Nationen har behållit förstaplatsen åtta år i rad!
Huthirebellernas attacker i Röda havet har kastat nytt ljus över det pågående inbördeskriget i Jemen, vilket började 2014. Termen inbördeskrig åsyftar ett krig mellan medborgare i samma land och dessa nationella väpnade konflikter är ofta utdragna och brutala. Vissa pågår dessutom i flera årtionden. Inbördeskrig är heller inget nytt. Enligt historiska uppteckningar har denna typ av militära sammandrabbningar ägt rum så tidigt som under antiken.
Vilka har då varit tidernas dödligaste inbördeskrig?
Klicka vidare för att återuppleva några av de värsta krigen som ägt rum i en och samma stat.
Detta kallades ibland för det romerska inbördeskriget och var en av de sista politisk-militära konflikterna i den romerska republiken innan den omorganiserades till det romerska imperiet. Det utkämpades mellan två fraktioner ledda av Gaius Julius Caesar respektive Gnaeus Pompeius Magnus (Pompejus). Det slutade med seger för caesarianerna och över 15 000 döda pompejaner. Caesar förlorade bara 200 män.
Meningsskiljaktigheter bland adelsmännen avseende Hormizd IV:s styre, den sassanidiske kungen av Irans kungar, ledde så småningom till det sassanidiska inbördeskriget. Det gick åt båda håll: Hormizd IV ogillade och misstrodde adeln och i synnerhet usurpatorn Bahram Chobin. Kriget slutade med att Chobin störtades och den sassanidiska familjen återinsattes som härskare över Iran.
Den långa perioden av sporadiska inbördeskrig som kungariket Danmark genomled mellan 1131 och 1157 krävde många liv och sju kungars död. Tronföljdskriget som utkämpades mellan 1146 och 1157 gjorde slut på fientligheterna och Valdemar I, som hade överlevt alla sina rivaliserande tronpretendenter, blev ensam kung av Danmark.
Armagnac-burgundiska inbördeskriget var en konflikt som ägde rum mellan två kadettgrenar av det franska kungahuset, Armagnac-fraktionen (Orléans) och den burgundiska fraktionen, och var i sin tur en del av det hundraåriga kriget. Det började med mordet på Ludvig I, hertig av Orléans, i Paris i november 1407. Ett annat uppmärksammat offer för kriget var Johan den orädde, hertig av Burgund.
Rosornas krig var en serie inbördeskrig som utkämpades om Englands tron mellan anhängare av Lancaster och anhängare av York. Meningsskiljaktigheterna löstes i slaget vid Bosworth Field 1485 då Henrik Tudor av huset Lancaster besegrade kung Rikard III och besteg tronen som kung Henrik VII.
En dispyt mellan en högt uppsatt tjänsteman, Hosokawa Katsumoto, och en regional lord, Yamana Sōzen, eskalerade till ett landsomfattande inbördeskrig som till stor del utkämpades i den kejserliga huvudstaden Kyoto, och som nästan helt förstördes av stridande under upprepade sammandrabbningar. Ōninkriget slutade utan tydlig seger eller nederlag och är än i dag ett av de största inbördeskrigen i Japans historia.
Inbördeskriget i Inkariket utkämpades mellan halvbröderna Huáscar och Atahualpa om tronföljden i Inkariket efter deras fars, Huayna Capacs, död. Atahualpa (bilden) blev kejsare, men hans regeringstid blev kortvarig. Atahualpa hängdes av Francisco Pizarro när de spanska conquistadorerna plundrade staden Cajamarca.
De franska religionskrigen var totalt åtta konflikter mellan protestantiska (hugenotter) och katolska fraktioner i Frankrike som varade i 36 år. Mellan två och fyra miljoner människor dog av våld, svält eller sjukdomar som var direkt orsakade av konflikten innan den protestantiske kungen Henrik IV konverterade till katolicismen för fredens skull.
Det engelska inbördeskriget syftar på ett antal separata konflikter som utkämpades i kungariket England mellan 1642 och 1651. Rojalister och parlamentariker drabbade samman vid ett flertal tillfällen, bland annat i slaget vid Naseby 1645. Kriget vanns till slut av Cromwells rundhuvuden, varefter kung Karl I halshöggs på schavotten.
