Kom ditt land med på listan?
Ondskans problem är en filosofisk fråga som handlar om hur ondska kan existera vid sidan av en allsmäktig, allvetande och allälskande Gud. I grund och botten ifrågasätts hur en sådan gudom skulle kunna tillåta lidande och ondska i världen.
Denna fråga utgör i grunden en logisk motsägelse: om Gud är allvetande, känner han till det onda; om han är allsmäktig, då kan han förhindra det; och om han är alltigenom god, skulle han vilja stoppa det. Ondska borde alltså inte existera, vilket det av allt att döma gör.
Många teologer har framställt ondskans problem som ett mått på den religiösa debatten. Huvudproblemet är att de naturkatastrofer, sjukdomar och mänsklig grymhet som finns i världen är indikatorer på att en välvillig och allsmäktig Gud kanske inte existerar.
Naturlig ondska syftar på lidande som orsakas av annat än människor (som orkaner, jordbävningar eller sjukdomar). Till skillnad från moralisk ondska, som härrör från människans fria vilja, väcker naturlig ondska frågan om varför Gud skulle skapa en värld som innehåller sådana fruktansvärda fenomen.
Moralisk ondska är resultatet av mänskliga handlingar (såsom mord, stöld eller förtryck). Det handlar direkt om människans fria vilja och moraliska ansvar och väcker frågan om Gud i stället kunde ha skapat fria varelser utan förmåga till ondska.
Filosofer och teologer har under årens lopp kommit med olika argument för att förklara hur lidande och ondska kan förekomma vid sidan av en allsmäktig och kärleksfull gud. Detta är känt som "teodicéproblemet".
En populär teodicé är försvaret av den fria viljan, som hävdar att ondskan är en konsekvens av att Gud gett människor fri vilja. Fri vilja ses som värdefull, även om den möjliggör moralisk ondska. Äkta kärlek kräver trots allt valfrihet.
Den själsskapande teodicén antyder att Gud tillåter ondskan att existera eftersom den främjar andlig tillväxt. Genom lidande och umbäranden stärks och utvecklas människans själ, vilket gör ondskans existens nödvändig för ett högre moraliskt och andligt syfte.
Augustinus (354–430 e.Kr.) hävdade att ondska inte är något skapat utan snarare frånvaron av gott. Han trodde att Gud skapade den perfekta världen, men att ondskan kom in genom missbruk av människans fria vilja. Denna teodicé lägger i allt väsentligt skulden på människor snarare än Gud.
Den grekiske biskopen Irenaeus (född 130 e.Kr.) betraktade världen som en ofullkomlig skapelse där människan mognar såväl moraliskt som andligt. Ondska och lidande är nödvändiga stadier i denna utveckling, som gör det möjligt för människor att fritt välja det goda och komma närmare Gud.
En del som alltid måste beaktas är Guds förmodade allvetande (hans kunskap om allt i universum, från det förflutna till framtiden). Om Gud känner till ondskan på förhand hävdar vissa att han är medskyldig till det.
Guds allmakt är en central fråga i teodicéproblemet. Om Gud kan göra något, varför förhindrar han inte det onda? En del hävdar att vissa saker, som fri vilja, är oförenliga med Guds ingripande i varje enskilt fall, vilket tyder på att Guds makt faktiskt är begränsad.
Ondskans problem innefattar också utmaningar rörande Guds godhet. Om Gud är god och kärleksfull, varför tillåter han då så mycket lidande? En del teodicéer hävdar att vi inte helt kan förstå Guds avsikter, eller att lidande leder till större goda ting som vi är oförmögna att förstå.
Försvaret för det större goda antyder att Gud tillåter vissa onda ting eftersom de leder till ett större gott. När vi uthärdar svårigheter kan vi till exempel utveckla dygder som medkänsla, tålamod och mod, egenskaper som kanske inte skulle finnas i en värld utan lidande.
En del hävdar att människor, med sin begränsade kunskap och förståelse, inte helt kan förstå Guds skäl för att tillåta ondska. Människor är alltså oförmögna att helt förstå Guds plan.
En annan teodicé menar att ondska och lidande till slut kommer att övervinnas i livet efter detta. Guds rättvisa kommer att förverkligas fullt ut vid tidens slut, vilket gör det nuvarande lidandet till ett övergående tillstånd som kommer att åtgärdas i evigheten.
Filosofen Gottfried Leibniz hävdade att världen vi lever i är den "bästa av alla möjliga världar". Gud valde att skapa en värld med ondska eftersom det möjliggör största möjliga godhet, som fri vilja och moralisk utveckling.
