Hur strikta var direktiven för kvinnor under andra världskriget?
I ett alltmer invandringskritiskt klimat vidtar den nederländska högerregeringen tuffa åtgärder för att ytterligare begränsa invandringen till landet. Återinförandet av gränskontroller är bara en av många åtgärder som syftar till försvåra processen. Kritiker uttrycker oro över respekten för mänskliga rättigheter och verkställandet av internationell rätt, inte minst för asylsökande.
Nyfiken? Klicka vidare för att läsa mer.
På 1960-talet sökte sig många migranter till Nederländerna då man försökte återhämta sig ekonomiskt efter andra världskriget. Den första stora invandrargruppen kom från Indonesien, som hade varit en nederländsk koloni fram till 1945.
Den holländska koloniseringen av Indonesien började under 1600-talet med etableringen av det holländska Ostindiska kompaniet (VOC), som kom att bli en nyckelaktör inom kryddhandeln. Man uppförde plantager och började bygga bosättningar.
VOC var en katalysator för koloniseringen av Indonesien, som blev känt som Nederländska Ostindien. Efter avskaffandet av slaveriet på 1800-talet började indonesier komma till Nederländerna som kontraktsarbetare. I dag har 1,5–2 miljoner människor i Nederländerna någon form av indonesiskt ursprung, vilket utgör cirka fyra procent av befolkningen
Bilden visar Sukarno, Indonesiens första president, som förklarar landet självständigt 1945.
Invandrarna bestod till stor del av personer från de forna kolonierna samt lågavlönade arbetare. Från Sydeuropa, Nordafrika och Medelhavsområdet fortsatte människor att komma som en del av kedjemigrationen.
På 1980-talet, efter flera ekonomiska kriser, började mängden politiska flyktingar och asylsökande att öka markant. Under 1990-talet anlände ett stort antal personer genom tillfälliga skyddsåtgärder. År 2000 var nästan 18 procent av befolkningen utrikes födda eller hade minst en förälder som var utlandsfödd.
År 2004 införde Nederländerna en kvot på 500 flyktingar för vidarebosättning, som senare utökades till 750. Under den syriska flyktingkrisen tog Nederländerna emot uppemot över 44 000 asylansökningar. Mindre än hälften av dessa registrerades bara ett år senare.
Under 2018 fanns det 3 000 möjligheter till vidarebosättning. I den globala flyktingkontexten är detta endast en bråkdel av de akuta behoven hos flyktingar som söker vidarebosättning.
Bilden visar asylsökande som slagit läger utanför ett ansökningscenter i Ter Apel.
Familjeåterförening var en central fråga efter det att asylansökningarna hade godkänts. Den nederländska regeringen skapade flera regler och förordningar som krävde att en rad dokument skickades in för att bevisa familjeband. Detta var särskilt svårt för dem som kom från sammanhang där det var nästan omöjligt att skaffa fram dokument utanför landet.
Bilden visar flyktingbarn i en skola i Harskam.
Intresseorganisationer som Dutch Refugee Council hävdade att den nederländska regeringen inte följde EU:s direktiv om familjeåterförening, som fastställde riktlinjer för processen.
Trots det stora antalet invandrare som fortsätter att komma till Nederländerna, antingen som asylsökande, migrantarbetare eller av andra skäl, är det mycket få som faktiskt blir nederländska medborgare. Det är mycket svårt att erhålla medborgarskap i landet.
Parallellt med vågen av flyktingar och andra migranter har invandrarfientligheten, och i synnerhet motviljan mot muslimer, ökat bland holländarna, i likhet med flera västerländska nationer som anammat den farliga retoriken i "kriget mot terrorismen".
I synnerhet extremhögern har underblåst och dragit nytta av denna oro. De islamiska skolornas roll i landet har uppmärksammats som en del av mediehysterin kring invandrare. Förutom påståenden om att lärare på en skola i Amsterdam hade kopplingar till terrorism blev helgundervisning i arabiska, ett populärt initiativ bland många diasporagrupper, en annan anledning till oro.
Bilden visar en högerextrem demonstration i Nederländerna.
Medierapporter om att helgskolor också erbjöd religionsundervisning framställdes som en inkörsport till terrorism. Inga andra helgskolor från andra kulturer har anklagats för något liknande. Utöver dessa påståenden insinuerade media också att dessa helgskolor hindrade barnen från att integreras i samhället.
Bilden visar Edwin Wagensveld, ledare för den nederländska avdelningen av den högerextrema anti-islamska rörelsen Pegida, strax innan han slet sönder Koranen framför den turkiska ambassaden i Haag.
Invandrarfientlighetens effekter har länge varit kännbara bland invandrargrupper. Pressen att integrera sig i ett samhälle som hyser farliga åsikter om ens kultur, uppfostran, tro och religion är en stor utmaning. Skillnaden mellan nederländska medborgare och invandrare är uppenbar inte bara socialt, utan även i rättsliga sammanhang.
