© Getty Images

Mariah Careys grungealbum -

Mariah Carey nämnde först förekomsten av ett hemligt alt-rockalbum i sin memoarbok från 2020. En version fick titeln "Someone's Ugly Daughter" och släpptes i all tysthet 1995 under bandnamnet Chick, där Carey stod för bakgrundssången, trots att hon ursprungligen hade spelat in huvudsången. I en intervju på podcasten "Rolling Stone Music Now" sa Carey att inspelningarna av albumet med henne som huvudsångerska har "grävts fram", vilket antyder en ny release. Hon sa att det ursprungliga projektet var ett utlopp för henne själv under en tid då hon kände sig begränsad. "Att göra den skivan var befriande för mig" sa hon.

© Getty Images

Mariah Careys grungealbum -

Hon tillade att hon var inspirerad av band som Hole och Green Day på den tiden och antog ett alter-ego. "Jag lekte med stilen hos de muntra grunge-, punkiga, vita kvinnliga sångerskorna som var populära på den tiden. Du vet de som verkade vara så sorglösa med sina känslor och sin image." När hon väl ville släppa skivan "blev den idén typ stampad och spottad på."

© Getty Images

The Beatles, "Get Back" -

Back-to-basics-processen med att göra "Get Back", inspelad 1969 för en motsvarande Beatles-dokumentär, resulterade i 85 timmars material som producenten Glyn Johns sedan lyckades ta fram en grov låtlista från.

© Getty Images

The Beatles, "Get Back" -

Beatles nya manager, Allen Klein, var dock inte särskilt förtjust i en sådan opolerad produkt och lämnade över den till producenten Phil Spector, som i sin tur drog orkesteröverdubbningar för långt. Detta resulterade i en produkt där Paul McCartney senare avslöjade att han inte hade något att säga till om. Albumet släpptes som "Let It Be".

© Getty Images

Jeff Beck, "The Motown Album" -

Den brittiska rockaren hade stora drömmar om att smälta samman sitt sound med Motown, men Funk Brothers var inte nöjda när han tog med sin egen trummis till Detroits Hitsville U.S.A.-studio. "Vad i  h e l v e t e  tänkte jag på, som tog med en rocktrummis... till Motown?" frågade han sig några år senare.

© Getty Images

Jeff Beck, "The Motown Album" -

Föreningen fungerade inte, kostnaderna hopade sig och så småningom lades projektet på hyllan – men inte innan det enligt uppgift hade spelats in tio låtar, av vilka några skrevs av det berömda Motown-låtskrivarteamet Holland-Dozier-Holland. "Jag gjorde en kopia på kassett. Det är allt som finns" sa Beck.

© Getty Images

Jimi Hendrix, "Black Gold" -

År 1970 talade Hendrix om sitt nya projekt, vars avsikt var att tänja på gränserna för konventionell rock, och spelade in 16 låtar med sin akustiska gitarr på några kassetter som han sedan gav till trummisen Mitch Mitchell med titeln "Black Gold". Tanken var att Mitchell skulle jobba fram delar för en studioinspelning, men Hendrix dog innan projektet kunde slutföras.

© Getty Images

Jimi Hendrix, "Black Gold" -

Banden föll i glömska i två decennier tills Mitchell hittade dem i sitt hem 1992. Sex låtar hade färdigställts i studion och publicerats på postuma album, men nio andra var unika för bandet. Hendrix dödsbo har enligt uppgift lovat att släppa "Black Gold" någon gång i framtiden.

© Getty Images

Bruce Springsteen, "Electric Nebraska" -

Springsteen började spela in akustisk gitarr och sångdemos hemma för "Nebraska" 1982. Det slutade med 15 låtar som var långsammare och mörkare än hans tidigare verk, men återspeglade svårigheterna han upplevde då med sin familj och sin stjärnstatus. Han tog sedan låtarna till en studio i NYC för att förstärka dem med E Street Band, där det inte gick som planerat.

© Getty Images

Bruce Springsteen, "Electric Nebraska" -

De intima låtarna fick en hårt orkestrerad behandling, men The Boss kände att bandet övermannade texterna som "ville ha tystnad" sa han till Uncut. Så, han gick tillbaka till det mer finkänsliga inspelningsförfarandet i sitt hem och skrotade studioinspelningarna för det så kallade "Electric Nebraska". Några decennier senare bekräftade trummisen Max Weinberg för Rolling Stone att "The E Street Band faktiskt spelade in hela Nebraska och det var grymt." Han tillade: "Det finns ett Nebraska-album med hela bandet - alla dessa låtar finns i burken någonstans."

© Getty Images

Gene Simmons och Paul Stanley, "Wicked Lester" -

Innan de bildade Kiss var duon med i Wicked Lester och spelade in ett album 1972 finansierat av Epic Records som var en planlös sammanslagning av elva låtar med olika stilar som skivbolaget då avvisade. De bestämde sig för att gå vidare och bildade så småningom Kiss.

