© Getty Images

Efter Hiroshima -

Den förödelse som orsakades av attackerna mot Hiroshima och Nagasaki 1945 hade gjort allmänheten plågsamt medveten om den destruktiva kraften hos atombomber. Trots detta skrämmande bevis på deras fruktansvärda förmåga fortsattes testningen av kärnladdningar omedelbart efter andra världskriget.

© Getty Images 

Kärnvapentestning -

Faktum är att det första kärnvapenprovet efter kriget – som utfördes av amerikaner – ägde rum i juli 1946 när två atombomber detonerade över Bikiniatollen i Stilla havet. År 1948 meddelade den brittiska regeringen att Storbritannien skulle utveckla sina egna kärnvapen och de testade sin första bomb 1952. Atomvapnen var därmed på frammarsch.

© Shutterstock

Upprättande av CND -

I mitten av 1950-talet hade det allmänna motståndet mot kärnvapenkapprustningen blivit allt större i Storbritannien. Faktum är att antikärnvapenlobbyn 1957 gav upphov till grundandet av Campaign for Nuclear Disarmament (CND). Ordförande för kampanjen var den brittiske filosofen, logikern och socialreformatorn Bertrand Russell.

© Getty Images 

Första mötet -

Ordförande för CND var den anglikanska prästen John Collins och organisationens sekreterare var den politiska aktivisten Peggy Duff. CND:s första möte ägde rum i London den 17 februari 1958 och mer än 5 000 personer dök upp.

© Getty Images 

Aldermastonmarcherna -

CND förespråkade en ensidig kärnvapennedrustning från Storbritanniens sida. Under påsken 1958 stödde CND en marsch från London till Atomic Weapons Research Establishment i Aldermaston, 83 km bort i Berkshire. Det var den första av vad som skulle komma att bli "Aldermarston Marches".

© Getty Images 

Fredlig demonstration -

Marschen – som bland annat organiserades av Direct Action Committee Against Nuclear War – var en fredlig och solidarisk demonstration mot det brittiska kärnvapenprogrammet och utgick från Trafalgar Square den 4 april.

© Getty Images 

Ankomst till Aldermaston -

Flera tusen människor deltog i marschen och anlände till Aldermaston fyra dagar senare för att uttrycka sitt motstånd mot kärnvapenindustrin.

© Getty Images 

Möten på Trafalgar Square -

Med början 1959 kom Aldermastonmarcherna att bli ett årligt evenemang. Framgången gav upphov till liknande demonstrationer runt om i världen och varje år ändrades marschens riktning. Väl på plats i London samlades tusentals människor triumferande på Trafalgar Square.

© Getty Images 

CND-logotypen -

CND identifierades omedelbart med sin logotyp för kärnvapennedrustning. Logotypen designades av Gerald Holtom (1914–1985), utexaminerad från Royal College of Art, och baserades på semaforer och flaggsignaler för bokstäverna N och D. Flaggsignalsystemet är ett kodsystem som bygger på att ett par flaggor viftas i ett visst mönster.

© Getty Images 

Stöd av kändisar -

I takt med att CND:s medlemsantal på gräsrotsnivå ökade fick organisationen också betydande stöd från forskare, akademiker, religiösa ledare, författare och journalister. Kändisar från underhållningsbranschen var särskilt framträdande. På bilden ses den franska skådespelerskan Leslie Caron tillsammans med Vanessa Redgrave vid ett CND-möte 1959 i Central Hall i Westminster, London.

© Getty Images 

Stjärndeltagande -

Här ses den engelske författaren, dramatikern och skådespelaren John Osborne och hans fru, den skotska skådespelerskan Mary Ure, delta i en antikärnvapenkampanj i Whitehall, London 1959.

© Getty Images 

Ändrad taktik -

År 1960 avgick CND:s ordförande Bertrand Russell (på bilden under ett tal vid ett möte i centrala London) från organisationen för att bilda "Committee of 100". Denna antikrigsgrupp blev i praktiken CND:s mer aktiva avdelning.

© Getty Images 

Committee of 100 -

Medlemmar och anhängare av Committee of 100 använde sig av massivt ickevåldsmotstånd och civil olydnad för att uppnå sina mål. Efter en sittdemonstration vid försvarsdepartementet i februari 1961 blev dock saker och ting värre då polisen grep över 800 demonstranter under en liknande protest på Parliament Square.

© Getty Image

Ansträngda relationer -

Som ett resultat av den direkta handling som förespråkades av Committee for 100 försämrades relationen mellan Russell och medgrundaren av CND John Collins.

© Getty Images 

Sittdemonstrationer blev allt vanligare -

Även om kommittén fick stöd av många i CND var Collins negativt inställd till den sittaktik som Russell förespråkade. Dessa motsättningar mellan de två organisationerna avledde fokus från CND:s huvudsakliga mål. Committee for 100 upplöstes 1968.
På bilden: Polisen försöker avlägsna demonstranter från en antikärnkraftsdemonstration vid RAF North Pickenham i Norfolk. Flygstationen var utrustad med Thor-missiler mellan 1958 och 1963.

© Getty Images 

Kubakrisen -

Kubakrisen i oktober 1962 skapade världsomspännande oro för ett nära förestående kärnvapenkrig. CND organiserade demonstrationer för att uppmärksamma frågan.

