▲

Europeiska unionen främjar enighet mellan medlemsstaterna, men runt om i Europa ses samtidigt en rad separatistiska och secessionistiska rörelser växa fram. "Separatism" syftar på strävan efter regional autonomi eller utökat självstyre, medan "secessionism" handlar om ett faktiskt tillbakadragande från en nation. Dessa rörelser härrör ofta från distinkta kulturella, historiska eller politiska identiteter och vissa verkar för att uppnå full självständighet. Även om det inte är direkt kopplat till EU hävdar vissa att EU-medlemskap skulle kunna stötta deras strävanden efter ökat självbestämmande, autonomi eller reformer av samhällsstyrningen.

Klicka vidare för att kolla in de främsta separatistiska och secessionistiska rörelserna i Europa i dag.

▲

Skottlands självständighetsrörelse fick fäste efter folkomröstningen 2014. Även om nej-sidan vann fortsätter Scottish National Party att trycka på för en andra folkomröstning.

▲

I Flandern, som är en rik region i Belgien, blåser separatistiska vindar, särskilt från det nationalistiska partiet Nya flamländska alliansen. Ekonomiska skillnader i förhållande till Vallonien och kulturella skillnader underblåser en önskan om fullständig självständighet.

▲

Katalonien har länge strävat efter självständighet på grund av sitt distinkta språk, sin kultur och sin historiska autonomi. Trots folkomröstningar har den spanska regeringen motsatt sig utträde, vilket har lett till politiska spänningar.

▲

Korsikas självständighetsrörelse strävar efter ökad autonomi eller fullständig självständighet från Frankrike. Öns unika kultur och språk bidrar till önskan om självstyre.

▲

Den langobardiska autonomirörelsen, ledd av det konservativa National League, driver på för ökad kontroll från Rom. Anhängarna hävdar att beskattningen i Lombardiet på ett orättvist sätt finansierar de fattigare södra delarna av landet i stället för lokala investeringar.

▲

Baskien, som sträcker sig över både Spanien och Frankrike, har en historia av separatism, ledd av grupper som ETA. Dagens rörelser fokuserar på kulturellt bevarande och politiskt oberoende.

▲

Serbiska republiken (eller Republika Srpska), en autonom enhet i Bosnien och Hercegovina, strävar efter ökad självständighet på grund av etniska spänningar med den bosniakiska majoritetsfederationen. Ledarna förespråkar i allt högre grad utbrytning och utmanar landets bräckliga styre efter kriget.

▲

Veneto, där Venedig ligger, strävar efter utökad kontroll från Rom, särskilt i skattefrågor. I likhet med Lombardiet är dock de flesta invånare emot full självständighet.

▲

Nordirlands självständighetsrörelse är komplex och vissa förespråkar en förening med Republiken Irland, medan Ulsternationalisterna strävar efter fullständig självständighet från både Storbritannien och Irland.

▲

Kosovo förklarade sig självständigt från Serbien 2008. Medan Serbien och vissa länder vägrar att erkänna Kosovo verkar man fortsatt för att uppnå internationell legitimitet och självbestämmande för den albanska majoritetsbefolkningen.

▲

Norra Cypern förklarade sig självständigt 1983 efter Turkiets intervention. Även om det bara erkänns av Turkiet fortsätter man att driva på för erkännande och fullständig suveränitet, skilt från den internationellt erkända republiken Cypern.

▲

Den sardinska självständighetsrörelsen strävar efter större autonomi, pådrivet av kulturell identitet och historiskt arv. Vissa grupper förespråkar fullständig suveränitet och självstyre, i syfte att minska beroendet av Italien.

▲

Vallonien, den fransktalande regionen i Belgien, har en mindre men betydande självständighetsrörelse. Förespråkarna strävar efter självstyre från regioner med flamländsk majoritet, drivna av kulturella skillnader och ekonomisk frustration.

