En fängslande framtidsvision
Endast kastrerade män accepterades som kungliga tjänare. Detta var för att garantera att det inte fanns något hot mot kungliga kvinnors kyskhet. Kastrering innebar i detta fall ett fullständigt avlägsnande av könsorganen, och inte bara testiklarna.
Att vara tjänare i det kungliga palatset var en eftertraktad position, så ibland kastrerade fattiga föräldrar sina barn när de fortfarande var spädbarn i hopp om att de skulle få jobbet och därmed ett bättre liv.
Det uppskattas att det vid ett tillfälle fanns mer än 100 000 eunucker under Mingdynastin. Naturligtvis fick inte alla män jobbet och många fick börja tigga på gatan.
Hur dåligt måste ens liv ha varit för att slaveri skulle ses som ett bättre alternativ? I det forntida Egypten fanns det människor som kände just detta. Man trodde också att förslavade människor som arbetade för faraon var garanterade ett liv efter detta.
Digerdöden hade ihjäl så många människor att det faktiskt var brist på arbetskraft, så arbetarna hade ett ganska bra utgångsläge när de löneförhandlade. Arbetslöshet sågs dock inte med blida ögon och det fanns till och med en lag i England som förbjöd alla bidrag till "sysslolösa tiggare" som, till skillnad från funktionshindrade, helt enkelt ansågs lata.
År 1360 dekreterade Edvard III av England att arbetsgivare fick tillfångataga alla som slutade på sina jobb och brännmärka dem med bokstaven F (för "falskhet") i pannan.
Munkar från Mendikantorden (som åkte från stad till stad och predikade) levde ett liv i fattigdom av fri vilja och försörjde sig i stort sett på att tigga. Detta var naturligtvis orättvis konkurrens för de fattiga som tiggde i dessa städer.
I England på 1500-talet kallades arbetsföra människor som tiggde för att de var arbetslösa för "kapabla tiggare" eller "kapabla luffare". Sedan lagen om bestraffning av kapabla luffare och tiggare instiftades 1536 blev sig ingenting likt för dessa individer.
Det uppskattas att kung Henrik VIII beordrade att 72 000 personer skulle avrättas för att de var arbetslösa.
Tudors fattiglagar förstärktes under drottning Maria I:s regeringstid. Legitima tiggare (vanligtvis fattiga personer med funktionsnedsättning) var tvungna att bära ett märke som identifierade dem som en "impotent, åldrig eller behövande" person. Till skillnad från de "kapabla tiggarna" fick dessa människor lov att tigga. Märket bidrog dock bara till förödmjukelsen i att vara fattig och inkapabel att arbeta.
Arbetshus (eller fattighus) var tänkta att ge stöd till hemlösa och arbetslösa. De uppkom i England på 1600-talet och var tänkta som säkra tillflyktsorter där fattiga människor kunde äta och sova. Det var de dock inte.
Tvångsarbete och osäkra, ohälsosamma förhållanden gjorde fattighus till riktigt hemska platser. Det galna är att detta gjordes med flit för att motivera fattiga människor att skaffa ett jobb och ta sig därifrån.
Det krävdes en ed om "brist på världsliga tillgångar och behov av hjälp" för att komma in i ett fattighus. För att "förtjäna" sin plats överlät dessa individer full kontroll till arbetshuset vad gäller maten de åt, kläderna de bar och arbetet de utförde.
Resenärer som kom och letade efter jobb men inte kunde hitta något kunde bli föremål för en "varning". En särskild styrelse beslutade om huruvida personen fick stanna eller var tvungen att lämna staden och de kunde utfärda en varning om att personen inte var berättigad till fattigvård (vilket i princip tvingade dem att lämna).
I slutet av 1700-talet fanns det ett system runt om i Massachusetts vid namn "venue". Detta system gjorde det möjligt för fattiga människor att auktioneras ut. Vinnande anbudsgivare fick betalt av staden för att tillhandahålla husrum och ta hand om den fattiga personen. Familjer splittrades och barn blev ofta sålda till lärlingsutbildningar.
Fattiggården var landsbygdens motsvarighet till stadens fattighus. Fast dessa var lite mer hållbara eftersom folk brukade marken och fick odla sin egen mat. Även levnadsvillkoren var i allmänhet något bättre.
Det gjordes ingen skillnad mellan vuxna och barn i arbetshus. Den enda skillnaden var att barnen arbetade med andra barn i sina egna sektioner. Barn under sju år fick bo bo hos sina mammor, men när de var gamla nog anslöt de sig till barnavdelningarna.
