Se till att nästa intervju går galant!
Det kan låta otroligt, men faktum är att det finns mer än två miljarder kristna runt om i världen och samtliga är på ett eller annat sätt kopplade till ett visst kristet samfund. Det finns mer än 45 000 trossamfund globalt, och två av de största är den katolska och den ortodoxa kyrkan. Uppdelningen mellan dessa två kyrkor går tillbaka flera århundraden, en tid som präglats av delad tro och kulturella kontraster.
Som två uråldriga träd med sammanflätade rötter grodde de ur samma apostoliska frö, men växte ändå åt olika håll, och formades av deras respektive historia och tolkningar av kristen tradition. Hur uppstod då denna klyfta, och vad exakt gör dessa två samfund så olika? Klicka igenom det här galleriet för att ta reda på det.
Den katolska kyrkan är det största kristna samfundet i världen, med över 1,3 miljarder medlemmar. Den har sitt ursprung i Jesus Kristus och hans apostlar, särskilt Petrus, som katolikerna betraktar som den första påven.
Den ortodoxa kyrkan, officiellt känd som den östortodoxa kyrkan, kan spåra sina traditioner till apostlarna och de tidiga kristna samfunden. Den utgörs av självstyrande kyrkor, såsom de grekiska, ryska och serbisk-ortodoxa kyrkorna.
Både den katolska och den ortodoxa kyrkan har sitt ursprung i de tidiga kristna församlingarna som grundades av apostlarna. Under de första århundradena var kyrkan ett enat organ som spreds över hela det romerska riket.
Det första konciliet i Nicaea (325 e.Kr.) och det första konciliet i Konstantinopel (381 e.Kr.) var absolut avgörande för den kristna läran, inte minst när det gäller Kristi och Treenighetens beskaffenhet. Både den katolska och den ortodoxa kyrkan erkänner dessa koncilier, som lade grunden för deras gemensamma teologiska arv.
När det romerska riket föll på 400-talet framträdde biskopen av Rom (senare känd som påven) som en viktig person i den västerländska kyrkan. Den katolska kyrkans utveckling av påvlig auktoritet kom att bli en av de viktigaste faktorerna för att särskilja sig från de östliga kristna centra.
Då de östra och västra delarna av den kristna världen utvecklades oberoende av varandra började många skillnader att framträda. Öst fokuserade på mystik och filosofisk teologi, medan väst var mer legalistisk.
År 1054 inträffade den så kallade stora schismen, som var en fundamental brytning mellan den östortodoxa och den västliga katolska kyrkan. Dispyten inbegrep teologiska meningsskiljaktigheter och politiska spänningar mellan påven och patriarken av Konstantinopel, vilket resulterade i ömsesidiga bannlysningar som officiellt splittrade kyrkan.
Spänningarna mellan de två kyrkorna förvärrades 1204 då västerländska korsfarare plundrade Konstantinopel, hjärtat av det bysantinska riket. Detta spädde på fiendskapen och misstron mellan den katolska och den ortodoxa kyrkan och befäste splittringen i flera århundraden framöver.
Mellan 1200-talet och 1400-talet gjordes flera försök att förena den katolska och den ortodoxa kyrkan, särskilt under koncilierna i Lyon (1274) och Florens (1439, på bilden). Man slöt tillfälliga överenskommelser, men dessa misslyckades till slut på grund av motstånd från båda sidor.
Arbetet för att överbrygga klyftan mellan katoliker och ortodoxa tog fart under 1900-talet. Kyrkorna samtalade med varandra och 1965 upphävde påven Paulus VI och patriarken Athenagoras de ömsesidiga bannlysningar som etablerats under den stora schismen.
Katolska och ortodoxa ledare arbetar än i dag för att lösa teologiska tvister och främja samarbete, men vissa extrema skillnader mellan de två samfunden består.
Den katolska och den ortodoxa kyrkan har en gemensam tro på Treenigheten (Fadern, Sonen och den Helige Ande), men skiljer sig åt i sin förståelse av den Helige Andes relation till Fadern och Sonen.
Den katolska kyrkan tror på Filioque-doktrinen, vilket innebär att Anden kommer från både Fadern och Sonen, medan den ortodoxa kyrkan tror att Anden endast utgår från Fadern.
Den katolska kyrkan har centraliserad styrning, med påven i spetsen som den högsta auktoriteten. Den ortodoxa kyrkan däremot omfattar ett decentraliserat system där flera självstyrande patriarker och biskopar leder sina respektive kyrkor.
Katolicismens maktsäte är Vatikanstaten, en liten oberoende enklav i den italienska huvudstaden Rom. Den ortodoxa kyrkan har inget maktsäte, eftersom samfundet tror på en decentralisering av sin tro.
Båda kyrkorna erkänner sju sakrament, däribland dopet, eukaristin och äktenskapet. Det finns dock vissa skillnader i hur dessa sakrament förrättas. Till exempel praktiserar den ortodoxa kyrkan dop med full nedsänkning, medan den katolska kyrkan ofta praktiserar bestänkning.
