Psykologin bakom en god natts sömn
Amerikas utrikespolitiska strategier har länge varit en drivkraft för global politisk dynamik. USA:s ekonomiska och geopolitiska intressen har ofta främjats av både direkta och hemliga interventioner, utöver kuppförsök. CIA-uppbackade försök att stödja regimer som är gynnsamma för amerikanska intressen har undergrävt det demokratiska beslutsfattandet i olika nationer, ofta med ekonomisk och politisk instabilitet som resultat, såväl som kränkningar av mänskliga rättigheter.
Nyfiken? Klicka igenom det här galleriet för att ta reda på mer!
Under kongressförhör om attackerna vid Kapitolium den 6 januari 2021 erkände John Bolton, en tidigare nationell säkerhetsrådgivare i Vita huset, att han planerat kupper i andra länder. Boltons kommentarer var en tydlig avvikelse från Amerikas typiska ståndpunkt att sakna erkännande av landets roll utomlands.
En statskupp innebär att en grupp med tvång, och ofta våld, störtar en sittande regering. Vanligtvis inbegriper störtandet att en armé deltar, och ofta spelar den en avgörande roll. Det finns inget uttryckligt ställningstagande i internationell rätt rörande detta eftersom demokrati inte är en förutsättning.
Enligt amerikansk lag måste dock regeringen bordlägga tillhandahållande av utländskt bistånd efter en kupp som möjliggjorts av en militär styrka. Enligt de rättsliga bestämmelserna kan stödet återupptas så snart ett demokratiskt val har ägt rum. Tillämpningen av denna förordning har varit inkonsekvent.
Ett exempel är Egypten. År 2013 genomfördes en statskupp i Egypten där man avsatte den tidigare presidenten Muhammad Mursi, som var demokratiskt vald. Mursi ersattes av arméchefen general Abdel Fattah el-Sisi, som sitter kvar vid makten.
Våldsamt undertryckta kravaller bröt ut runt om i landet och hundratals dödades och tusentals arresterades. Kuppen ledde till att Egypten stängdes av från Afrikanska unionen (AU), i enlighet med deras föreskrifter. USA vägrade att betrakta Mursis avsättning som en kupp och fortsatte att ge oavbrutet bistånd till Egypten.
Även om USA:s beteckning av statskupper och efterföljande beslut om utländskt bistånd ibland är inkonsekvent, och hotet om en sådan avstängning ofta är oklart när det gäller dess potentiella inverkan, är det uppenbart att USA spelar en betydande roll i andra länders politik.
Ett av de mest kända exemplen på USA:s utländska intervention är landets roll i det våldsamma störtandet av den demokratiskt valda iranska premiärministern Mohammed Mossadegh 1953. Denna händelse påverkar än i dag relationerna mellan Iran och USA.
Det som nu är känt som British Petroleum (BP) hette tidigare Anglo-Iranian Oil Company. Efter andra världskriget var den brittiska ekonomin i spillror och skyddet av brittiska oljeintressen var en av landets högsta prioriteringar.
Det iranska parlamentet röstade för att nationalisera landets oljeindustri, samtidigt som man fortfarande förband sig att dela vinsterna med Storbritannien, men upphöra med utländskt ägande. Med USA:s hjälp mobiliserade sig britterna för att försöka pressa Iran att ge upp kontrollen över sina egna reserver, nyttja ekonomiska påtryckningar och ta över ett raffinaderi.
Storbritanniens dåvarande premiärminister Winston Churchill gick samman med USA:s dåvarande president Dwight D. Eisenhower för att avsätta Mossadegh. Kuppen var noggrant iscensatt för att i första hand överföra makten till Mohammed Reza Pahlavi, den dåvarande iranske shahen.
Mosaddegh ställdes inför rätta för förräderi och hölls i husarrest i 14 år, fram till sin död. Den iranska revolutionen störtade shahen 1979 och Pahlavi sågs som en västerländsk marionett, vilket slutligen gjorde slut på landets historiska monarki. USA förnekade sin roll i kuppen i många år.
USA har i denna region på ett eller annat sätt möjliggjort ett antal kupper. Bara under 1960-talet hjälpte de till med kuppen mot imamregimen i Jemen, Baathpartiets kupp i Irak 1963, kuppen av Hafez Al-Assad (far till Syriens nuvarande president Bashar al-Assad) och Gaddafis övertagande av Libyen, bland annat.
Många år senare, efter attackerna den 11 september, ledde Irakkriget och kriget i Afghanistan till att hundratusentals civila tragiskt nog miste livet (enligt vissa studier är den korrekta siffran långt över en miljon). USA:s interventioner i Irak och Afghanistan destabiliserade regionen permanent och orsakade omfattande folkförflyttningar, oåterkallelig ekonomisk skada och massiv förstörelse som kommer att fortsätta att sprida sig som ringar på vattnet i årtionden framöver.
USA:s intervention i Latinamerika skiljer sig inte nämnvärt från den inverkan den hade i Mellanöstern. På 1900-talet fanns det knappt ett latinamerikanskt land som inte påverkades av USA:s intervention under den period som kallades banankrigen.
När den dåvarande presidenten Jacobo Árbenz avsattes i Guatemala 1954 utbröt årtionden av inbördeskrig till följd av brutala regimer som begick avskyvärda brott mot folken, inklusive folkmordet på mayafolket Ixil. De fasor som guatemalanerna utsattes för, särskilt den inhemska befolkningen, begicks med hjälp av amerikanska legosoldater. Effekterna är kännbara än i dag.
