Trots dystra varningar visar historien att det finns hopp
Relationen mellan Nato och Ryssland lämnar minst sagt en del att önska. Vladimir Putins hot om att använda kärnvapen i Ukraina tas på största allvar av alliansen, som har fördömt Rysslands oansvariga kärnvapenretorik och kärntekniska signalering. Faktum är att det en gång hjärtliga partnerskapet mellan Nordatlantiska Fördragsorganisationen och Ryska federationen har nått ett nytt lågvattenmärke sedan kalla kriget. Natos ledare anser att Ryssland utgör ett direkt hot mot alliansen, men deras kollektiva fördömande görs för döva öron i Moskva.
Hur kom det tidigare konstruktiva förhållandet mellan Nato och Ryssland att bli så krångligt? Klicka igenom det här galleriet för att ta reda på mer om slitningarna mellan Ryssland och Nato.
Brysselfördraget undertecknades den 17 mars 1948 som en utvidgning av Dunkirkfördraget, vilket utarbetades 1947 i skydd mot eventuell tysk eller sovjetisk aggression efter andra världskrigets slut.
Den 4 april 1949 samlades västerländska ledare i Washington D.C. för att underteckna Nordatlantiska fördraget. Verkställande direktören kallade pakten "ett positivt, inte ett negativt inflytande för freden."
Nordatlantiska fördraget verkställs av Nato, Nordatlantiska fördragsorganisationen. Nato skapades för att tillhandahålla kollektivt skydd mot Sovjetunionen.
I juni 1950 invaderade Nordkorea Sydkorea med stöd av Sovjetunionen. Denna konflikt skapade oro bland Nato-medlemmarna för ett kommunistiskt maktövertagande.
En avgörande händelse under kalla kriget inträffade den 6 maj 1955 då Förbundsrepubliken Tyskland gick med i Nato. Detta sågs som ett direkt hot mot Sovjetunionen och deras ställning i Östtyskland. Som ett resultat bildade Sovjetunionen den rivaliserande Warszawapakten, som omfattade Polen, Ungern, Tjeckoslovakien, Bulgarien, Rumänien, Östtyskland och Albanien.
Uppförandet av Berlinmuren 1961 blev en upptrappning av spänningarna under kalla kriget. Man började nu tvivla på Natos försvarsförmåga vid en eventuell sovjetisk invasion.
Under kalla krigets gång fokuserade Nato på kollektivt försvar och skydd av sina medlemmar från möjliga hot från Sovjetunionen. Det spända dödläget mellan Washington och Moskva under den kubanska missilkrisen anses allmänt vara det närmaste det kalla kriget kom att eskalera till ett fullskaligt kärnvapenkrig.
Slutet på kalla kriget och Sovjetunionens fall i december 1991 kom att bli en vändpunkt i Europas historia. Från 1991 arbetade Nato hårt för att etablera ett strategiskt partnerskap med Ryssland. Detta ledde till inrättandet av det euroatlantiska partnerskapsrådet, som skapades för att förbättra relationerna mellan Nato-länder och icke-Nato-länder i Europa och Centralasien.
År 1994 anslöt sig Ryssland till PFP-programmet (Partnerskap för fred). Syftet med det Nato-ledda initiativet var att skapa förtroende och samarbete mellan Natos medlemsstater och andra stater främst i Europa, inklusive postsovjetiska stater. PFP-medlemmar avbröt dock samarbetet med Ryssland när landet invaderade Krim, på ukrainsk mark, år 2014.
Vid undertecknandet av samarbetsavtalet mellan Nato och Ryssland (NATO-Russian Founding Act) 1997 uttryckte båda parter sin beslutsamhet att "tillsammans skapa en varaktig och inkluderande fred i det euroatlantiska området, grundad på
principerna om demokrati och gemensam säkerhet" samt mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter. Avgörande var att Ryssland lovade att inte hota eller använda våld mot Nato-allierade eller någon annan stat.
I kölvattnet av terroristattackerna i USA den 11 september sträckte Rysslands president Vladimir Putin ut en hand till USA:s president George W. Bush och delade till och med underrättelser med Washington, vilket visade sig vara avgörande för de amerikanska styrkorna i Afghanistan. Som medlem i Nato kom USA:s nya konstruktiva relation med Ryssland att ha en positiv inverkan på relationerna mellan Ryssland och Nato.
År 2002 bildades NRC-rådet (NATO-Russia Council). Tanken bakom NRC var att träffas minst en gång i månaden på ambassadörsnivå och två gånger per år på försvars- och utrikesministernivå för att diskutera frågor av gemensamt intresse och, om möjligt, vidta gemensamma åtgärder.
NRC-pakten innebar att Nato och Ryssland samarbetade för att stödja varandra i Afghanistan. Detta inbegrep ryskt tillhandahållande av transitvägar för den internationella säkerhetsstyrkan, som är verksam i landet, och gemensam utbildning av afghanska arméaspiranter.
Natos tidigare hjärtliga relation med Ryssland fick sig en smäll då Rysslands militära aktion i Georgien i augusti 2008 ledde till att de formella NRC-mötena och samarbetet på vissa områden avbröts.
Vid Natos toppmöte i Strasbourg–Kehl 2009 erkände ledarna att de var oeniga med Ryssland om Georgien, men beslutade att återuppta det praktiska och politiska samarbetet.
Under toppmötet i Lissabon året därpå kom Natos ledare och Rysslands president Dmitrij Medvedev överens om att inleda "en ny samarbetsfas för att uppnå ett verkligt strategiskt partnerskap."
Detta nya strategiska partnerskap ledde till att Nato och Ryssland genomförde sin första gemensamma militärövning någonsin 2011. Alliansens och Rysslands stridsflygplan flög upp i luften i en antiterrorövning med kodnamnet Vigilant Skies, utformad för att förhindra attacker som attackerna mot USA den 11 september.