Det föga studerade Choctaw-inbördeskriget var en period av ekonomisk och social oro bland Choctaw-folket som urartade till ett inbördeskrig. Fientligheter bröt ut mellan rivaliserande fraktioner inom Choctaw om hur stammarnas handelsförbindelser med brittiska och franska kolonisatörer skulle se ut. Till slut stärktes relationerna med fransmännen, samtidigt som handeln med britterna avbröts.
Taipingupproret är ett av historiens mest kostsamma inbördeskrig mätt i antal människoliv. Konflikten resulterade i uppskattningsvis 20 till 30 miljoner döda, ungefär en tiondel till en tjugondel av Kinas befolkning vid den tiden.
Det amerikanska inbördeskriget, ett av tidernas mest kända inbördeskrig, var i huvudsak kulmen på kampen mellan förespråkare och motståndare till slaveriet som pågått sedan grundandet av USA. Unionens seger över konfederationen förändrade för all framtid nationens sammansättning. Totalt omkom mellan 620 000 och 750 000 soldater i kriget.
Under landets inbördeskrig 1891, i en väpnad kamp som dramatiskt förändrade politiken i Chile, drabbade styrkor som stödde kongressen samman med styrkor som stödde presidenten José Manuel Balmaceda i en konfrontation mellan den chilenska armén och den chilenska flottan, som ställde sig på presidentens respektive kongressens sida. Konflikten slutade med att den chilenska armén och presidentstyrkorna besegrades, varefter president Balmaceda tog sitt eget liv.
Det ryska inbördeskriget utlöstes av oktoberrevolutionen, som i sig var ett avgörande ögonblick i den större ryska revolutionen. Inbördeskriget utkämpades huvudsakligen mellan de "röda", ledda av bolsjevikerna, och de "vita", en politiskt brokig koalition av antibolsjeviker. Konflikten ledde till död och lidande för miljontals människor, oavsett politisk inriktning. Sluttampen kom också att bli slutet på den ryska revolutionen, då landet avskaffade sin monarki och antog en socialistisk regeringsform.
Det föga kända finska inbördeskriget ägde rum mellan 27 januari och 15 maj 1918 och utkämpades mellan det vita Finland och den finska socialistiska arbetarrepubliken (röda Finland). Det resulterade i seger för de vita i Finland – i praktiken en seger för självständigheten från det ryska imperiet.
Det irländska inbördeskriget var en bitter konflikt mellan de som stödde det anglo-irländska fördraget (1921), som avslutade det irländska frihetskriget, och de som motsatte sig fördraget, som skapade en självständig irländsk fristat inom det brittiska imperiet.
Det kinesiska inbördeskriget, som periodvis utkämpades mellan kinesiska nationalister och det kinesiska kommunistpartiets styrkor, slutade med att nationalisterna under Chiang Kai-shek evakuerades till ön Taiwan för att fortsätta som Republiken Kina, medan kommunisterna under Mao Tse-tung etablerade Folkrepubliken Kina på fastlandet. Hundratusentals stridande och civila dog under en period på 22 år.
Den konstitutionella revolutionen, som ibland även kallas Paulistakriget eller det brasilianska inbördeskriget, ställde befolkningen i den brasilianska delstaten São Paulo mot Getúlio Vargas federala regering. Kriget grundade sig i den traditionella maktbalansen mellan landets två största stater, som bröt samman till följd av den ekonomiska depressionen. Även om federalisterna till en början var drivande kom de flesta av de andra delstaterna så småningom över på São Paulos sida, vilket resulterade i seger för rebellerna. Den gamla republiken störtades och en konstitutionell församling valdes.
Det spanska inbördeskriget var en blodig tre år lång konflikt mellan nationalister och republikaner som krävde cirka 450 000 människors liv på båda sidor av skiljelinjen. Det slutade med seger för Francisco Franco, som styrde Spanien fram till sin död 1975.
Det grekiska inbördeskriget bröt faktiskt ut i december 1944 och drog in brittiska styrkor i strid i Aten. Storbritannien drog sig formellt tillbaka från Grekland i början av 1947, men vid det laget pågick ett fullskaligt kommunistdominerat uppror mot den etablerade regeringen i Konungariket Grekland. Regeringen segrade till slut, även om 158 000 dött på kuppen.
Det som kom att bli känt som inbördeskriget i Nigeria utkämpades mellan Nigeria och Republiken Biafra, en separatiststat som hade förklarat sig självständig från Nigeria 1967, handlade mer om att den federala regeringen skulle återta viktiga oljeanläggningar vid kusten än att skydda igbofolkets väl och ve, den etniska grupp som Biafra representerade. Omkring 30 000 biafraner dödades i striderna och ytterligare två miljoner dog av svält och sjukdomar.