© Getty Images

Gene Simmons och Paul Stanley, "Wicked Lester" -

The Wicked Lester-banden låg vilande fram till 1976, när skivbolaget ville dra nytta av Kiss popularitet. Bandet skämdes över sitt gamla material och köpte tillbaka banden för 137 500 USD och låste in dem. Endast två omarbetade låtar ("She" och "Love Her All I Can") tog plats i rampljuset.

© Getty Images

Beach Boys, "Smile" -

The Beach Boys ofullbordade album var tänkt att följa deras elfte album "Pet Sounds". LP:n med tolv låtar skulle hämtas från mer än 50 timmar utbytbara ljudfragment, liknande deras singel "Good Vibrations" från 1966, men efter ett års inspelning lades den på hyllan.

© Getty Images

Beach Boys, "Smile" -

De släppte en nedtonad version, "Smiley Smile", men under de kommande fyra decennierna släpptes några av de ursprungliga "Smile"-låtarna officiellt och projektet sågs som det mest "legendariska" outgivna albumet i populärmusikhistorien.

© Getty Images

Marvin Gaye, "Love Man" -

Beroende av kokain och sin avståndstagande fru, Janis Hunter, och irriterad över hur hans fans svärmade kring yngre stjärnor, var Marvin Gaye fast besluten att göra ett "rättfram hångelpartyalbum" 1979. "Love Man" innehöll många låtar där han försökte få tillbaka sin fru, men huvudsingeln var ingen direkt hit och med skatteskulder på 4,5 miljoner USD beslöt han sig för att ge sig ut på turné. Inte ens det varade och han fann sig själv så intrasslad att han försökte överdosera kokain.

© Getty Images

Marvin Gaye, "Love Man" -

Lyckligtvis överlevde han och försökte få sitt liv på rätt spår igen med ett nytt projekt, "In Our Lifetime". "Oavsett hur mycket pengar Motown skulle gett mig för att släppa 'Love Man' så kunde jag inte göra det" sa han till Ritz. Han återupptog aldrig albumet och gick bort 1984.

© Getty Images

The Rolling Stones, "Could You Walk on the Water?" -

The Stones manager i mitten av 60-talet tvingade dem att göra ett album sammansatt av deras egna låtar, vilket de gjorde 1965 med minst nio låtar, bland annat "Mother's Little Helper" och "19th Nervous Breakdown". Decca Records protesterade häftigt mot titeln, dock med hänvisning till religiös motreaktion.

© Getty Images

The Rolling Stones, "Could You Walk on the Water?" -

I ett lyckokast, den månad albumet skulle släppas, spelade bandet in ytterligare en uppsättning originallåtar efter att ha upptäckt att de faktiskt var ganska bra på det. Materialet från de två sessionerna släpptes under "Aftermath".

© Getty Images

Crosby, Stills, Nash & Young, "Human Highway" -

Bandet återförenades tre år efter en katastrofal turné 1970 och flög till Maui för att skapa "Human Highway", men det gick inte som planerat i inspelningsstudion och de lade projektet på hyllan i ett år. De återförenades igen i november 1974 för att försöka spela in det på nytt, men "[det var] hopplöst" sa Crosby och tillade att de var utbrända och otrevliga.

© Getty Images

Crosby, Stills, Nash & Young, "Human Highway" -

De försökte en sista gång i januari 1975 och bjöd in Grateful Dead-trummisen Bill Kreutzmann till studion, men Young gick därifrån när Nash och Stills började bråka och albumet övergavs.

© Getty Images

Nirvana, "Sheep" -

Nirvanas debutalbum "Bleach", utgivet av indiebolaget Sub Pop Records, gav dem mer berömmelse än andra grungepionjärer. År 1990 spelade trion in åtta nya låtar för en Sub Pop-uppföljning som Kurt Cobain ville döpa till "Sheep", men det blev inget med det då Cobain och Krist Novoselic bestämde sig för att sparka trummisen Chad Channing och Sub Pop ansåg att de var för stora för deras indiestatus.

© Getty Images

Nirvana, "Sheep" -

Så, istället för att släppa ett album använde bandet de inspelade låtarna från "Sheep" som demo för att landa ett betydelsefullt kontrakt. Det resulterande albumet från den här röran var naturligtvis det banbrytande "Nevermind" med många nyinspelade låtar från "Sheep"-sessionerna, inklusive "Lithium", "Polly" och "In Bloom". Några av originalinspelningarna släpptes senare på deluxeutgåvor av "Nevermind" 2011.

© Getty Images

David Bowie, "The Gouster" -

Bowie blev besatt av R&B, särskilt efter att ha turnerat i Amerika, och bestämde sig för att boka tid på Philadelphias berömda Sigma Sound. Där samlade han en drömuppsättning musiker, inklusive en ung Luther Vandross, som efter flera veckor hade producerat tillräckligt många låtar för ett album, inklusive "It's Gonna Be Me", "After Today", "Who Can I Be Now", "Shilling the Rubes" och "Young Americans".