Under de följande åren ägde ytterligare gemensamma militärövningar rum, bland annat ubåtsräddningar och övningar för att bekämpa sjöröveri.
Efter nästan 30 års försök att etablera ett partnerskap med Ryssland avbröt Nato allt samarbete med Moskva efter Vladimir Putins olagliga annektering av Krim 2014, som var en del av Ukrainas suveräna territorium.
Den 24 november 2015, i en föga rapporterad incident, sköt ett turkiskt stridsflygplan av modell F-16 ned ett ryskt attackflygplan av modell Sukhoi Su-24M (liknande det på bilden) nära gränsen mellan Syrien och Turkiet.
Betydelsen av nedskjutningen gick varken Turkiet (Nato-medlem) eller alliansen förbi. Det var den första förstörelsen av ett ryskt eller sovjetiskt stridsflygplan av ett Nato-land sedan en attack mot Sui-ho-dammen under Koreakriget 1953.
Trots Rysslands olagliga intrång på Krim valde Nato att hålla öppna kanaler för politisk och militär kommunikation. Vid toppmötet i Warszawa 2016 kom dock de allierade överens om att stärka Natos militära närvaro i dess östra delar, i Estland, Lettland, Litauen och Polen. Som väntat förklarade Putin Natos militära uppbyggnad nära den ryska gränsen som ett stort militärt hot.
Användningen av nervgift i syfte att försöka förgifta Sergej Skripal, före detta rysk militärofficer och dubbelagent för den brittiska underrättelsetjänsten, skapade rubriker runt om i världen. Mordförsöket ägde rum i Salisbury i England och även Skripals dotter Julia var måltavla. Båda överlevde. Putin var direkt inblandad i attacken och Nato-allierade uttryckte sin djupa oro och fördömde detta som ett oacceptabelt brott mot internationella normer.
Vid sitt möte i London 2019 fördömde Natos ledare återigen Rysslands aggressiva handlingar på Krim, som de förklarade utgjorde ett hot mot den euroatlantiska säkerheten. Kommunikationskanalerna var dock fortfarande öppna.
Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 nådde relationen mellan Nato och Ryssland ett nytt lågvattenmärke sedan kalla kriget. Putin hade i praktiken rivit upp Nato–Russia Founding Act och de allierade började införa stränga sanktioner mot Ryssland i syfte att beröva Kreml-krigsmaskinen dess resurser.
Donald Trump har länge varit kritisk mot Nato och hans åsikter kan onekligen vara kontroversiella. I februari 2024 under ett kampanjmöte inför presidentvalet sade han att han skulle "uppmuntra" Ryssland "att göra vad de vill" mot Nato-allierade som inte erlägger tillräckligt med försvarsmedel. Natos dåvarande generalsekreterare Jens Stoltenberg sade att kommentaren "underminerar hela vår säkerhet, inklusive USA:s." Trump har dock aldrig gått så långt som att antyda att han skulle uppmana till rysk aggression mot Nato-medlemmar.
Den 4 april 2023, efter Sveriges inträde i Nato, blev Finland också fullvärdig medlem i alliansen. Båda länderna valde att gå med i organisationen på grund av ökad oro kring säkerhetsläget efter Rysslands invasion av Ukraina. Natos landgräns mot Ryssland mer än fördubblades som ett resultat, trots att endast elva procent av Rysslands gräns går utmed Nato-länder. Detta räckte dock för att Putin skulle anklaga Nato för att försöka omringa landet.
Vid toppmötet i Washington 2024 bekräftade Natos allierade att Ukrainas framtid är i Nato och att de kommer att fortsätta att stötta landet under dess väg mot fullständig euroatlantisk integration, inklusive Natomedlemskap. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har dock inte mottagit någon formell inbjudan och en sådan kommer sannolikt inte att utfärdas förrän kriget är över.
Samtidigt har den avgående Bidenadministrationens nyligen upphävda förbud mot Ukrainas användning av långdistansmissiler för beskjutning av mål inne i Ryssland föranlett ett svar från president Putin, som undertecknade lagändringar i Rysslands kärnvapendoktrin och sänkte tröskeln för användning av kärnvapen. Ryssland slog sedan till mot Ukraina med en till synes ny, kärnvapenkapabel medeldistansmissil, kallad Oreshnik.
Ryska federationen är det mest betydande och direkta hotet mot de allierades säkerhet, varnade Natos generalsekreterare Mark Rutte, som tillade att Putin använder Ukraina som ett "testområde för experimentella missiler och sätter in nordkoreanska soldater i detta olagliga krig".
Källor: (NATO) (Politico) (ABC News) (CNN) (Reuters)
Den knackiga relationen mellan Nato och Ryssland
Nato och Ryssland har onekligen sett bättre dagar
LIVSSTIL Nato
Relationen mellan Nato och Ryssland lämnar minst sagt en del att önska. Vladimir Putins hot om att använda kärnvapen i Ukraina tas på största allvar av alliansen, som har fördömt Rysslands oansvariga kärnvapenretorik och kärntekniska signalering. Faktum är att det en gång hjärtliga partnerskapet mellan Nordatlantiska Fördragsorganisationen och Ryska federationen har nått ett nytt lågvattenmärke sedan kalla kriget. Natos ledare anser att Ryssland utgör ett direkt hot mot alliansen, men deras kollektiva fördömande görs för döva öron i Moskva. Hur kom det tidigare konstruktiva förhållandet mellan Nato och Ryssland att bli så krångligt? Klicka igenom det här galleriet för att ta reda på mer om slitningarna mellan Ryssland och Nato.