Nationen har behållit förstaplatsen åtta år i rad!
När kung Salomo dog splittrades Israel i två kungadömen – nordriket (Israel) och sydriket (Juda). Två stammar, Benjamin och Juda, utgjorde sydriket, medan de återstående tio stammarna var en del nordriket. Assyrierna intog sedan nordriket 722 f.Kr. och många israeliter flydde eller deporterades. Dessa är kända som Israels förlorade stammar. Sydriket, däremot, bestod.
I det här galleriet tar vi en titt på historien om Israels tolv stammar. Klicka vidare för att bekanta dig med dem.
Alla tolv stammar i Israel är ättlingar till Jakob. Gud döpte om Jakob till Israel för hans motståndskraft och förmåga att övervinna sina svårigheter med såväl Gud som sina medmänniskor (1 Mosebok 32:28, 35:10). Jakob var de tolv stamledarnas förfader.
Jakob fick sammanlagt 13 barn. Deras namn var Ruben, Simeon, Juda, Dan, Naftali, Gad, Aser, Isaskar, Sebulon, Josef, Benjamin och Levi. Dina var hans enda dotter. Tio av hans barn kom att grunda stammar.
Josef och Levi var de enda två av Jakobs söner som inte namngav en stam som sådan. I stället gjorde Josefs två söner, Efraim och Manasse, det.
"Alla dessa är Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras far sade till dem när han välsignade dem. Åt var och en gav han sin särskilda välsignelse." (1 Mosebok 49:28)
Ruben var Jakobs äldste son. Den förstföddes stam bosatte sig öster om Jordanfloden. Landet gavs till dem av Mose. I gengäld hjälpte de stammarna i väster att erövra Kanaan (4 Mosebok 32:28–32).
Rubeniterna var kända för sin skicklighet som boskapsskötare och jordbrukare, men också för sina krigare som skyddade Israels land.
Simeon var en beskyddande man som älskade sin familj. Så pass att han gick samman med sin bror Levi och dödade alla män i en stad för att hämnas sin syster Dina (1 Mosebok 34:25–31).
Simeons stam bosatte sig i Juda. Följaktligen hade simeoniterna och judaiterna många gemensamma seder. Dessa stammar stred till och med tillsammans mot kananéerna.
Juda var den mest framträdande stammen i Israel och dess territorium inbegrep Jerusalem och det heliga templet.
Kung David, kung Salomo (bilden) och Kaleb var ättlingar till Juda, som blev känd som Kungarnas stam. Några andra anmärkningsvärda ättlingar var Maria och, naturligtvis, Jesus.
Juda (Yehuda) betyder "lovprisning" på hebreiska och symboliseras av ett lejon, som representerar styrka och ledarskap. Det var också i Juda som det mesta av den hebreiska Bibeln skrevs. Bilden visar Juda lejon på Jerusalems stadsemblem.
Dan var Jakobs femte son. Jakobs välsignelser för honom var: "Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges." (1 Mosebok 49:17)
Dans stam migrerade norrut efter att ha misslyckats med att säkra sitt ursprungliga territorium väster om Jerusalem och de började tillbe andra gudar (Domarboken 18:14–17). Simson, en betydelsefull domare i Israel, var en ättling av denna stam.
Naftali och Dan hade samma mor: Rakels tjänarinna Bilha.
Naftalis stam höll till i norra Israel. De erövrades slutligen av den assyriske kungen Tiglat-Pileser III år 734 f.Kr.
Gads stam beskrivs i 1 Krönikeboken 12:8 som "tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut." Deras territorium låg öster om Jordanfloden.
Stammen var känd för sin militära skicklighet, men det är ungefär vad vi vet om gaditerna. De var en av de tio nordliga stammarna som styrdes av Jerobeam I när ett separat kungarike bildades 930 f.Kr.
Jakob profeterade att "från Aser kommer utsökta rätter. Kungliga läckerheter skall han ge." (1 Mosebok 49:20). Hans stam begav sig för att bosätta sig i den olivträdsrika regionen i östra Galiléen.
Det är därför olivträdet är symbolen för denna stam, som grundades av Jakobs åttonde son. Stammen skingrades när assyrierna erövrade nordriket år 722 f.Kr.
Isaskars stam bosatte sig i den bördiga Jisreeldalen, väster om Jordanfloden och sydost om den södra delen av Galileiska sjön.
Isaskars stam beskrivs i 1 Krönikeboken 12:32 som "män som väl förstod tidstecknen och insåg vad Israel borde göra."
Sebulon var son till Jakob och Lea. Jakob profeterade att hans son skulle "bo vid havets strand och bli en hamn för skepp." (1 Mosebok 49:13) Hans stam bosatte sig dock nordost om Jisreels slätt, inte på stranden.
Sebulons stam hade inte det största territoriet, men de hade en påtaglig militär närvaro. I Bibeln står det att de kämpade "helhjärtat" tillsammans med kung David (1 Krönikeboken 12:33).
Benjamins stam (Jakobs son, på bilden) är känd för att ha stått upp mot Israel under inbördeskriget (Domarboken 20:14–21:24). De svor sedan trohet till Davids ättlingar när de nordliga stammarna drog sig tillbaka (1 Kung 12:16–24).
Benjamins stam var en av de minsta, men den tillhörde också Saul (bilden), Israels förste smorde kung.
Leviterna var en prästerlig stam. De var ansvariga för Tabernaklet och Templet i Jerusalem. Eftersom de inte hade något territorium betraktas de inte alltid som en riktig stam.
Levis stam hade inget territorium, men de spred ut sig bland andra stammar och fick jordlotter. Bland stammedlemmarna fanns Mose, Johannes Döparen, Barnabas och Aron.
Efraims stam härstammar från en av Josefs söner. Nordrikets huvudstad efter delningen, Samarien, var en del av Efraims territorium. Några anmärkningsvärda stammedlemmar var Josua och Samuel.
Manasse är också en stam som härstammar från en son till Josef eller en sonson till Jakob. Deras territorium var ett av de största bland de tolv stammarna. Efraim och Manasse är också kända som "Josefs två halva stammar" och anses båda vara en av de tolv stammarna.
Källor: (OverviewBible) (International Fellowship of Christians and Jews) (Britannica)
Vilka var Israels tolv stammar?
Fanns det en trettonde?
LIVSSTIL Israel
Enligt hebreiska skrifter beboddes Israel en gång i tiden av tolv stammar, formade av ättlingar till patriarken Jakob (senare kallad Israel). De levde, slåss, erövrade och blev erövrade och deras bosättning varade i många år, men fick så småningom ett slut (för vissa, åtminstone). När kung Salomo dog splittrades Israel i två kungadömen – nordriket (Israel) och sydriket (Juda). Två stammar, Benjamin och Juda, utgjorde sydriket, medan de återstående tio stammarna var en del nordriket. Assyrierna intog sedan nordriket 722 f.Kr. och många israeliter flydde eller deporterades. Dessa är kända som Israels förlorade stammar. Sydriket, däremot, bestod. I det här galleriet tar vi en titt på historien om Israels tolv stammar. Klicka vidare för att bekanta dig med dem.