I Brasilien ledde den USA-stödda kuppen 1964 till att Castelo Brancos styrkor störtade Goulart, och amerikanska fartyg låg stationerade utanför kusten redo att ingripa. Avsättandet banade väg för en flera årtionden lång diktatur i landet, med massarresteringar, tortyr och mord.
Nio år efter den brasilianska kuppen lyckades USA iscensätta det militära störtandet av Chiles dåvarande president Salvador Allende. Under det som ibland kallas "den andra 11 september" möjliggjorde USA general Augusto Pinochets militära övertagande av landet, till följd av vilket tusentals människor dödades och tiotusentals fler torterades och försvann.
Helt nyligen, efter kontroverser kring valet i Venezuela 2018, stödde USA offentligt oppositionsledaren Juan Guaidós uppmaning till en militärkupp för att avsätta den omvalde presidenten Nicolas Maduro. Försöket att avsätta Maduro misslyckades, men inte utan att orsaka skada och splittring. USA:s agerande kändes bekant för många runt om i världen.
På andra sidan Atlanten har USA:s interventioner i Afrika format kontinentens politiska landskap och Amerika försöker fortsatt att säkra strategiska politiska och ekonomiska fördelar. Listan kan göras lång, med allt från att backa upp europeiska makter under kolonisering till att fortsätta att stödja statskupper så länge det gynnar amerikanska intressen.
USA:s stöd till apartheidregimen i Sydafrika förblev orubbligt trots de ökande kraven från det internationella samfundet på att störta regimen. USA:s dåvarande president Ronald Reagan gick till och med så långt som att hävda att det inte fanns någon segregation i Sydafrika under apartheidtidens absoluta kulmen. Reagan lovade att lägga in sitt veto mot alla försök att sanktionera landet eller begränsa biståndsflödet.
Bara i Västafrika har USA hjälpt till med tolv statskupper sedan 2008. Länder som Burkina Faso, Gambia, Mali, Niger, Mauretanien, Tchad och Guinea har i olika utsträckning varit föremål för amerikansk intervention, stöd eller utbildning.
Ett av de mest kända fallen är USA:s roll i Kongo. År 1960 valdes Patrice Lumumba till den första premiärministern i Republiken Kongo, i samband med dess självständighet från Belgien efter en brutal kolonialregim.
Lumumbas nära relation med Sovjetunionen gjorde honom till måltavla för amerikanska agenter. Flera misslyckade mordförsök föregick den USA-stödda kuppen som inträffade bara fyra månader efter att Lumumba valdes. Överste Mobutu Sese Seko störtade Lumumbas kortlivade styre. Lumumba fängslades och avrättades kort därefter.
Flera statskupper följde på Lumumbas död. Separatister som stödde den tidigare premiärministern bildade Fria republiken Kongo i öster, som krossades av regimens styrkor ett antal år senare. Sekos styre ledde till flera år av militärdiktatur. Han störtades först 1997 och landet ligger i spillror än i dag.
I Asien ledde USA ett antal förödande interventioner som ställde regionen på ända. I likhet med de flesta av sina interventioner under kalla kriget fortsatte USA att ösa in pengar och militära resurser i alla antikommunistiska regimer som de kunde påverka, i enlighet med vad man kallade en "dominoteori".
Krigen i Korea och Vietnam är sannolikt de mest kända i världen. Bara USA:s militära inblandning i Vietnam, som föregick Saigons fall 1975, ledde till att två miljoner civila dödades. Följderna av denna förödelse är märkbar än i dag.
Koreakriget, som bröt ut fem år före Vietnamkriget, skördade nästan två miljoner människoliv, både militärer och civila. Krigets totala förödelse säkerställde inte bara en permanent amerikansk närvaro i Sydkorea, utan splittrade familjer över gränserna och skapade en ofattbar kris med föräldralösa barn och en enorm ökning av antalet koreanska adoptivbarn.
USA:s långvariga interventionistiska politik har kritiserats runt om i världen. Avsättandet av demokratiskt valda (och icke-valda) ledare är och förblir en del av USA:s historia och dess samtida strategi på ett antal geopolitiska platser. Sorgligt nog är USA synonymt med varaktig instabilitet i många regioner.
Källor: (Al Jazeera) (Council on Foreign Affairs) (The George Washington University) (Zinn Education Project) (Brown University Library) (The Brazilian Report) (National Security Archive) (NPR) (BBC) (Stanford University) (Foreign Policy)
Interventionerna i Latinamerika resulterade i ihållande spänning mellan länderna i Central- och Sydamerika och USA. USA:s interventioner i Kuba, Panama, Nicaragua, Haiti, Dominikanska republiken, Ecuador, Bolivia och Argentina, liksom koloniseringen av Puerto Rico, har gjort att många stäler sig kritiskt till USA:s utrikespolitik.
Amerikanska interventioner och kuppförsök – politisk destabilisering genom historien
Globala interventioner för amerikanska intressen
LIVSSTIL Coups d'état
Amerikas utrikespolitiska strategier har länge varit en drivkraft för global politisk dynamik. USA:s ekonomiska och geopolitiska intressen har ofta främjats av både direkta och hemliga interventioner, utöver kuppförsök. CIA-uppbackade försök att stödja regimer som är gynnsamma för amerikanska intressen har undergrävt det demokratiska beslutsfattandet i olika nationer, ofta med ekonomisk och politisk instabilitet som resultat, såväl som kränkningar av mänskliga rättigheter.
Nyfiken? Klicka igenom det här galleriet för att ta reda på mer!