Nationen har behållit förstaplatsen åtta år i rad!
Europeiska unionen, som är en av världens mest resursrika regioner, lockar med löften om statligt stöd till andra länder i utbyte mot att de genomför sin strikta invandringspolitik. Inte minst i Västafrika genomdrivs EU:s politik med ambitionen att förhindra irreguljär migration från kontinenten.
Under sken av att ta itu med de underliggande orsakerna till migrationen lyser europeiska intressen igenom då både teknik och myndigheter tar sig till avlägsna gränser i hopp om att hejda invandringen från Afrika.
Nyfiken på hur och varför detta sker? Klicka igenom galleriet för att ta reda på det!
På gränsen mellan Mauretanien och Senegal ligger gränsstationen Rosso. Gränspunkten skiljer nationen åt längs en strömmande flod.
Rosso utmärker sig inte när det gäller infrastruktur, läge eller något annat heller för den delen. Den är nästan omöjlig att skilja från andra gränser i regionen.
Rossos till synes simpla gränsområde är dock ett nav för användning av avancerad teknik tillhandahållen av västerländska nationer för kontroll av migrationsrutter.
En besökande grupp EU-företrädare som var bekymrade över gränsverksamheten i Afrika observerade användningen av UFED (Universal Forensic Extraction Device) i Rosso.
Enheten är ett avancerat verktyg som kan samla in samtalsloggar, GPS-platser, foton och andra medier, samt visa WhatsApp-meddelanden.
Tekniken tillverkades av det israeliska företaget Cellebrite. Företaget är känt för sin programvara för datautvinning som kan knäcka vilken telefon som helst.
UFED har i första hand sålts till regeringar och andra tillsynsmyndigheter under sken av att bekämpa terroristhot, narkotikahandel och annan potentiellt farlig verksamhet.
Länder som Nigeria är också ökända för att använda UFED i syfte att hitta komprometterande uppgifter mot politiska dissidenter, journalister och aktivister.
I Rosso används UFED för att upptäcka illegal migration till Nordafrika. Rosso hade nyligen inhyst en del av den nationella avdelningen mot migranthandel och relaterade metoder (DNLT).
DNLT representerar ett gemensamt partnerskapsinitiativ mellan icke-europeiska nationer och EU för utbildning och utrustning av gränspoliser i syfte att förhindra migration till Europa.
Rosso ligger dock över 3 000 kilometer från den närmaste infarten till Europa – södra Spanien – vilket väcker frågor om var Europas gränser egentligen börjar och slutar.
EU:s skattebetalare finansierar gränsstationer över hela världen, inte som en utvecklingsåtgärd utan som en del av den regionala invandringspolitik som syftar till att begränsa migrationen från vissa delar av världen.
Genom DNLT har Senegal inrättat flera gränsstationer och ytterligare tre DNLT-filialer. Var och en är utrustad med teknologier som UFED, såväl som mer invasiva verktyg.
Ansiktsigenkänningsteknik, drönare och annan övervakningsteknik har strömmat in i dessa gränsområden i hopp om att avskräcka desperata migranter som söker irreguljära gränsövergångar.
Europeiska unionen har också strävat efter att sätta sin egen personal på dessa områden. Frontex, europeiska gräns- och kustenheter och patrullpersonal kommer att ta sig till afrikanska länder för att främja dessa insatser.
Frontex, som har en budget på nästan en miljard USD, har varit i blåsväder på grund av sina kränkningar av asylsökandes grundläggande rättigheter.
Undersökningar som gjorts av regeringar, organisationer och media har visat att tusentals asylsökande transporterats till förvar utanför EU, det vill säga Libyen, under ledning av Frontex.
Förhållandena i de libyska fånglägren uppges vara fruktansvärda. Det har förekommit rapporter om tortyr, sexuella övergrepp och slaveri sedan policyn antogs.
Trots Frontex inblandning och "informella närvaro", särskilt i västafrikanska länder, förändrar denna nya åtgärd helt byråns roll utanför EU:s gränser.
Tillsammans med förslag om immunitet för Frontexpersonal i Västafrika ser bekymrade EU-delegater denna invandringspolitik som symbolisk för en tid av fara och kränkningar av asylsökandes rättigheter.
Strategin att externalisera Europas gränser, det vill säga att samarbeta med länder utanför EU och utvidga EU:s jurisdiktion till andra nationer, särskilt där migranter reser genom eller kommer ifrån, är en massmilitarisering av världen.
EU tillhandahåller övervakningsutrustning och tillgodoser utbildning för dessa nationer under sken av att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration, utan hänsyn till mänskliga rättigheter eller andra skyddsåtgärder. Bilden visar resterna av en minnesceremoni utanför Senegals kust vid en avreseplats där tusentals migranter har lämnat landet för att söka ett bättre liv i Europa, av vilka många dött till havs.
Det går inte att veta säkert om den teknik som tillhandahålls till tredjeländer bara kommer att användas för gränsövervakning eller om den kommer att missbrukas. Med missbruk avses patrullering av inhemska angelägenheter som kan hota aktivisters eller politiska dissidenters liv och välbefinnande.
Detta experiment kan liknas vid andra insatser i historien där västerländska nationer använt oreglerade åtgärder för att driva sina politiska agendor, såsom USA:s finansiering av talibanerna mot Sovjetunionen.
Migrationskrisen i Europa började 2015. Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder (EUTF) bildades för att upprätthålla stabilitet och för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer i Afrika.
Det är dock förvaltningsfonden som driver på de insatser vi ser i dag i Senegal och andra västafrikanska länder, utöver en allt mer restriktiv invandringspolitik.
I en undersökande rapport intervjuades en anonym EUTF-konsult som berättade att mycket liten hänsyn tas till det aktuella sammanhanget och de omständigheter som är relevanta för tredjepartsnationer.
Genom att tvinga dessa nationer att anta politik och strategier som kanske inte bara är irrelevanta, utan kontraproduktiva eller till och med farliga, i utbyte mot EU-finansiering och bistånd kan man skapa fler problem på lång sikt.
Inom ramen för EU:s politik kriminaliseras befolkningens rörlighet, som i vissa sammanhang är frekvent och vanlig. Orsaken är att den europeiska politik som genomdrivs i utländska sammanhang inte tar hänsyn till ländernas respektive normer.
Källor: (In These Times) (Frontex) (Refugee Law Initiative) (European Institute of the Mediterranean)
EU:s övervakningspolitik utvidgas till Afrika
Tusentals mil bort försöker man stävja migrationen genom EU-politik
LIVSSTIL Senegal
Europeiska unionen, som är en av världens mest resursrika regioner, lockar med löften om statligt stöd till andra länder i utbyte mot att de genomför sin strikta invandringspolitik. Inte minst i Västafrika genomdrivs EU:s politik med ambitionen att förhindra irreguljär migration från kontinenten.
Under sken av att ta itu med de underliggande orsakerna till migrationen lyser europeiska intressen igenom då både teknik och myndigheter tar sig till avlägsna gränser i hopp om att hejda invandringen från Afrika.
Nyfiken på hur och varför detta sker? Klicka igenom galleriet för att ta reda på det!