, då mycket av den producerades främst för den katolska kyrkan. Ett exempel är Rafaels "Sixtinska madonnan" från 1512, som visar två små uttråkade änglar som betraktar scenen.
Trots samtida källors skildring av änglar talar Uppenbarelseboken om för oss att änglar kommer att blåsa i trumpeter för att förebåda apokalyptiska händelser och tidens slut. Kanske är dessa varningar en symbol för Guds röst.
Källor: (All That’s Interesting) (Christianity.com) (Bible Study Tools) (Medium)
Hur ser egentligen änglar ut enligt Bibeln?
Det finns faktiskt olika typer av dessa himmelska varelser
LIVSSTIL Religion
När människor försöker föreställa sig änglar tänker de ofta på bevingade män eller söta, knubbiga bebisar med gloria och harpor. Änglar har genom historien avbildats som humanoida, men Bibeln skildrar dem som mystiska och respektingivande varelser, väsensskilda från de fluffigt vingprydda figurer vi ofta föreställer oss. De är Guds budbärare, himmelska krigare och väktare av den kosmiska ordningen.
Oavsett om vi talar om de eldiga seraferna som svävar kring Guds tron eller de ögonförsedda keruberna är det omöjligt att på riktigt begripa deras utseende.
Så, vad har då Bibeln att säga om änglar och hur skiljer sig detta från vår uppfattning om dem? Klicka igenom det här galleriet för att ta reda på det.