Det var ett av andra världskrigets mest djärva trick: en falsk sjukdom utan botemedel som räddade dussintals judar från nazisterna i det ockuperade Rom. Den fiktiva störningen var känd som syndrom K och "behandlades" på ett sjukhus mitt framför ögonen på tyskarna. Av rädsla för infektion avstod Gestapo och SS från att undersöka sjukhuset, men det tog inte lång tid innan man började nysta i den mystiska sjukdomen. Om tilltaget hade upptäckts hade de dödliga följderna knappast låtit vänta på sig.
Vad var syndrom K egentligen och vad låg bakom dess uppkomst? Klicka vidare för att ta reda på mer om krigstidens - fiktiva - dödliga smitta.
Rom på 1930-talet var en grogrund för fascism, vars ansikte utåt var Benito Mussolini.
År 1933 blev Adolf Hitler kansler i Nazityskland. Det var mot denna bakgrund av europeisk diktatur som en av Förintelsens modigaste handlingar utspelade sig.
Samma år som Hitler kom till makten undertecknades ett konkordat mellan Tyskland och Vatikanen, officiellt en neutral stat. Konventionen skapade i huvudsak diplomatiska förbindelser mellan Heliga stolen och nazistregimen. På bilden ses kardinalstatssekreteraren Eugenio Pacelli, senare påve Pius XII, som medundertecknande av Reichskonkordat.
Cirka tre km från Vatikanen, belägen på Tiber Island i Rom, ligger Ospedale San Giovanni Calibita Fatebenefratelli, eller sjukhuset Fatebenefratelli.
Fatebenefratelli grundades 1585 av den katolska religiösa orden Johannes av Gud. Fatebenefratelli betyder "Gör gott bröder".
Sjukhuset ligger inom gångavstånd från den stora synagogan i Rom (byggnaden med kvadratisk kupol till vänster).
Synagogan stod färdig 1904 och står kvar i det som en gång var ett judiskt getto, grundat 1555.
År 1938 införde man i det fascistiska Italien sina så kallade raslagar för att upprätthålla rasdiskriminering och segregation, främst mot italienska judar. Förstasidan av Corriere della Sera den 11 november 1938 rapporterar om dagen då lagarna antogs.
Även om stora delar av den romerska judendomen kände till förföljelsen av det judiska folket på andra håll i Europa hade de själva inte varit utsatta för fysisk fara. Efter 1938 började dock en oroskänsla genomsyra hela stadens judiska samfund. Många började söka en fristad i någon av Roms många kyrkor och kloster.
I mars 1939 valdes kardinal Pacelli till påvedömet. Som påve Pius XII blev hans ledarskap för den katolska kyrkan under kriget – och är fortfarande – föremål för kontrovers.
Två månader senare, den 22 maj 1939, undertecknade det fascistiska Italien och Nazityskland vad som kom att bli känt som Stålpakten, vilket var en militär och politisk allians mellan de två länderna. På bilden ses greve Galeazzo Ciano, Italiens utrikesminister, och hans tyske motsvarighet Joachim von Ribbentrop då de i Hitlers närvaro undertecknar dokument i Berlin.
Fyra år senare vände andra världskriget till de allierades fördel. Invasionen av Sicilien i juli 1943 blev början på den italienska satsningen att befria landet.
Invasionen av Sicilien ledde till att både den fascistiska italienska regimen och Mussolini föll. Sötebrödsdagarna blev dock få. Hitler, som fruktade att Rom skulle tas av de allierade, beordrade dess ockupation av tyska trupper. General Albert Kesselring utsågs till befäl.
Vatikanen försökte å sin sida bibehålla neutralitet, men relationen mellan Heliga stolen och Berlin blev allt mer besvärlig.
Kesselring, engagerad nazist och hänsynslös antisemit, började samla Roms judiska befolkning, som uppgick till omkring 8 000.
Många greps och tvingades utföra tvångsarbete, men det skulle visa sig bli ännu värre. Fotografiet visar romerska judar i en arbetsavdelning längs floden Tibern.
Räden mot Roms getto ägde rum den 16 oktober 1943. Så många som 1 259 medlemmar av stadens judiska samfund arresterades av Gestapo. De flesta deporterades till koncentrationslägret Auschwitz.
På sjukhuset Fatebenefratelli blev Giovani Borromeo, sjukhusets direktör och ståndaktig antifascist, bestört över händelserna som ägde rum i staden.