© Getty Images 

Partiella provstoppsavtalet -

USA:s president John F. Kennedys framgång med att stävja krisen och konfrontera den sovjetiske premiärministern Nikita Chrusjtjov fick den brittiska opinionen att omvärdera tanken på ensidig kärnvapennedrustning. Undertecknandet av det partiella provstoppsavtalet året därpå minskade stödet för CND ytterligare.

© Getty Images 

Vietnam i fokus -

CND fortsatte att organisera sin årliga påskmarsch till Aldermaston, men det var vad som pågick på andra sidan jorden som skapade rubriker. Vietnamkriget överskuggade oron för kärnvapen och kända antikrigsdemonstranter som Joan Baez (på bild i London) gick i bräschen för att uttrycka sitt motstånd mot konflikten. CND var fortsatt aktiva under hela 1970-talet, men det var på 1980-talet och i samband med det kalla krigets återkomst som organisationens låga tändes på nytt.

© Getty Images 

Tomahawks vid Greenham Common -

Den förnyade utplaceringen av kärnvapen i Ryssland och Västeuropa i början av 1980-talet återupplivade allmänhetens intresse för CND. Medlemsantalet sköt i höjden, särskilt när amerikanska Tomahawk-kryssningsmissiler upptäcktes när de lossades vid RAF Greenham Common i Berkshire, England. Denna upptäckt kom att utlösa en av de mest kända antikärnkraftsdemonstrationerna i brittisk historia.

© Getty Images 

Greenham Common Women's Peace Camp -

Som svar på leveransen av missiler i Berkshire etablerades Greenham Common Women's Peace Camp den 5 september 1981.

© Getty Images 

Mänsklig blockad -

I mars 1982 blockerade 250 kvinnor RAF Greenham Common, upprörda över den brittiska regeringens uppenbara maskopi med Washington för att tillåta amerikanska kärnvapenmissiler på brittisk mark.

© Getty Images 

Civil olydnad -

CND:s tidigare invändning mot civil olydnad blev ett minne blott när kvinnorna visade ilsket försökte riva ned säkerhetsstängslet runt anläggningen. Många greps och man såg en ökning i såväl lokalt som nationellt motstånd mot lägret och dess motiv.

© Getty Images 

"Reflect the Base" -

I stället för att riva ned stängslet anammade dock kvinnorna en annan taktik. I vad som blev känt som "Reflect the Base" den 11 december 1983 samlades mer än 30 000 kvinnor på basen för att protestera mot kryssningsmissilerna. RAF Greenham stängdes 1992 och 2000 togs slutligen stängslet som omgav basen ned.

© Getty Images 

Hela 100 000 deltagare! -

I oktober 1983 arrangerade CND den största marschen någonsin genom London och lockade uppskattningsvis 100 000 människor.

© Getty Images 

Pershing-2's vid Heilbronn -

Protesterna vid Greenham hade inte gått obemärkt förbi. Avslöjandet att amerikanska Pershing-2-missiler i hemlighet hade installerats på den amerikanska militärbasen i Wald-Heide nära staden Heilbronn i Västtyskland orsakade liknande bestörtning och oro.

© Getty Images 

Demonstrationer vid Ramstein -

Vid Ramstein Air Base fick förekomsten av Pershing-2-missiler den tyska allmänheten att börja demonstrera utanför grindarna till militäranläggningen.

© Getty Images 

Kräver kärnvapenstopp -

Den 12 juni 1982 på andra sidan Atlanten hade en miljon amerikaner samlats i Central Park i New York för att kräva avbrytande av kapprustningen och ett kärnvapenstopp.

© Getty Images 

"Stop the Arms Race Now" -

I kölvattnet av Greenham och den till synes exponentiella utplaceringen av kärnvapen i Västeuropa, plus SS20-missiler i Ryssland, lanserade CND sin kampanj "Stop the Arms Race Now". En kollektiv lättnadens suck vittnade om slutet på det kalla kriget 1991, men man fann nästan omedelbart en ny anledning att gå ut på gatorna.

© Getty Images 

Demonstration mot första Gulfkriget -

När det första Gulfkriget bröt ut 1991 efter att Saddam Hussein hade invaderat Kuwait gick miljontals människor ut på gatorna för att protestera mot konflikten. Liknande scenarier upprepades under Irakkriget 2003–2011.

© Getty Images 

"Ban Trident" -

År 2004 organiserade CND en påskmarsch till Aldermaston i protest mot regeringens planer på att utöka utvecklingen av nya kärnvapen för att ersätta Storbritanniens åldrande ubåtsbaserade Trident-missiler.

© Getty Images 

En ny generation -

Tre år senare, 2007, deltog tusentals människor i en antikrigsdemonstration i London som stöddes av CND, Stop the War Coalition och British Muslim Initiative. Man krävde att de brittiska trupperna skulle dras tillbaka från Irak och uttryckte även sin ilska mot ersättandet av Trident. Många av demonstranterna var unga personer som dessa två, vars föräldrar troligen var i samma ålder när de tog upp frågan 1958.

© Getty Images 

Mot kriget i Ukraina -

På senare tid har CND och Stop the War Coalition varit avgörande i organiseringen av demonstrationer mot kriget i Ukraina. Rysslands president Vladimir Putin har vid mer än ett tillfälle hotat med att använda kärnvapen.

© Getty Images 

Försök leva fredligt -

Hur är det då med CND:s berömda logotyp? Tja, i dag är den känd som en internationell fredssymbol. Den ses här bäras av en partypingla på Glastonbury Music Festival som länge stöttat kampanhen.

© Getty Images