Enligt den katolska kyrkan är arvsynden nedärvd från Adam och Eva, och alla människor föds in i detta tillstånd. Inom den ortodoxa kyrkan erkänns förfädernas synd, men de ser den inte som något som går i arv från generation till generation.
På grund av det sätt på vilket kyrkorna ser på arvsynden påverkas också deras syn på skuld. Katolicismen ser skuld som en nedärvd börda, medan det ortodoxa samfundet anser att konsekvenserna av dagens synd övertrumfar våra förfäders.
Katoliker tenderar att kategorisera synder som dödssynder och mindre synder. Dödssynder är allvarliga och berövar personen Guds nåd om de inte erkänns, medan mindre synder är mindre allvarliga och inte orsakar evig fördömelse. Den ortodoxa kyrkan, som erkänner allvarlig synd, fokuserar mindre på att kategorisera synd på detta sätt, utan ser i stället all synd som en sjukdom som kräver helande genom omvändelse.
Den katolska kyrkan använde traditionellt latin som sitt liturgiska språk fram till Andra Vatikankonciliet 1962. Å andra sidan har den ortodoxa kyrkan alltid anammat användningen av lokala språk i liturgin för att bevara kontakten mellan folket och gudstjänsten.
En annan viktig skillnad mellan kyrkorna är celibatet. I den katolska kyrkan måste präster i den latinska riten leva i celibat, medan den ortodoxa kyrkan tillåter prästvigning av gifta män (även om biskopar måste leva i celibat).
Katoliker tror på Marias obefläckade avlelse, vilket innebär att hon från sin första tillblivelse var fri från arvsynd och därmed ett rent kärl för Kristus. Den ortodoxa kyrkan hedrar Maria som Guds moder, men förkastar dogmen om den obefläckade avlelsen och ser den som onödig för Marias roll i frälsningen.
Under eukaristin, då bröd och vin konsekreras och konsumeras, använder den katolska kyrkan osyrade oblater, medan medlemmar av den ortodoxa kyrkan konsumerar osyrat bröd.
I den katolska kyrkan är helgonskap en formaliserad process som innebär helgonförklaring av påven. Ofta krävs mirakel som bevis. I den ortodoxa kyrkan erkänns helgonskapet mer organiskt, ofta genom folklig vördnad av de troende, utan någon centraliserad auktoritet som bestämmer vem som blir helgon och inte.
Den katolska kyrkan anser att äktenskapet inte kan (och inte bör) upplösas och tillåter annullering men inte skilsmässa och omgifte. Den ortodoxa kyrkan värdesätter äktenskap men tillåter skilsmässa och omgifte under vissa omständigheter (t.ex. äktenskapsbrott).
Den ortodoxa kyrkan hänvisar till sakramenten som "heliga mysterier" för att bevara mystiken. I motsats till detta talar katoliker ofta om sakramentens funktion i mer teologiska termer och använder ofta logiska resonemang.
Den ortodoxa kyrkan följer den julianska kalendern, vilket innebär att de firar påsk och andra högtider på andra datum än den katolska kyrkan, som följer den gregorianska kalendern.
Inom katolicismen kan påven göra ofelbara uttalanden i frågor om tro och moral, som är bindande för hela kyrkan. I motsats till detta tror den ortodoxa kyrkan att endast ett koncilium som representerar alla kyrkor kan göra definitiva uttalanden om läran, och ingen enskild biskop eller patriark kan göra det på egen hand.
Källor: (Saint John the Evangelist Orthodox Church) (Greek Reporter) (Study) (National Catholic Register)
När Konstantinopel föll till de osmanska turkarna 1453 blev den östortodoxa kyrkan avskuren från sina traditionella kristna centra. Den rysk-ortodoxa kyrkan växte i betydelse och betraktade sig själv som det "tredje Rom", medan den katolska kyrkan fortsatte att utöka sitt inflytande i väst.
Skillnaderna mellan den ortodoxa och katolska kyrkan
Historien bakom och nyanserna i dessa splittrade samfund
LIVSSTIL Religion
Det kan låta otroligt, men faktum är att det finns mer än två miljarder kristna runt om i världen och samtliga är på ett eller annat sätt kopplade till ett visst kristet samfund. Det finns mer än 45 000 trossamfund globalt, och två av de största är den katolska och den ortodoxa kyrkan. Uppdelningen mellan dessa två kyrkor går tillbaka flera århundraden, en tid som präglats av delad tro och kulturella kontraster.
Som två uråldriga träd med sammanflätade rötter grodde de ur samma apostoliska frö, men växte ändå åt olika håll, och formades av deras respektive historia och tolkningar av kristen tradition. Hur uppstod då denna klyfta, och vad exakt gör dessa två samfund så olika? Klicka igenom det här galleriet för att ta reda på det.