Skrämda judiska medborgare började komma till sjukhuset med SS hack i häl. När de insåg faran de befann sig i kom Borromeo tillsammans med två läkare (Vittorio Emanuele Sacerdoti och Adriano Ossicini) på en genialisk plan för att stoppa tyskarna.
För att hindra SS från att komma in i byggnaden uppfann läkarna en dödlig sjukdom som de kallade syndrom K. Dussintals "patienter" hade fått den dödliga infektionen och de varnade SS för att tillståndet var mycket smittsamt. Tricket fungerade. Nazisterna var livrädda för att få syndrom K och vågade inte gå in på avdelningen utan fortsatte på annat håll.
Ockupanterna trodde att läkarna hade att göra med ett tillstånd som liknade Kochs sjukdom, eller tuberkulos, en infektionssjukdom uppkallad efter den tyske läkaren Robert Koch (på bilden).
Faktum är att Borromeo döpte den fiktiva sjukdomen till "K" efter antingen Albert Kesselring eller Herbert Kappler.
Herbert Kappler, på bild här efter sitt gripande 1945, var den nazistiska polischefen i det ockuperade Rom.
Istället för att behandla patienter gömde läkare och personal på Fatebenefratelli judiska flyktingar. Borromeo och hans team uppmanade de inlagda att verka sjuka och hosta högt för att framkalla tuberkulosliknande symptom.
Sjukhuset matade och klädde de fördrivna judiska medborgarna, men höll dem isolerade från vanliga patienter för att upprättthålla bluffen.
General Roberto Lordi, ytterligare en lojal antifascist, smugglade in en radio, varefter Borromeo och sjukhusets fader Maurizio Bialek satte ihop en sändare i källaren. Lordi blev senare en av dem som mördades av nazisterna vid Ardeatine-grottorna utanför Rom.
Andra föremål som smugglades in på Fatebenefratelli var sjukhusförnödenheter som mediciner och linne, men även vapen smugglades.
Ett produktivt hemligt tryckarbete säkerställde att de judiska patienterna som flyttade till säkrare gömställen utanför sjukhuset var beväpnade med falsk dokumentation som tillät dem fri rörlighet både i och utanför staden.
Vatikanen hade föreslagit att sjukhuset skulle hållas undan tyska myndigheter, men i maj 1944 plundrades lokalerna av de nu misstänkta nazisterna. Fem judar greps. Påven Pius XII vägrade att ingripa även när det stod klart att SS hade börjat nysta i det fiktiva syndromet K.
Det var dock redan början på slutet för det tredje riket. I slutet av 1943 hade Hitler, av rädsla för ett allierat genombrott i Italien, beordrat byggandet av Gustavlinjen, en rad militära befästningar som avsevärt bromsade deras framfart. En särskilt blodig strid ägde rum vid San Pietro Infine (på bilden).
Allierade styrkor – närmare bestämt US Fifth Army – befriade Rom i juni 1944. På bilden ses generallöjtnant Mark W. Clark åka i en jeep genom Petersplatsen.
Efter Roms befrielse kunde de tre läkarna – Borromeo, Sacerdoti och Ossicini – äntligen avslöja sitt djärva trick. Insatsen räddade cirka 100 flyktingar. Sammanlagt överlevde över 80 % romerska judar ockupationen tack vare det italienska folkets välvilja. På bilden ses Fatebenefratelli idag.
År 2016 avtäckte två judiska överlevande från stadens ockupation, Luciana Tedesco och Gabriele Sonnino, en plakett på sjukhusets vägg utgiven av International Raoul Wallenberg Foundation som ett erkännande av "Livets hus" – sjukhuset som räddade dussintals judar från förföljelse i Rom.
Källor: (Haaretz) (Shofar) (Europe Remembers) (Holocaust Encyclopedia)
Vad var det för påhittad sjukdom som räddade judarna från nazisterna?
Hur tre läkare lyckades lura SS
LIVSSTIL Gestapo
Det var ett av andra världskrigets mest djärva trick: en falsk sjukdom utan botemedel som räddade dussintals judar från nazisterna i det ockuperade Rom. Den fiktiva störningen var känd som syndrom K och "behandlades" på ett sjukhus mitt framför ögonen på tyskarna. Av rädsla för infektion avstod Gestapo och SS från att undersöka sjukhuset, men det tog inte lång tid innan man började nysta i den mystiska sjukdomen. Om tilltaget hade upptäckts hade de dödliga följderna knappast låtit vänta på sig.
Vad var syndrom K egentligen och vad låg bakom dess uppkomst? Klicka vidare för att ta reda på mer om krigstidens - fiktiva - dödliga smitta.