Nationen har behållit förstaplatsen åtta år i rad!
Högt över jordens yta, mellan sju och 48 km för att vara mer exakt, ligger ett lager av atmosfären som kallas stratosfären.
Stratosfären utgör hem åt mycket av jordens ozon, en färglös eller ljusblå gas som spelar en viktig roll för att göra vår planet beboelig.
Ozonlagret fungerar som en skyddande sköld mot solens ultravioletta strålar. Utan det skulle det inte finnas något liv på jorden alls.
Föga förvånande blev det stor uppståndelse på 1980-talet när British Antarctic Survey publicerade forskning som bekräftade att det fanns ett hål i ozonlagret.
Undersökningen menade att det fanns ett samband mellan skador på jordens ozonlager och användningen av klorfluorkolväten (CFC), som finns i aerosoler och kylanordningar.
Faktum är att forskarna Mario Molina (bilden) och F. Sherry Rowland redan 1974 föreslog att CFC kunde förstöra ozonlagret. Tyvärr avvisades deras arbete.
Användningen av CFC i produkter från kylskåp till industriella rengöringsmedel ökade och i mitten av 1980-talet var situationen farlig.
Lyckligtvis samlades vid den tidpunkten regeringar och vidtog oöverträffade åtgärder för att reparera hålet i stratosfären som fungerar som jordens naturliga SPF.
Det är av den anledningen som vi slutade höra så mycket om hålet i ozonlagret och de potentiellt förödande effekter det kan få.
Enligt Laura Revell, docent vid University of Canterbury i Nya Zeeland är det "inte samma orsak till oro som det en gång var."
År 1987 antogs ett globalt avtal kallat Montrealprotokollet, i syfte att skydda ozonlagret. Planen var att fasa ut de ämnen som bryter ned det.
Montrealprotokollet var anmärkningsvärt effektivt: 2009 var cirka 98 % av de kemikalier som länder hade kommit överens om att fasa ut borta.
Framgången för Montrealprotokollet kan bero på det faktum att det erkände "gemensamt men differentierat ansvar" för utvecklade länder och utvecklingsländer.
Tidsplanerna för utfasning var förskjutna och det fanns en fond inrättad för att tillhandahålla ekonomiskt och tekniskt stöd till de länder som behövde det för att uppfylla kraven.
Oundvikligen introducerades andra ämnen för att ersätta CFC och tyvärr visade sig några av dessa vara dåliga för klimatet också. I sin tur begränsade fördraget även dessa.
Montrealprotokollet undertecknades av alla länder i världen, vilket gör det till det enda fördraget som någonsin har ratificerats universellt. Det är ett bra exempel på internationellt miljösamarbete.
Det finns några modeller som tyder på att fördraget och dess ändringar har hjälpt till att förhindra upp till två miljoner fall av hudcancer varje år.
Det är nu allmänt accepterat bland forskare att om världen inte hade förbjudit CFC, skulle vi för närvarande vara i en farlig situation.
Enligt amerikanska regeringens forskare Susan Solomon är det "ganska väletablerat att vi 2050 skulle ha haft ozonhålsliknande förhållanden över hela planeten, och planeten skulle ha blivit obeboelig."
Enligt en FN-rapport från 2023 har mänskliga åtgärder för att rädda ozonskiktet faktiskt fungerat och att jordens skyddande lager är på väg att återhämta sig inom bara decennier, rapporterar BBC. Rapporten, som är samproducerad av organ i FN, USA och EU, gör gällande att om nuvarande politik upprätthålls kommer ozonet att återställas, men på olika ställen runt om i världen. Över Antarktis, där utarmningen var som värst, förväntas ozonet återhämta sig till 2066, över Arktis beräknas det läka till 2045 och överallt annars borde det ta ungefär två decennier.
Framgången med Montrealprotokollet är allmänt erkänd, men forskare har också framhållit vikten av att regelbundet övervaka miljövariabler.
Det finns faktiskt vissa risker i stratosfärens framtid. Stora vulkanutbrott kan till exempel orsaka ozonnedbrytning.
Kväveoxid kan också vara skadligt för ozonlagret. Växthusgasen kontrolleras inte av Montrealprotokollet och utsläppen ökar.
Enligt Revell är det "verkligen viktigt att vi kommer ihåg lärdomarna från historien om ozonhålen och ser till att vi alltid är medvetna om vad som händer i stratosfären."
Det är också frestande att göra jämförelser mellan det försvinnande ozonet och den klimatförändringskris vi står inför 2023.
Vi kan ifrågasätta varför internationella regeringar ännu inte har hittat en lösning på klimatförändringarna, med tanke på att Montrealprotokollet visar deras förmåga att lösa så komplexa frågor.
Det är dock värt att komma ihåg att den främsta boven när det kommer till klimatförändringarna är fossila bränslen. Dessa är mycket mer genomgripande och därför svårare att ersätta än CFC.
Framgången med Montrealprotokollet är ett tydligt exempel på gott internationellt miljösamarbete, men kan lärdomarna användas för att ta itu med det aktuella problemet?
Källor: (BBC) (UN Environment Programme)
Nyfiken på att ta reda på det? Klicka igenom galleriet för att ta reda på allt du behöver veta.
Finns det fortfarande ett hål i ozonlagret?
Förvånande nog är det inte så illa som man kan tro!
LIVSSTIL Klimatförändringar
Runt sekelskiftet 2000 handlade mycket av miljösamtalet om hålet i ozonlagret. Det uppstod en förståelig panik efter att det på 1980-talet upptäcktes att vissa konstgjorda kemikalier orsakade utarmningen av jordens skyddande lager. De senaste åren har dock samtalet handlat mycket mer om klimatförändringar och det är knappt att vi hör något om ozonlagret längre. Detta får oss att undra: vad hände egentligen med hålet i ozonlagret?
Nyfiken på att ta reda på det? Klicka igenom galleriet för att ta reda på allt du behöver veta.