▲

Den 30 juni 1908 klockan 07.14 i centrala Sibirien bevittnade den lokala bonden Semen Semenov en extraordinär händelse. Han beskrev att han såg "himlen delas" och att en stor eld uppenbarade sig i och över skogen. Branden avgav intensiv hetta. Detta följdes av att himlen till synes närmade sig och en kraftig duns slungade iväg Semenov några meter bort. Därefter hördes ljud som liknade kanonskjutning och marken skakade under honom. Semenov, som bevittnade det största kosmiska nedslaget i modern historia, såg en brinnande explosion 65 kilometer från ground zero. Smällens effekter sträckte sig ända in i norra Europa och Centralasien.

Sedan Tunguskahändelsen ägde rum har både forskare och lekmän spekulerat om orsaken, men mysteriet förblir olöst. Vill du försöka få rätsida på vad som faktiskt hände? Klicka igenom det följande galleriet för att ta reda på mer!

▲

I efterdyningarna av Tunguskahändelsen såg vissa människor massiva, silverglänsande moln och livfulla, färgglada solnedgångar vid horisonten. Andra rapporterade en självlysande natthimmel. Londonborna, till exempel, kunde läsa tidningen mitt i natten utan artificiellt ljus.

▲

Geofysiska observatorier identifierade källan till de ovanliga seismiska vågorna och tryckvågorna i en avlägsen del av Sibirien. Epicentrum var nära floden Steniga Tunguska, ett obebott, sumpigt skogsområde som är fruset i åtta eller nio månader varje år.

▲

De flesta observatörer är överens om att en himlakropp, möjligen en asteroid eller en komet, exploderade i himlen ovanför Sibirien. Däremot har inga fragment av objektet eller nedslagskratrar påträffats i det drabbade området.

▲

Det är viktigt att vi förstår vad som faktiskt hände i Tunguska, eftersom tidigare kollisioner med utomjordiska objekt har haft en betydande inverkan på jordens utveckling. För cirka 4,4 miljarder år sedan, till exempel, slog troligen en planetoid lika stor som Mars ned på vår unga planet, vilket ledde till skapandet av månen. Vidare kan ett stort nedslag ha orsakat utrotningen av dinosaurier för 65 miljoner år sedan.

▲

Kosmiska nedslag inträffar än i dag. I juli 1994 registrerade flera astronomiska observatorier den dramatiska händelsen då en komet kraschade rakt in i Jupiter. Mer nyligen, i september 2007, bevittnade peruanska bybor ett himlaobjekt som rörde sig över himlen och landade i närheten med en hög smäll. Detta orsakade en 4,5 meter djup och 13 meter bred grop.

▲

Tunguskaliknande asteroidnedslag inträffar ungefär en gång vart 200:e till 1 000:e år, så det är inte osannolikt att en liknande händelse kan inträffa under vår livstid. Lyckligtvis inträffade Tunguskanedslaget i en obefolkad region. En liknande explosion i New York City skulle dock kunna ödelägga hela storstadsområdet.

▲

Genom att förstå Tunguskahändelsen kan vi lättare förbereda oss för liknande händelser i framtiden och kanske till och med förhindra dem. Det första steget i förberedelserna skulle vara att klargöra huruvida det kosmiska objektet som slog ned i Sibirien var en asteroid eller en komet.

▲

Även om konsekvenserna av ett nedslag är liknande när det gäller en asteroid eller en komet finns det en viktig skillnad. Kometer, som färdas i långa omloppsbanor långt från solen, träffar jorden med mycket högre hastigheter än asteroider, som har kortare omloppsbanor. Det innebär att en mindre komet skulle kunna frigöra samma kinetiska energi som en större asteroid vid en kollision.

▲

Observatörer anser det vara svårare att upptäcka långperiodiska objekt innan de kommer in i det inre solsystemet. Sannolikheten för att dessa objekt ska korsa jordens omloppsbana är mycket lägre än för asteroider, och därför finns det inga kända, bekräftade kometnedslag på jorden.

▲

Om Tunguskahändelsen orsakades av en komet skulle det vara en unik händelse snarare än ett typiskt exempel på kända fenomen. Om en asteroid faktiskt exploderade över Sibirien den där junimorgonen, varför har man då inte funnit några fragment? Även om några möjliga meteoritfragment har upptäckts är mysteriet fortfarande olöst.

▲

Det ihållande mysteriet beror delvis på centrala Sibiriens isolering och den politiska turbulens som rådde i Ryssland i början av 1900-talet. Tsarimperiets fall och Sovjetunionens uppgång sköt de vetenskapliga studierna nästan 20 år på framtiden.

▲

År 1927 ledde Leonid Kulik, meteoritspecialist från den ryska vetenskapsakademin, den första expeditionen till Tunguska. Han möttes av ett häpnadsväckande landskap: miljontals träd tillplattade i ett brett, fjärilsformat stråk som täckte över 2 000 kvadratkilometer.

▲

Dessutom hade trädstammar fallit i ett radiellt mönster som sträckte sig flera kilometer från ett centralt område där "telegrafstolpar", ett ensamt bestånd av delvis brända trädstubbar, fortfarande fanns kvar. Kulik tolkade detta ödelagda landskap som ett resultat av ett järnmeteoritnedslag.

