Åskådareffekten – ett socialpsykologiskt fenomen -

Föreställ dig att du är ute och promenerar. Plötsligt ramlar någon på trottoaren. Du fryser, skannar av folkmassan, väntar på att någon – vem som helst – ska gripa in och hjälpa till. Ingen rör sig. Du undrar: "Eftersom alla andra låtsas som ingenting kanske jag borde göra likadant?"
Det vi har att göra med här är den så kallade åskådareffekten, ett märkligt socialpsykologiskt fenomen där ju fler människor det finns i närheten, desto mindre troligt är det att någon kommer till undsättning i en nödsituation. Orsaken? Tja, det finns en mängd olika faktorer, inte minst rädslan för att bli dömd, så kallad ansvarsspridning, bristande tydlighet och ibland något så enkelt som likgiltighet.

Skulle du vilja bryta den onda cirkeln? Klicka vidare för att ta reda på vad fenomenet beror på och hur du kan bli en person som griper in.

© Shutterstock

Åskådareffekten -

Har du någonsin lagt märke till att ju fler människor det är på en plats, desto mindre troligt är det att få hjälp i en nödsituation? Detta är själva essensen av åskådareffekten, ett märkligt fenomen som även kallas åskådarapati.

© Getty Images

Skulle du gripa in? -

Skulle du ingripa utan att tveka om du såg någon i nöd? De flesta av oss vill gärna tro det, men psykologer hävdar något annat. Beslutet att hjälpa till kan bero på hur många andra människor som finns i närheten. Ironiskt nog kan fler vittnen betyda mindre handling.

© Shutterstock

En i mängden -

Om alla andra runt omkring dig är passiva i en nödsituation är risken stor att du själv tvekar. Det är en konstig men vanlig social egenhet. Så vanlig att du förmodligen kan minnas tillfällen då du har sett eller till och med upplevt denna passivitet själv.

© Shutterstock

Ibland är färre bättre -

Det verkar logiskt – fler människor torde vara lika med mer hjälp i en nödsituation, eller hur? Faktum är att forskning tyder på att det motsatta kan vara sant: ju färre vittnen, desto mer sannolikt är det att någon griper in.

© Shutterstock

Test av folkmassan -

Bibb Latanés och John Darleys studier visar att undsättningen beror på folkmassan. Om människor är ensamma agerar de ofta snabbt, men i grupper med passiva åskådare tvekar de flesta. Ju fler människor, desto längre låter responsen vänta på sig.

© Shutterstock

Tyst observation av rök -

När rök fyllde ett rum under en studie rapporterade 75 procent av solodeltagarna rökutvecklingen. Med två andra närvarande var det bara 38 procent som sade något! I en grupp med skådespelare som låtsades vara likgiltiga var det bara tio procent som rapporterade röken. Massans reaktion, eller avsaknad av reaktion, påverkade utfallet.

© Shutterstock

Fler människor – mindre troligt att få hjälp -

I studier från slutet av 1960-talet upptäckte Latané och Rodin att 70 procent av de som var ensamma hjälpte en plågad kvinna. När andra var närvarande sjönk siffran till bara 40 procent, vilket visar hur gruppdynamiken påverkar människors handlingskraft.

© Shutterstock

Fallet bakom begreppet -

Ett skrämmande exempel som ofta tas upp inom psykologin är mordet på Catherine "Kitty" Genovese 1964. Trots hennes rop på hjälp ska många grannar ha underlåtit att ingripa, vilket belyste åskådareffekten och föranledde årtionden av forskning om detta socialpsykologiska fenomen.

© Public Domain

Fallet bakom begreppet -

Den 13 mars 1964 attackerades 28-åriga Kitty Genovese i närheten av sin lägenhet när hon var på väg hem från jobbet. Gärningsmannen, som senare identifierades som Winston Moseley, knivhögg henne i ett brott som kom att bli ett avgörande fall för vår förståelse av åskådareffekten.

© Public Domain

Fallet bakom begreppet -

Trots att Genovese ropade på hjälp under attacken som började klockan 03.20 på morgonen ska ingen av de dussintals boende i närheten ha ringt polisen. Chockerande nog var det inte förrän 03:50 – 30 minuter senare – som någon ringde efter hjälp.

© Shutterstock

Myten och verkligheten bakom tragedin med Kitty Genovese -

New York Times första rapport om mordet på Kitty Genovese var av det sensationslystna slaget och innehöll en del felaktigheter. Trots detta fängslade historien såväl allmänheten som psykologer och väckte frågor om varför så många åskådare inte ingriper.

© Shutterstock

Den osynliga verkligheten bakom fallet -

Senare undersökningar visade att många så kallade vittnen till mordet på Kitty Genovese varken hade fri sikt mot gatan eller förstod vad som pågick. Missförstånd överskuggade de första, sensationslystna rapporterna om omfattande passivitet.

© Getty Images

Analys av åskådareffekten -

Även om Kitty Genoveses fall har granskats är åskådareffekten ett i allra högsta grad verkligt och fascinerande fenomen. Frågan är varför vi fryser när andra är i närheten? Sociala faktorer som oklart ansvar, rädsla för dömande och osäkerhet håller oss ofta tillbaka.

