▲

Judas Iskariot är en ganska ökänd biblisk karaktär. Han var trots allt lärjungen som förrådde Jesus – en handling som fick förödande konsekvenser. Hans svek bidrog dock även till att forma kristendomens historia och utan Judas Iskariot skulle det inte finnas någon kristendom som vi känner den.

Vem var egentligen Judas, och varför gjorde han som han gjorde? Var han bara en girig, hal man som ville tjäna en hacka utan någon vidare omtanke om Jesus? Eller drevs hans handlingar i själva verket av Satan?

I det här galleriet får du veta mer om Judas Iskariots liv. Klicka vidare för att ta reda på vem han egentligen var.

▲

På Jesu tid hade människor inte efternamn. I stället använde man epitet (beskrivningar). Dessa var ofta referenser till var människor kom ifrån, vilken grupp de tillhörde eller deras fars namn etc. Iskariot är ett epitet.

▲

Man tror att Iskariot är en referens till den plats som Judas kom ifrån. Forskare tror att han kom från staden Kerioth, vilket gör honom till den ende lärjungen från Judéen. En annan teori är att namnet förknippade honom med sicarierna – en grupp judiska rebeller.

▲

I Bibeln nämns faktiskt Judas far. Judas Iskariot var son till en man som hette Simon Iskariot.

▲

Judas var ett ganska vanligt namn på den tiden. Det härstammar trots allt från det grekiska ordet Ἰούδας (Ioúdas), för det hebreiska "Juda" (kung Davids stam).

▲

Det finns flera personer som heter Juda och Judas i Bibeln. En av dem var Jesu egen halvbror.

▲

I Bibeln nämns att Jesus hade en bror vid namn Judas, vilket är en variant av namnet Juda. "Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon?" (Markusevangeliet 6:3). Han tros vara författare till Judasbrevet.

▲

Både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna hänvisar till Judas, ibland kallad Judas eller Judas Thaddeus, eller Jakobs son. Detta är aposteln Judas.

▲

Namnet har viss tyngd i kristendomen, och detta återspeglas i försök att skilja mellan Judas Iskariot och andra med samma förnamn. Ett exempel finns i Johannesevangeliet 14:22, där det står: "Judas - inte Judas Iskariot - frågade: 'Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?'."

▲

Enligt Johannesevangeliet var det Judas Iskariot som hade hand om lärjungarnas pengar.

▲

Enligt Johannesevangeliet var Judas också en tjuv. Detta beskrivs i en episod där Maria smorde Jesu fötter med parfym. "Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: 'Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?'Det sade han inte därför att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och brukade ta av det som lades i kassan, som han hade hand om" (Johannesevangeliet 12:4–6).

▲

Strax innan Jesus arresterades bad han att Gud skulle beskydda hans lärjungar – utom en. "Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas" (Johannesevangeliet 17:12).

▲

Forskare pekar på två verser i Bibeln. En lyder: "Också min vän som jag litade på, han som åt mitt bröd,
lyfter sin häl mot mig" (Psaltaren 41:10).

▲

Det andra möjliga bibelordet är Psaltaren 109:8: "Må hans dagar bli få och en annan överta hans ämbete." Denna vers har tolkats som att den handlar om Judas Iskariot, som senare ersattes.

▲

Judas Iskariot är mest känd för att ha förrått Jesus. Han gick till översteprästerna och lät sin girighet ta överhanden. Episoden återges i Matteusevangeliet 26:14–16: "Sedan gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: 'Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?' Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom.Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus."

▲

Judas ger sig av tidigt under den sista måltiden och återvänder med en grupp män. "Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utskickad av översteprästerna och folkets äldste. Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: 'Den som jag kysser, han är det, grip honom.'Och han gick genast fram till Jesus och sade: 'Var hälsad, rabbi', och kysste honom. Jesus sade till honom: 'Min vän, varför är du här?' Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom" (Matteusevangeliet 26:47–50).

▲

Judas väntade på det rätta tillfället att förråda Jesus – när han var borta från människors åsyn. "Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med" (Lukasevangeliet 22:6).

▲

Judas motiv är inte helt klarlagt, men det finns två huvudsakliga teorier om orsaken till hans förräderi. En är hans girighet, och just pengar nämns faktiskt i Bibeln. "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" (Matteusevangeliet 26:14–15). Vi har även Lukasevangeliet 22:5: "De blev glada och lovade att ge honom en summa pengar."

▲

En annan teori är att det var Satans verk. Både Lukas och Johannes skriver om hur djävulen påverkade Judas Iskariot. Det är möjligt att Satan till och med nämnde det framtida förräderiet när han frestade Jesus i öknen. "När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid" (Lukasevangeliet 4:13).

▲

I Lukasevangeliet 22:3 står det faktiskt att Satan for in i Judas: "Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv."

▲

Enligt Johannesevangeliet 13:2 hade Satan redan före den sista måltiden förmått Judas att förråda Jesus: "De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom."

▲

Men Satan for inte in i Judas Iskariot förrän han rörde vid en bit bröd som Jesus hade gett. "Jesus svarade: 'Det är han som får brödstycket som jag doppar.' Och han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son.'När Judas hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Jesus sade då till honom: 'Gör snart vad du tänker göra'" (Johannesevangeliet 13:26–27).

▲

I Matteusevangeliet 27:3–5 står det att Judas Iskariot uttryckte ånger när Jesus överlämnades till Pilatus. Versen lyder: "Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste."

▲

Versen fortsätter: "'Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.' De svarade: "Vad rör det oss? Du vill se det så.'Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av."

▲

Pengarnas öde återges i Matteusevangeliet 27:6–8: "Översteprästerna tog mynten och sade: 'Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.'Och de beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför kallas den åkern än i dag Blodsåkern."

▲

I Både Apostlagärningarna och Matteusevangeliet beskrivs Judas död. I Matteusevangeliet 27:5 står det: "Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig."

▲

Apostlagärningarna har dock en något annorlunda version av Judas död: "För pengarna som han fick för sitt brott skaffade han sig ett jordstycke. Och han föll framstupa, så att buken brast och alla hans inälvor rann ut. Detta blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och det jordstycket kallas på deras språk Akeldamak, Blodsåkern."

▲

De tolv apostlarna blev elva. Efter mycket övervägande och bön blev Matthias utvald av Gud att fullgöra rollen. Det finns inte mycket information om Matthias i Bibeln, men det finns några teorier om vem han kan ha varit, bland annat Sackeus, Barnabas och Natanael.

▲

Judasevangeliet är en gnostisk text från 200-talet som ställer Judas Iskariot i positiv dager. Enligt texten blev Judas i själva verket instruerad av Jesus att förråda honom. Var han en god person, trots allt?

Källor: (OverviewBible) (Biblia) (Bible Gateway)