Nationen har behållit förstaplatsen åtta år i rad!
Människohandel är ett brott med rötter i den afrikanska slavhandeln på 1500-talet. Faktum är att det är en form av modernt slaveri som definieras av den olagliga handlingen att samla in, flytta, ta emot eller hålla människor genom hot, våld, tvång eller bedrägeri i exploaterande syften så som tvångsarbete och handel med både sex och i vissa fall även organ. Årligen faller nästan 20 miljoner människor runt om i världen offer för människohandel, många av dem kvinnor och barn. Det är ett brott som lämnar bestående ärr hos människor, familjer och samhällen runt om i världen.
Hur går människohandeln egentligen till, vilken taktik används och kan vi göra mer för att få bukt med denna fruktansvärda exploatering av oskyldiga individer? Klicka vidare för att läsa om människohandelns skamliga historia.
I stora drag innebär människohandel användning av våld, bedrägeri eller tvång för någon typ av arbetskraft eller prostitution.
Den äldsta formen av global människohandel började med den afrikanska slavhandeln på 1500-talet.
Slavhandeln blomstrade mellan Afrika och de amerikanska och europeiska kontinenterna, vilket resulterade i det första kända internationella flödet av människohandel.
Slavhandeln var både laglig och statligt accepterad och affärerna var i full gång!
I början av 1800-talet hade abolitionister i Storbritannien, särskilt William Wilberforce (1759–1833), framgångsrikt kämpat för att få ett slut på slaveriet. Slave Trade Act 1807 förbjöd slavhandel i det brittiska imperiet.
I mars 1820 undertecknade James Monroe (1758–1831), USA:s femte president, Missourikompromissen, som i praktiken förhindrade utbredningen av slaveriet i de nordliga delstaterna i Amerika samtidigt som man erkände sydstaternas önskan att sprida den. Detta var hela 40 år innan det amerikanska inbördeskriget bröt ut.
Dilemmat för den amerikanska regeringen då var dock att det inte fanns några internationella organisationer som kunde fatta sådana beslut för flera nationer samtidigt. Med andra ord fanns det ingen lagstiftning som förbjöd global människohandel och USA var en favoritdestination för dem som importerade slavar från utlandet.
Den 1 januari 1863 utfärdade Abraham Lincoln Emancipationsproklamationen, som fastslog att "alla personer som hålls som slavar" inom de upproriska staterna "är och ska vara fria."
När dörren stängdes för den afrikanska slavhandeln öppnades en annan för anskaffning av vita slavar. På bilden: katolska munkar köper kristna fångar i Barbary.
Vitt slaveri var inget nytt. I den romerska republiken och senare romarriket, till exempel, stod slavar för det mesta av medlen för industriell produktion inom den romerska handeln. På bilden ses en romersk legionär som övervakar anglosaxiska arbetare i en tenngruva i England år 50 e.Kr.
Definitionen av vitt slaveri syftar på européers slaveri, oavsett om det är av icke-européer eller av andra européer. Mer specifikt skulle emellertid termens moderna tolkning vara att en vit kvinna eller flicka anskaffades mot hennes vilja – genom användning av våld, bedrägeri eller droger – för sexarbete.
När den vita slavhandeln växte exponentiellt började olika regeringar samarbeta för att stävja den. År 1904 förhandlades det internationella avtalet för att bekämpa den vita slavhandeln i Paris. Det var det första multilaterala fördraget om människohandel som undertecknades.
År 1910 antog den amerikanska kongressen White Slave Traffic Act (mer känd som Mann Act), som syftar till att stävja sexhandel.
I kölvattnet av första världskriget grundades Nationernas förbund, den 10 januari 1920. Dess inrättande var första gången som överenskommelser kunde nås och fördrag upprättas inom en bestämd organisation, med mer krav på efterlevnad. Dess främsta uppdrag var att upprätthålla världsfreden, men Nationernas förbund lyfte också fram arbetsmarknadsfrågor, människo- och droghandel, vapenhandel och hälsoproblem, samt den svåra situationen för krigsfångar och skyddet av minoriteter. På bilden ses det första mötet i Nationernas förbunds råd.
Dess mandat gjorde det möjligt för Nationernas förbund att lyfta fram den internationella handeln med alla kvinnor, inte bara kaukasiska kvinnor, och dessutom barn, både pojkar och flickor. Därefter undertecknade Nationernas förbunds medlemmar 1933 den internationella konventionen för bekämpande av handel med kvinnor och barn.