Det kambodjanska inbördeskriget utkämpades mot bakgrund av Vietnamkriget mellan styrkorna från Kampucheas kommunistiska parti (känt som Röda khmererna, med stöd av Nordvietnam och Viet Cong) mot regeringsstyrkorna i kungariket Kambodja. Konflikten ledde till folkmordet i Kambodja, vilket kom att bli ett av de blodigaste i historien.
Det etiopiska inbördeskriget började i september 1974 då marxisten Derg iscensatte en statskupp mot kejsar Haile Selassie. Det varade tills Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front, en koalition av rebellgrupper, störtade regeringen. En halv miljon dödades i striderna och ytterligare 1,2 miljoner dog av svält.
Det libanesiska inbördeskriget bröt ut 1975 och var en mångfacetterad väpnad konflikt som slet isär landet och krävde uppskattningsvis 150 000 liv. Striderna ledde också till att en miljon människor sattes på flykt.
Angolas förestående självständighet från Portugal 1975 utlöste ett inbördeskrig som, samtidigt som det var en maktkamp mellan två tidigare antikoloniala gerillarörelser, också växte till en tävling under kalla kriget mellan Sovjetunionen och USA. När kriget tog slut hade uppskattningsvis 500 000 till 800 000 angolaner dödats.
Åtta år av våld under det första liberianska inbördeskriget, då president Samuel Doe störtades av National Patriotic Front of Liberia under ledning av Charles Taylor, krävde minst 200 000 liv, inklusive civila. Det andra liberianska inbördeskriget utkämpades mellan 1999 och 2003 och var minst lika brutalt.
Detta kom att bli ett av de mest brutala inbördeskrigen i modern historia. Striderna som ägde rum mellan Rwandas väpnade styrkor, som representerade landets regering, och rebellerna Rwandas patriotiska front (RPF) under det rwandiska inbördeskriget, uppstod ur den långvariga konflikten mellan hutu- och tutsigrupper i den rwandiska befolkningen. Under loppet av ett hundratal dagar dödades mellan 500 000 och en miljon tutsier och moderata hutuer innan RPF gick segrande ur konflikten.
Inbördeskriget i Sierra Leone började när Revolutionära förenade fronten (RUF) under ledning av Foday Sankoh, med stöd av Liberias rebelledare Charles Taylor och hans grupp National Patriotic Front of Liberia, försökte störta president Joseph Momahs regering. Kriget var särskilt brutalt eftersom båda sidor ofta finansierades av "blodsdiamanter" som utvunnits med hjälp av slavarbete.
Det första Kongokriget gick till historien som Afrikas första världskrig på grund av dess oupphörliga dödande och oräkneliga dödsfall som inte tycktes leda någonstans. Det ägde mestadels rum i Zaire (som döptes om till Demokratiska republiken Kongo), med omfattande spridning till Sudan och Uganda. Inbördeskriget kulminerade i en utländsk invasion som ersatte Zaires president Mobutu Sese Seko (bilden) med rebelledaren Laurent-Désiré Kabila. Den nye sittande presidentens instabila regering lade grunden för det andra Kongokriget 1998–2003.
Inbördeskriget i Jemen började 2014 då huthistyrkor intog huvudstaden Sanaa, vilket följdes av att de snabbt tog över regeringen. Huthierna är för närvarande inbegripna i ytterligare konflikter i samband med attackerna mot internationell sjöfart i Röda havet.
Källor: (National WWII Museum) (United States Department of State)
Tidernas dödligaste inbördeskrig
Historiens värsta konflikter på hemmaplan
LIVSSTIL Historia
Huthirebellernas attacker i Röda havet har kastat nytt ljus över det pågående inbördeskriget i Jemen, vilket började 2014. Termen inbördeskrig åsyftar ett krig mellan medborgare i samma land och dessa nationella väpnade konflikter är ofta utdragna och brutala. Vissa pågår dessutom i flera årtionden. Inbördeskrig är heller inget nytt. Enligt historiska uppteckningar har denna typ av militära sammandrabbningar ägt rum så tidigt som under antiken.
Vilka har då varit tidernas dödligaste inbördeskrig?
Klicka vidare för att återuppleva några av de värsta krigen som ägt rum i en och samma stat.