▲

Kulik ledde ytterligare tre expeditioner till Tunguskaregionen i slutet av 1920-talet och 1930-talet, följt av flera andra, men man hittade inga definitiva nedslagskratrar eller fragment av objektet. Bristen på bevis gav upphov till olika hypoteser. År 1946 föreslog science fiction-författaren Alexander Kazantsev att den förbryllande scenen vara ett resultat av en utomjordisk rymdfarkostexplosion.

▲

Inom några år fick luftexplosionsteorin vetenskapligt stöd och satte därmed stopp för ytterligare spekulationer. Sönderfallet av ett kosmiskt objekt i atmosfären, mellan fem och tio kilometer över ytan, förklarar de flesta av fynden på marken.

▲

Avsaknaden av nedslagskrater tyder på att objektet inte var en robust järnmeteorit, utan ett mer ömtåligt objekt, som en sällsynt stenig asteroid eller en liten komet. Ryska forskare, ledda av professor Kulik, förespråkade komethypotesen eftersom dess sammansättning av stoftpartiklar och is inte skulle skapa en nedslagskrater.

▲

Intressant nog upprepades Tunguskahändelsen i mindre skala i och med meteoritnedslaget i Tjeljabinsk 105 år senare. Den 15 februari 2013 inträffade en liknande, om än mindre, luftexplosion över staden Tjeljabinsk i Ryssland, ungefär 2 400 kilometer väster om Tunguska.

▲

År 1975 analyserade Ari Ben-Menahem, seismolog vid Weizmann Institute of Science, de seismiska vågor som genererades av Tunguskahändelsen. Han uppskattade att explosionen frigjorde energi på mellan tio och 15 megaton, vilket motsvarar 1 000 Hiroshimaatombomber.

▲

Astrofysiker har utvecklat numeriska simuleringar av Tunguskahändelsen för att utvärdera de olika hypoteserna. År 1993 föreslog modeller av Christopher F. Chyba och hans kollegor vid NASA Ames Research Center att asteroiden var tiotals meter i diameter och exploderade flera kilometer över marken.

▲

Forskare har försökt få rätsida på Tunguskahändelsen i mer än hundra år. Även om teorier om ett kosmiskt nedslag är vanligast har alternativa förklaringar dykt upp, vissa rimliga och andra rent spekulativa. Händelsen förblir således ett mysterium.

▲

Vissa forskare menar att ett massivt utsläpp av naturgas från jordskorpan, antänt av en gnista i atmosfären, kan ha orsakat Tunguskaexplosionen. Denna teori tar dock inte hänsyn till ögonvittnesskildringar om ett eldklot och explosionens intensitet. Avsaknaden av geologiska bevis för ett sådant gasutbrott minskar också teorins trovärdighet.

▲

Vissa forskare menar att ett litet svart hål kan ha passerat genom jorden, interagerat med atmosfären och frigjort energi. Detta kan förklara det radiella mönstret av förstörelse och avsaknaden av fysiskt skräp. Denna teori är dock fortfarande mycket omdiskuterad och saknar ordentliga vetenskapliga bevis.

▲

En spännande, men mindre uppmärksammad, teori föreslår att antimateria kan ha kolliderat med jorden. En sådan händelse skulle ge upphov till en förintelseexplosion som skulle frigöra en enorm mängd energi. Det finns dessvärre inga fysiska bevis eller andra data som backar upp denna hypotes, vilket gör den lite knackig.

▲

Högupplösta simuleringar av luftexplosionsscenarier är mer i linje med de observerade nedslagen vid Tunguska, vilket stärker meteoroid- och kometteorierna. Dessa studier visar också på långsiktiga miljörelaterade förändringar på platsen, bland annat snabbare tillväxt av överlevande träd, möjligen på grund av kväveanrikning från explosionen.

▲

Tunguskahändelsen har gjort outplånligt avtryck på den vetenskapliga forskningen och drivit på framstegen inom planetariskt försvar och studier av jordnära objekt. Samtida initiativ, som NASA:s Planetary Defense Coordination Office och globala asteroidspårningsinsatser, hämtar inspiration från lärdomarna kopplade till Tunguska.

▲

Tunguskahändelsen har kittlat allmänhetens fantasi då den blandar science fiction med verkliga mysterier. Till exempel utforskar "Arkiv X"-avsnittet från 1996 med titeln "Tunguska" tanken att Tunguskanedslaget kan ha fört utomjordiskt mikrobiellt liv till jorden.

▲

Inte minst belyser Tunguskahändelsen behovet av vaksamhet när det gäller potentiella kosmiska hot. Även om risken för att en sådan händelse ska inträffa igen är liten kan de tänkbara konsekvenserna bli katastrofala. Därför är det viktigt att kontinuerligt övervaka och minska riskerna kopplade till jordnära objekt för att skydda vår planet.

▲

Händelsen understryker vikten av tvärvetenskaplig forskning, med en blandning av astronomi, geologi och atmosfärsvetenskap, för att utöka vår kunskap om dessa sällsynta men mäktiga fenomen. Trots att man undersökt Tunguskahändelsen i över ett sekel fortsätter den att fascinera och förbrylla både forskare och lekmän.

Källor: (Scientific Origin) (Universe Today) (NASA) (Scientific American)