▲

Wales har haft en självständighetsrörelse ända sedan 1800-talet, med Plaid Cymru, som grundades 1925. Förespråkarna verkar för självstyre och större kontroll över landets politiska och ekonomiska framtid.

▲

Istriens demokratiska församling (IDS) strävar efter utökat regionalt självstyre, särskilt i Istrien, en region som gränsar till Kroatien och Slovenien. Fokus ligger på kulturellt bevarande och ekonomisk självförsörjning, även om självständighet är fortsatt osannolikt.

▲

Schlesien, som ligger i södra Polen, har en unik kulturell identitet och historia. Schlesiens autonomirörelse (Ruch Autonomii Śląska) förespråkar utökat självstyre, understödd av regionens distinkta dialekt och historiska band till Tyskland och Tjeckien.

▲

Sydtyrolen, en etniskt tysktalande region i norra Italien, har länge varit skådeplats för separatism. Invånarna förespråkar autonomi eller till och med återförening med Österrike på grund av kulturella och historiska band.

▲

Szeklerlandet i centrala Rumänien hyser en stor ungersk befolkning som strävar efter utökat självstyre. Etniska ungrare, som uppgår till omkring en miljon, utgör landets största minoritetsgrupp.

▲

Tjeckiska Schlesien, som är en del av Tjeckien, har haft flera rörelser för utökad autonomi. Regionens särskilda historiska identitet, inklusive dess germanska rötter, bidrar till dessa krav på självbestämmande.

▲

Färöarna, som är en självstyrande del av Danmark sedan 1948, har sett en ökning av kraven på fullständig självständighet. Befolkningen söker större kontroll över sina resurser och en framtid utan danskt styre.

▲

I Transsylvanien, som också historiskt sett är en ungersk region, har man sett krav på utökad autonomi eller integration med Ungern. Anhängarna söker erkännande av den ungerska kulturella identiteten och historiska förbindelser med Ungern.

▲

Åland, som är en svenskspråkig ögrupp, har haft självstyre under Finland. Mindre rörelser kräver dock fullständig självständighet och fokuserar på kulturella och språkliga skillnader i förhållande till Finland.

▲

På Sicilien strävar rörelser som främjar det lokala arvet, kulturen och språket efter större autonomi eller fullständigt oberoende. Ett autonomt parti styrde ön mellan 2008 och 2012, vilket visade på regionala ambitioner om utökat självstyre.

▲

Bayern har sedan länge en självständighetsrörelse som drivs av sin distinkta kultur och identitet. Vissa bayrare hävdar att regionen bör återta sin suveränitet och skilja sig från Tysklands federala struktur.

▲

Bornholm, en ö utanför Danmarks kust, har bevittnat mindre självständighetskrav genom åren, härrörande från dess distinkta geografiska läge. Vissa lokalinvånare förespråkar mer självstyre och beslutsfattande makt.

▲

Mähren, en region i östra Tjeckien, har bibehållit sin distinkta identitet. Det lilla utomparlamentariska partiet Moravané förespråkar självbestämmande och oberoende, trots att det formellt avskaffades 1949.

▲

Galicien är en region i nordvästra Spanien och har en liten självständighetsrörelse som förespråkar självstyre och suveränitet. Även om man strävar efter att bevara sin identitet har fullständigt utträde begränsat stöd bland invånarna.

▲

År 2024 föreslog Albaniens premiärminister Edi Rama att man skulle skapa Bektashiordens suveräna stat, vilket kräver parlamentets godkännande och en konstitutionell ändring för självständighet, med Baba Mondi som ledare. Förslaget har dock inte tagits vidare.

▲

I Bretagne, med dess keltiska arv, har man länge hyst självständighetsambitioner. Fokus ligger på regionens historiska autonomi och unika språk och anhängarna kräver utökad kontroll över lokala angelägenheter.

Källor: (The Guardian) (Euronews) (Politico) (Council on Foreign Relations)