© Shutterstock

Analys av åskådareffekten -

Om det finns andra i närheten känner vi oss ofta mindre ansvariga – ett fenomen som ibland kallas ansvarsspridning. I stället för att gripa in kanske vi tänker: "Varför just jag? Någon annan kommer säkert att hjälpa till." Ironiskt nog leder detta tankesätt ofta till kollektiv passivitet.

© Shutterstock

Ansvarsspridning -

Enkelt sammanfattat känner många mindre brådska att agera när andra är närvarande och antar att ansvaret är spritt över hela gruppen. Detta oklara ansvar leder till tvekan, eftersom alla förväntar sig att någon annan ska gripa in.

© Shutterstock

Rädsla för att bli dömd -

Vår önskan att agera på ett socialt accepterat sätt håller oss ofta tillbaka. Detta fenomen skulle kunna liknas vid prestationsångest. Vi är rädda för att andra ska döma våra handlingar, så vi stannar upp och väger risken för skam mot att gripa in och hjälpa till.

© Shutterstock

Tystnad som signalerar trygghet -

En annan faktor som underblåser åskådareffekten är pluralistisk okunnighet – antagandet att om ingen annan reagerar så lär det inte vara någon nödsituation. Denna kollektiva passivitet förstärker uppfattningen att hjälp inte behövs, trots att den kanske gör det.

© Shutterstock

Tvetydighet och passivitet -

Studier visar att oklara situationer minskar sannolikheten för ingripande. I Kitty Genoveses fall misstog många av de 38 vittnena attacken för ett "kärleksgräl" och insåg inte allvaret i situationen förrän det tragiskt nog var för sent.

© Getty Images

Följa strömmen -

I osäkra situationer tenderar människor att bedöma sin reaktion genom att observera andra. Uteblivna reaktioner tolkas som en tyst signal om att ingen åtgärd krävs, vilket förstärker den kollektiva passiviteten trots behovet av hjälp.

© Getty Images

Plikt kontra moral -

Även om åskådare som underlåter att hjälpa till i nödsituationer kan dömas rent moraliskt ställer de flesta jurisdiktioner inga krav på att människor ska gripa in. I områden med civilkuragelagar kan det dock vara ett brott att inte agera, vilket innebär att det handlar om juridiskt ansvar snarare än en enbart moralisk börda.

© Shutterstock

Övervinna åskådareffekten -

Psykologer menar att medvetenhet är ett kraftfullt verktyg för att motverka åskådareffekten. Visshet om denna tendens hjälper oss att ta initiativ i stället för att tveka, och genom att förstå dynamiken kan vi välja att kliva fram och göra aktiv skillnad.

© Shutterstock

Agera snarare än tiga -

Vid mobbning, trakasserier eller diskriminering är det viktigt att inte bara stå bredvid. Agera! Genom att vara handlingskraftig spelar du en proaktiv roll i att ta itu med orättvisor, främja stöd och förebygga skada. Dina handlingar kan inspirera till förändring och göra verklig skillnad.

© Shutterstock

Handlingskraft -

American Psychological Association lyfter fram tre viktiga steg: lägg märke till situationen, bedöm problemets natur och ta ansvar för att agera. Dessa enkla, handlingskraftiga åtgärder kan ge dig möjlighet att utmana orättvisor och stötta dem som behöver det.

© Getty Images

Handlingskraft -

Efter att ha utvärderat situationen är nästa avgörande steg att bedöma om du har kompetensen eller förmågan att ingripa effektivt. Så snart du är säker kan du vidta åtgärder för att ta itu med problemet – antingen direkt eller genom att söka hjälp. Det kan göra stor skillnad att vara väl förberedd!

© Getty Images

Säkerhet först och främst -

Även om det är viktigt att gripa in ska du aldrig tumma på din egen säkerhet. Bedöm riskerna noggrant och vidta åtgärder för att skydda dig själv. Ingrip på sätt som minimerar faran, till exempel genom att söka hjälp hos myndigheter eller ge stöd på behörigt avstånd.

© Getty Images

Uppmaning till handling -

När du behöver hjälp i en folkmassa är det bra att fokusera på en person, ta ögonkontakt, tilltala vederbörande direkt och vara tydlig med vad du behöver. Genom att vara specifik motverkar du de negativa effekterna av ansvarsspridning och gör det svårare för människor att vägra.

© Shutterstock

Empati i praktiken -

Människor är sociala varelser och därmed mycket empatiska. Denna medfödda vänlighet kan användas för att stävja åskådareffekten. En liten modig handling kan överbrygga klyftan, inspirera andra och skapa ett slags dominoeffekt av medkänsla som möjliggör meningsfull förändring.

© Shutterstock

Altruismens dominoeffekt -

Altruistiska handlingar inspirerar till fler vänliga handlingar. Även om kriser är traumatiska är det de bestående minnena av människors mod och medkänsla som gör djupast avtryck i våra hjärtan och sinnen.

Källor: (Psychology Today) (Verywell Mind) (Simply Psychology)

© Shutterstock