År 1946 gav Nationernas förbund plats för FN och 1949 antog FN konventionen för bekämpande av människohandel och exploatering av andras prostitution. Det var det första juridiskt bindande internationella avtalet om människohandel.
I mitten av 1900-talet delade FN in människohandel i tre kategorier – sexhandel, arbetskraftshandel och organhandel. De omdefinierade också människohandel som att med våld, bedrägeri eller tvång få en person att ägna sig åt sexhandel, eller att hysa, transportera eller anskaffa en person för arbete eller organ.
År 2000 hade människohandel blivit ett så omfattande globalt problem att FN kriminaliserade det enligt protokollen för transnationell organiserad brottslighet. Att besegra människohandlarna är dock en enorm utmaning. Denna form av organiserad brottslighet, oavsett utbredning, är både extremt lönsam och relativt riskfri. Det sker också i det fördolda.
Enligt Safe Horizon är 16 miljoner människor offer för tvångsarbete. Ytterligare 4,8 miljoner människor smugglas för påtvingat sexuellt utnyttjande.
Kvinnor och flickor drabbas i oproportionerligt stor utsträckning av människohandel och står för 71 % av alla offer världen över, konstaterar Safe Horizon.
Siffror som släppts av utrikesdepartementet och publicerats av American Civil Liberties Union uppskattar att mellan 14 500 och 17 500 människor säljs in i USA varje år.
Människohandlare använder ofta våld eller bedrägliga arbetsförmedlingar och falska löften om utbildning och jobbmöjligheter för att lura och tvinga sina offer.
Bedrägeriet sträcker sig till att undanhålla legitimation, arbetstillstånd eller resedokumentation.
Ett annat knep som används av människohandlare är att kräva återbetalning för en verklig eller påstådd skuld, med hot om våld om så inte sker.
Offer för människohandel övervakas nästan alltid och lever och arbetar under ständig tillsyn. Alla sätt att kommunicera med omvärlden är förbjudna och det finns inget som kan kallas integritet.
Offer för människohandel hamnar undantagslöst i kollektiva boenden, ibland utan värme, rinnande vatten eller el.
Det är inte heller ovanligt att människohandlare instruerar sina offer i hur de ska svara på förfrågningar från andra, särskilt poliser, socialarbetare och myndighetspersoner.
Smuggling är nära förknippat med människohandel. Till skillnad från människohandel kännetecknas dock smuggling av samtycke mellan kund och smugglare – ett avtal som vanligtvis upphör vid ankomsten till slutdestinationen. Det är ett avtal präglat av fara och har renderat otaliga dödsfall.
Den globala omfattningen av människohandel är sådan att regeringar helt enkelt inte har tillräckligt med tid eller personal för att undersöka varje olagligt transporterad grupp. Det överlåts därför till icke-statliga organisationer som Amnesty International att föreslå alternativa strategier, som att uppmana stater "att sluta förlita sig enbart på straffrättsliga ingripanden som prioriterar åtal och i stället säkerställa omfattande respons för överlevande av människohandel."
Ett antal icke-statliga organisationer har skapats särskilt för att hantera frågor om människohandel, inklusive brittiska Anti-Slavery International, som grundades 1839 och är världens äldsta människorättsorganisation. Andra icke-statliga organisationer, inklusive Rädda Barnen och Women's Rights Worldwide, deltar och samarbetar aktivt mot människohandel.
Källor: (United Nations Office on Drugs and Crime) (United Nations Treaty Collection) (UN High Commissioner for Human Rights) (Safe Horizon) (American Civil Liberties Union) (Amnesty International)
Se även: FN:s mest anmärkningsvärda bedrifter
Människohandelns skamliga historia
Januari är månaden för förebyggande av människohandel
LIVSSTIL Brott
Människohandel är ett brott med rötter i den afrikanska slavhandeln på 1500-talet. Faktum är att det är en form av modernt slaveri som definieras av den olagliga handlingen att samla in, flytta, ta emot eller hålla människor genom hot, våld, tvång eller bedrägeri i exploaterande syften så som tvångsarbete och handel med både sex och i vissa fall även organ. Årligen faller nästan 20 miljoner människor runt om i världen offer för människohandel, många av dem kvinnor och barn. Det är ett brott som lämnar bestående ärr hos människor, familjer och samhällen runt om i världen.
Hur går människohandeln egentligen till, vilken taktik används och kan vi göra mer för att få bukt med denna fruktansvärda exploatering av oskyldiga individer? Klicka vidare för att läsa om människohandelns skamliga historia.