Bilden visar en protest iscensatt av högerpartiet Nederländska folkunionen mot afghanska flyktingar på ett nödboende i Harskamp.I september 2014 tillkännagav den nederländska regeringen något av EU:s strängaste invandringspolitik. I likhet med Italien, Österrike, Ungern och andra länder lovade regeringen att begränsa möjligheterna till familjeåterförening, påtvinga återvändanden samt straffa personer som de anser vara "bråkmakare".
Efter valet av den högerextreme ledaren Geert Wilders, som gick till val på en invandringsfientlig plattform, har dessa åtgärder länge utlovats och förväntats i landet. Migrations- och asylministern Marjolein Faber sade att planen var att "utlysa en asylkris".
Regeringen, som har tillkännagett sin plan att stå utanför EU:s migrations- och asylpolitik, strävar efter att vidmakthålla de strängaste reglerna för inresa och vistelse i EU. Genom att knyta asylrätten till en undantagslag kan regeringen vidta nödåtgärder och på så sätt kringgå parlamentets godkännande.
Liknande åtgärder vidtogs under Italiens högerextrema ledare Giorgia Meloni, som införde undantagstillstånd, enligt uppgift som svar på en migrationskris.
Den nederländska regeringen har meddelat att man kommer att begränsa familjeåterföreningen avsevärt, driva på snabba deportationer och stoppa utfärdandet av permanenta uppehållstillstånd, samt verkställa ändringar i bostadslagarna som nu prioriterar asylsökande för subventionerat boende.
I oktober 2024 gick den nederländska regeringen vidare med sitt tidigare tillkännagivande. Gränskontroller kommer att återinföras i likhet med hos deras tyska granne, tillfälliga visum kommer att få kortare godkännandetider och delar av Syrien, ett land som fortfarande befinner sig i krigstillstånd, kommer att förklaras säkra att återvända till.
Andra EU-länder, däribland Danmark, vidtog åtgärder mot Syrien i synnerhet efter en ökning av högerextrema och invandrarfientliga åsikter.
Faber lovar att "göra Nederländerna så oattraktivt som möjligt". Med dessa nya åtgärder avser regeringen öka utvisningsfrekvensen och driva på deportationsprocesserna, samtidigt som man minskar antalet nyanlända så mycket som möjligt.
Som ett eko av en farlig trend liknande den i andra europeiska länder, som Ungern, ifrågasätter kritiker lagligheten i dessa åtgärder. Europeiska unionen likaså.
I Ungern, under Viktor Orbáns ledning, intar man samma hållning som i Nederländerna vad gäller att stå utanför EU:s migrations- och asylpolitik. Landets hårdföra politik ledde till böter på 223 miljoner USD för att man konsekvent har hindrat migranter från att söka asyl.
Under hela 2023 ansökte endast 30 personer om asyl i Ungern, vilket är minst av alla EU-länder. Orbán har offentligt sagt att Ungern vägrar att betala EU:s böter. EU har lovat att dra av bötesbeloppet från de medel som Ungern får från EU:s budget.
EU fortsätter att betona att fördrag visserligen kan ändras, men att länder som Nederländerna och Ungern är bundna av EU-lagstiftningen och måste följa de bestämmelser som gäller för asyl och migration.
Tyskland och Frankrike väntas bli de nästa länderna som drar åt svångremmen när det gäller gränskontroll, migration och asylförfaranden. Som en fortsättning på den populistiska invandringskritiska och specifikt muslimfientliga retoriken varnar politiska analytiker för vad vågen av högerpopulism kan tänkas medföra.
Invandring är ett centralt tema för den europeiska extremhögern, men det finns många andra frågor som hotas. Klimatförändringar, rättigheter för hbtq+-grupper, ekonomisk och social rättvisa samt internationella konflikter är bara några av de frågor som kan komma att stryka på foten.
Skillnaden i ideologier mellan enskilda europeiska stater och EU-projektet under framväxten av högerpopulistiska rörelser förvärras av rädslor och oro som till stor del har eldats på av farlig retorik och sensationalism.
De tendenser som åtföljer invandrarfientliga åsikter och retorik visar på farliga åtgärder som inte bara utsätter invandrarna för rädsla och osäkerhet, utan också i vissa fall försätter dem i farliga situationer där de kan falla offer för våld.
Källor: (AP News) (University of Amsterdam) (DW) (The Washington Post) (The New York Times) (Politico) (European Union) (Financial Times) (CNN) (Wilson Center) (Le Monde) (Leibniz Information Centre for Economics) (Istanbul Bilgi University)
Tuffa åtstramningar i den nederländska invandringspolitiken
Övergången till en hårdare politik skapar oro rörande mänskliga rättigheter
LIVSSTIL Migration
I ett alltmer invandringskritiskt klimat vidtar den nederländska högerregeringen tuffa åtgärder för att ytterligare begränsa invandringen till landet. Återinförandet av gränskontroller är bara en av många åtgärder som syftar till försvåra processen. Kritiker uttrycker oro över respekten för mänskliga rättigheter och verkställandet av internationell rätt, inte minst för asylsökande.
Nyfiken? Klicka vidare för att läsa mer.