Är ditt land med på listan?
Pressfriheten lämnar fortfarande en del att önska i många delar av världen och journalister möter allt större hot. Enligt Reportrar utan gränser (RSF) fortsätter förtryckande regeringar, pågående konflikter och utbredd censur att utsätta mediearbetare för fara. I sin årsrapport lyfter Reportrar utan gränser fram regioner där pressfriheten är starkt begränsad – platser där reportrar utsätts för våld, fängslas och trakasseras.
I det här galleriet utforskar vi regionerna med minst pressfrihet och belyser journalisternas kamp mot censur och andra fientliga förhållanden.
Klicka vidare för att kolla in de värsta regionerna i världen när det gäller pressfrihet.
Indiens pressfrihet är hårt ansatt. Journalister faller offer för rättsliga utmaningar, trakasserier och våld. Några exempel är arresteringen av Mohammed Zubair och razzior mot NewsClick på grund av rapportering om känsliga frågor.
Bhutans medier lyder under strikta regler. Den oberoende journalistiken är mycket begränsad och självcensur är ett utbrett fenomen bland landets reportrar.
Tadzjikistans regering utövar hård kontroll över medierna. Journalister trakasseras och fängslas för kritisk rapportering.
Den pågående konflikten i Jemen har gått mycket hårt åt pressfriheten. Journalister har blivit måltavlor för olika fraktioner och fallit offer för både kidnappning och mord.
Irakiska journalister utsätts för hot från både regeringsstyrkor och miliser, vilket leder till självcensur och minskad oberoende rapportering. Till exempel dödades journalisten Ahmed Abdel Samad efter att ha kritiserat milisens inflytande 2020.
Sudans övergångsregering har misslyckats med att skydda pressfriheten. Journalister har frihetsberövats, medier stängts ned och nedstängningar av internet gjorts under den pågående konflikten mellan militära fraktioner.
I Bahrain undertrycks pressfriheten genom arresteringar och censur, särskilt av journalister som kritiserar regeringen eller rapporterar om människorättsfrågor.
Pakistans medier är hårt ansatta av både statliga och ickestatliga aktörer. Journalister utsätts för hot, censur och våld för kritisk rapportering.
Under president Recep Tayyip Erdoğan har man i Turkiet fängslat journalister som Can Dündar och Sedef Kabaş med hjälp av omfattande antiterrorlagar, förtryck av oliktänkande och skärpt kontroll över medienarrativet.
Venezuelas press omfattas av stränga restriktioner. Regeringen stänger ned medier och förföljer journalister som rapporterar om ekonomiska och politiska kriser.
Kambodjas regering har inskränkt pressfriheten genom att stänga ned oberoende medier och trakassera kritiska journalister.
I Saudiarabien förtrycks oliktänkande genom fängsling av journalister som Raif Badawi och Jamal Khashoggi, strikt censur och kraftig begränsning av oberoende rapportering, särskilt om ämnen som regeringspolitik och mänskliga rättigheter.
Palestinska journalister utsätts för restriktioner från israeliska myndigheter och interna politiska grupperingar, särskilt under den pågående konflikten. Till exempel dödades reportern Shireen Abu Akleh av israeliska styrkor 2022.
I Förenade Arabemiraten begränsas pressfriheten genom censur och rättsliga påföljder. Journalister riskerar fängelse om de rapporterar om känsliga frågor.
Kubas regering kontrollerar alla medier. Oberoende journalistik möts ofta av trakasserier, arresteringar och censur, vilket begränsar den fria pressen.
Vitryssland har en historia av förtryck av oberoende medier. Journalister har gripits, bötfällts eller trakasserats för att ha rapporterat om korruption eller kränkningar av mänskliga rättigheter. Pressfriheten under president Lukasjenko är mycket begränsad.
Azerbajdzjans regering tolererar ingen direkt opposition eller oberoende journalistik. Journalister som är kritiska mot regimen utsätts för trakasserier, fängslanden och fysiskt våld och medier pressas ofta att anpassa sig till regeringens godkända narrativ.