© Getty Images

David Bowie, "The Gouster" -

Producenten Tony Visconti samlade låtarna under "The Gouster", som var redo att släppas tills Bowie ringde och sa att han och John Lennon hade spelat in en låt med titeln "Fame" och skapat en version av "Across the Universe". Låtlistan ändrades om och om igen tills albumet släpptes som "Young Americans".

© Getty Images

Prince and the Revolution, "Dream Factory" -

Under sin karriärs glansdagar 1986 arbetade Prince på ett album med The Revolution med titeln "Dream Factory", men han verkade ryckas med av albumet och bandarrangemangen på turnén. Det blev särskilt slitningar mellan honom och Revolution-medlemmarna Wendy Melvoin (på bilden) och Lisa Coleman och albumet lades på hyllan.

© Getty Images

Prince and the Revolution, "Dream Factory" -

Istället började han arbeta på ett solokonceptalbum, "Camille", där han manipulerade sin röst för att spela titelkaraktären, men skrotade även det projektet. Så småningom kombinerade han material från de två projekten och skapade ett album bestående av tre skivor med titeln "Crystal Ball", men skivbolaget avvisade det som alltför tungt. Prince reducerade det till slut till ett dubbelalbum, "Sign O' the Times", som anses vara ett av hans bästa.

© Getty Images

Neil Young, "Homegrown" -

Neil Youngs personliga liv 1974 var lidande när han skiljde sig från både sin fru och bandet Crosby, Stills, Nash & Young, men han började komponera låtar till en ny skiva. "Det var intensivt, som att försöka göra en skiva mitt på 42nd Street, eller Vietnam" säger producenten Elliot Mazer. Låtarna var en förkrossad mans låtar, men de var lysande och skivbolagscheferna förberedde sig för en enormt framgångsrik release. Sedan ändrade Young sig.

© Getty Images

Neil Young, "Homegrown" -

Han hade samlat sina vänner, inklusive bandets Rick Danko, för att få en åsikt om albumet, men det slutade med en blandning av det outgivna "Tonight's the Night" och Danko sa att han föredrog det. Young valde att släppa det albumet istället. "[Homegrown] må vara mer i linje med vad folk vill höra från mig nu, men det var ett väldigt deppigt album" sa han till Rolling Stone då. "Det var lite för personligt... Det skrämde mig."

© Getty Images

The Clash, "Rat Patrol From Fort Bragg" -

Frontfiguren Joe Strummer och gitarristen Mick Jones diskuterade sitt sound redan 1981; Strummer föredrog en mer alldaglig rock och Jones föredrog att utforska mer musikaliska influenser. Jones, i egenskap av producent, föreslog ett dubbelalbum med titeln "The Rat Patrol From Fort Bragg". Det var 80 minuter långt och hade influenser från surfrock till funk, new wave till Afrobeat, men responsen från bandkamraterna var inte vad han hade hoppats på.

© Getty Images

The Clash, "Rat Patrol From Fort Bragg" -

De uppges ha sett det som självbelåtet och stökigt och deras manager hatade det också. Strummer bestämde sig för att anlita producenten Glyn Johns för att bearbeta det till en kommersiell singelskiva, genom att ta bort fem låtar helt, trimma fem låtar med mer än två minuter vardera och eliminera den tunga produktionen. På 46 minuter släppte Clash istället "Combat Rock" 1982.

© Getty Images

Bob Dylan och Johnny Cash, "The Dylan/Cash Sessions" -

Ett efterlängtat samarbete mellan dessa två krafter inträffade slutligen 1969, när Dylan var i Cashs hemstad och spelade in sitt nionde album "Nashville Skyline". Den 17 och 18 februari spelade duon in mer än ett dussin duetter tillsammans och återbesökte sina respektive arv, men bara en cover (en uppdatering av Bob Dylan-låten "Girl From the North Country") hamnade på det färdiga albumet. Resten lät vänta på sig tills vissa låtar från sessionerna läckte ut i smuggelvärlden under åren.

© Getty Images

The Who, "Lifehouse" -

"Lifehouse" är en oavslutad sci-fi-rockopera som The Who tänkte skulle vara en uppföljare till "Tommy". Den övergavs till förmån för det traditionella rockalbumet "Who's Next", men vissa singlar dök senare upp på olika album, såväl som Pete Townshends soloalbum.

© Getty Images

Pink Floyd, "Household Objects" -

Efter att ha uppnått världsomspännande framgång med sina instrument bestämde sig Pink Floyd av någon anledning för att överge dem och göra ett album med hjälp av saker som mixers, glödlampor, träsågar, hammare, kvastar och andra hushållsapparater. Processen visade sig vara olidlig och otillfredsställande och de lade projektet på hyllan med bara två halvfärdiga låtar, nämligen "The Hard Way" och "Wine Glasses".

Källor: (NPR) (PopMatters) (Stereogum) (Rolling Stone)

Se även: Tidernas mest banbrytande album

© Getty Images