Kroppsstraff var en del av vardagen för barn i fattighus. Fattiglagskommissionen försökte reglera detta, men barnen utsattes fortfarande för övergrepp under vissa omständigheter, som – ironiskt nog – att klaga på att ha blivit orättvist misshandlade.
Författaren och utforskaren Henry Morton Stanley växte upp i ett arbetshus. Han beskrev i sina skrifter hur hans vän Willie Roberts misshandlades till döds av arbetshusets skolmästare.
Luffarhus började dyka upp i USA i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Resenärer, så kallade vagabonds eller "luffare", fick övernatta i dessa enrumshyddor.
Livet var ingen dans på rosor i USA då landet återhämtade sig efter andra världskrigets slut. Till exempel förlorade Mr och Mrs Ray Chalifoux från Chicago sina jobb och vräktes. Detta berömda foto från 1948 visar när det desperata paret ställde ut sina barn till försäljning. Barnen såldes för 2 USD styck.
Fattiga människor levde under fruktansvärda förhållanden i Storbritannien på 1800-talet. Slumkvarteren i London saknade sanitet och avlopp och vissa hem hade inte ens fönster. Dessa platser var fulla av sjukdomar.
Händelser som kolerautbrottet på Broad Street 1854, som hade ihjäl 616 människor, visar hur illa ställt fattiga Londonbor hade det.
Ja, fattiga människor löper högre risk att bli mördade än de som inte är fattiga. En gemensam brittisk studie analyserade data mellan 1981 och 2000 och fann att "människor som befann sig i löntagarnas nedre skikt (10 %) löpte 182 % högre risk att bli mördade" än riksgenomsnittet.
På 1600-talet sålde några fattiga människor i England sig själva till obetalt arbete i utbyte mot en biljett till "den nya världen". De arbetade i genomsnitt fyra till sju år som tjänare.
Mellan 1890 och 1910 arbetade 18 % av amerikanska barn i åldrarna tio till 15, men alla gjorde det inte utanför sina hem. I stället för att gå i skolan tvingades en del av sina föräldrar att arbeta i "hemmaverkstäder" och sätta ihop varor hemma.
Med tusentals arbetslösa och hemlösa började kåkstäder dyka upp i många amerikanska städer under den stora depressionen. Dessa provisoriska hus hade riktigt dåliga förhållanden och blev kända som Hoovervilles (uppkallade efter den dåvarande presidenten Herbert Hoover).
Efter inbördeskriget tvingades fattiga människor (många av dem före detta slavar) till delodling. Det innebär att bönderna fick ge en del av sin skörd till markägarna som betalning.
Dessa fattiga stadsdelar skapades av regeringen på 1930-talet efter att Federal Housing Administration utfärdat en policy enligt vilken man vägrade att försäkra bolån för afroamerikaner. Svarta kunde helt enkelt inte köpa hus i vita stadsdelar, vilket ledde till rassegregation.
Källor: (History Collection) (New York Post) (The Guardian) (NPR)
Se även: Gettots skamliga historia
Enligt den nya lagen fick de som ertappades med att tigga bokstaven V (för "vagabond") märkt på kroppen och dömdes till två års fängelse. Om de ertappades med samma sak igen dömdes de till döden.
Vissa människor föds in i fattigdom, medan andra drar en nitlott i livets lotteri och så går det bara utför. Hur det än ligger till har fattiga ända sedan civilisationen uppkomst missgynnats på alla områden i livet. Många var tvungna att tigga, andra tvingades till arbete, vissa förföljdes och många andra tvingades göra ständiga uppoffringar bara för att kunna överleva. Man kan lugnt säga att det aldrig har varit lätt att vara fattig.
I det här galleriet låter vi oss påminnas om de fattigas chockerande liv genom historien, med allt från kastrering till segregation. Klicka vidare för att läsa mer.
Fattiga människors chockerande liv genom historien
Visste du att många män i antika Kina kastrerade sig för att få jobb?
LIVSSTIL Fattigdom
Vissa människor föds in i fattigdom, medan andra drar en nitlott i livets lotteri och så går det bara utför. Hur det än ligger till har fattiga ända sedan civilisationen uppkomst missgynnats på alla områden i livet. Många var tvungna att tigga, andra tvingades till arbete, vissa förföljdes och många andra tvingades göra ständiga uppoffringar bara för att kunna överleva. Man kan lugnt säga att det aldrig har varit lätt att vara fattig.
I det här galleriet låter vi oss påminnas om de fattigas chockerande liv genom historien, med allt från kastrering till segregation. Klicka vidare för att läsa mer.