Djiboutis regering utövar strikt kontroll över medierna och journalister arresteras och censureras. Oberoende rapportering undertrycks och pressfriheten är mycket begränsad i den hårt kontrollerade politiska miljön.
Myanmars militärjunta har förtryckt medierna sedan kuppen 2021. Journalister utsätts för arresteringar, hot och våld, medan medier tvingas censurera innehåll för att slippa allvarliga påföljder under rådande undantagstillstånd.
I Egypten frihetsberövas oberoende journalister ofta för att ha rapporterat om kontroversiella frågor, bland annat korruption inom regeringen och brott mot mänskliga rättigheter. Regeringen använder lagar för att begränsa pressfriheten och tysta oliktänkande.
Rysslands regering har i allt högre grad inskränkt pressfriheten, särskilt sedan invasionen av Ukraina. Journalister riskerar att gripas, trakasseras och till och med dödas, medan regimen kontrollerar och censurerar medierna för att upprätthålla det bestämda narrativet.
I Nicaragua lyser pressfriheten till stor del med sin frånvaro, särskilt under Ortegaregimen. Journalister och medier som är kritiska mot regeringen utsätts för trakasserier, fängelsestraff och exil, medan regeringen undertrycker oberoende rapportering.
I Vietnam riskerar journalister ofta hårda straff för att de rapporterar kritiskt om regeringen. Stränga antistatliga lagar används för att tysta medier, inskränka pressfriheten och avskräcka från oberoende rapportering.
Turkmenistans regering begränsar kraftigt pressfriheten och journalister riskerar fängelse om de rapporterar om känsliga ämnen. Oberoende medier är hårt censurerade och regimen undertrycker alla former av oliktänkande journalistik.
Sedan talibanerna kom tillbaka till makten 2021 har pressfriheten minskat kraftigt i Afghanistan. Medier stängs ned och journalister grips och utsätts för våld.
Iranska myndigheter har trappat upp tillslagen mot pressen och arresterar journalister som rapporterar om känsliga frågor, såsom explosionen i hamnen Shahid Rajaee. Som ett resultat råder omfattande självcensur.
Syrien är fortfarande farligt för journalister år 2025 under den pågående konflikten. Både regerings- och oppositionsstyrkor riktar in sig på mediearbetare, vilket resulterar i kidnappningar, tortyr och mord.
Kina är det land som frihetsberövar flest journalister och många har fängslats för sin rapportering. Regeringen förtrycker oliktänkande genom censur, övervakning och hårda straff för otillåten journalistik.
Nordkoreas medier är helt statskontrollerade och fungerar som ett propagandaverktyg för regimen. Oberoende journalistik existerar inte och tillgång till utländsk information bestraffas hårt.
Eritrea är sämst i världen när det kommer till pressfrihet. Regeringen upprätthåller total mediemörkläggning, all oberoende journalistik är förbjuden och journalister fängslas på obestämd tid utan rättegång.
Källor: (Reporters Without Borders) (Euronews)
Regionerna med minst pressfrihet
En närmare titt på de länder där journalistik är ett högriskyrke
LIVSSTIL Media
Pressfriheten lämnar fortfarande en del att önska i många delar av världen och journalister möter allt större hot. Enligt Reportrar utan gränser (RSF) fortsätter förtryckande regeringar, pågående konflikter och utbredd censur att utsätta mediearbetare för fara. I sin årsrapport lyfter Reportrar utan gränser fram regioner där pressfriheten är starkt begränsad
– platser där reportrar utsätts för våld, fängslas och trakasseras.
I det här galleriet utforskar vi regionerna med minst pressfrihet och belyser journalisternas kamp mot censur och andra fientliga förhållanden.
Klicka vidare för att kolla in de värsta regionerna i världen när det gäller pressfrihet.