I österländska filosofier ger karma en annan förklaring till lidande. Här menar man att lidande är ett resultat av ens handlingar i detta eller tidigare liv. Ondska är därför en konsekvens av moralisk orsak och verkan och involverar inte någon gudom.
En del teodicéer betonar att det finns en skillnad mellan Guds aktiva och passiva vilja. Gud vill aktivt det goda men tillåter passivt det onda, vilket antyder att även om Gud inte orsakar det onda, så tillåter han det som en konsekvens av människans frihet.
En annan fråga som ofta ställs i samtal om ondskans problem är: om Gud existerar, varför visar han inte sin närvaro på ett tydligare sätt, särskilt i tider av svårt lidande? Genom att visa sig skulle han trots allt ge människor solida bevis för hans existens, vilket skulle innebära att fler människor skulle räddas från fördömelse.
I icke-teistiska traditioner som buddhismen uppfattas ondskans problem på ett annat sätt. Lidande anses vara en central del av tillvaron och orsakas av tillgivenhet, begär och okunnighet. Fokus ligger på att övervinna lidande genom personlig upplysning snarare än något gudomligt ansvar.
I vissa religiösa traditioner ses lidande som ett gudomligt straff för synd. Detta synsätt rättfärdigar ondska som en moralisk konsekvens av olydnad mot Guds vilja. Det väcker dock frågor om oskyldigt lidande och huruvida allt lidande kan tillskrivas synd.
Förintelsen utgör en av de mest betydelsefulla moderna utmaningarna för teodicéproblemet. Omfattningen av lidande och grymhet har fått en del att ifrågasätta hur en god och mäktig Gud skulle kunna tillåta sådana grymheter, särskilt mot dem som tillber honom.
Omotiverad ondska syftar på lidande som inte verkar tjäna något högre syfte, till exempel oskyldiga barns eller djurs lidande. Dessa fall utmanar föreställningen att allt ont leder till ett större gott eller är nödvändigt för den fria viljan.
I sin roman "Bröderna Karamazov" argumenterade Fjodor Dostojevskij för att inget rättfärdigande kan förklara oskyldiga barns lidande. Han hävdar att mänskligt lidande inte kan förenas med gudomlig godhet, oavsett utfall.
Djur som lider, särskilt i det vilda, utgör en unik utmaning. Djur saknar moral, så deras lidande kan inte förklaras med argument som fri vilja eller moralisk utveckling (eller brist därav). Detta väcker frågor om huruvida Gud verkligen bryr sig om hela skapelsen och allt däri.
Ondskans problem är ett av huvudargumenten för ateism. Ateister tror ofta att ondskans existens är oförenlig med en allsmäktig, alltigenom god Gud. För många är det faktum att orättfärdigt lidande fortgår ett bevis på att en sådan Gud inte existerar.
Vissa drar slutsatsen att ondskans problem kan förbli ett mysterium. Detta perspektiv förnekar inte Guds existens utan tillstår att människor kanske aldrig helt kan förstå orsakerna till lidandet, vilket lämnar utrymme för både tro och tvivel.
Källor: (Stanford Encyclopedia of Philosophy) (Britannica) (Reasonable Faith) (Internet Encyclopedia of Philosophy)
Hur förlikar sig religionen (särskilt kristendomen) med motsättningen mellan gott och ont? Hur förklarar man förekomsten av lidande vid sidan av en kärleksfull Gud? Klicka igenom det här galleriet för att ta reda på det.
Hur hanterar religioner motsättningarna mellan gott och ont?
Frågan som är och förblir ett mysterium
LIVSSTIL Religion
Alla får vi vår beskärda del av svårigheter, och de allra flesta av oss får någon gång uppleva kärlek. När det kommer till religion har människan dock sedan urminnes tider frågat sig, om det finns en Gud, varför finns det så mycket ondska? Från naturkatastrofer till mänskliga grymheter, det så kallade ondskans problem har länge förbryllat teologer, filosofer och vanliga människor. Det utmanar själva trons grundvalar och ifrågasätter existensen av en välvillig, allsmäktig Gud i en värld som ofta känns långt ifrån rättvis.
Hur förlikar sig religionen (särskilt kristendomen) med motsättningen mellan gott och ont? Hur förklarar man förekomsten av lidande vid sidan av en kärleksfull Gud? Klicka igenom det här galleriet för att ta reda på det.