Stora vinster följda av ännu större förluster
Många av oss är bekanta med begreppen himmel och h e l v e t e , men skärselden då? Vad är det egentligen? Är det en plats där emellan, som ett slags väntrum för syndiga själar som inte har förtjänat en direktbiljett till himlen? Om så är fallet, hur hamnar man där? Nämns det ens i Bibeln?
I det här galleriet fördjupar vi oss i skärseldens historia. Klicka vidare för att ta reda på allt du behöver veta.
Skärselden är platsen där de dödas själar väntar på att komma till himlen. Dessa är själarna till dem som accepterar Gud, men som inte har varit fria från synd. Som sådan betraktas det som en plats för tillfällig bestraffning och rening.
Människors själar "som dör i Guds nåd och vänskap, men ändå ofullkomligt renade", kommer att hamna i skärselden, enligt "Katolska kyrkans katekes".
Texten definierar vidare skärselden som en "rening för att uppnå den helighet som är nödvändig för att komma in i himmelriket" och noterar också att "denna slutliga rening av de utvalda ... är helt annorlunda än straffen för de fördömda."
Under ungefär ett årtusende var kristna inte riktigt säkra på vad som skulle hända med deras själar när de dog. Visst, helgon skulle komma till himlen och oåterkalleliga syndare skulle komma till helvetet. Vad gäller alla andra? De skulle ställas inför en "sista dom".
Det var inte förrän på 1100-talet som den medeltida latinska kyrkan kom på begreppet skärseld. Detta innebar att människor skulle dö och hamna i skärselden för att sona sina synder tills de var rena nog att komma in i himmelriket.
Den första skriftliga uppteckningen finns i boken "Sentences", skriven av den franske teologen och biskopen Peter Abelard omkring 1150.
Det finns ingen hänvisning till skärselden i Bibeln, men de som tror på den och predikar den hävdar att det inte heller finns ord som "treenighet" och "inkarnation", men att begreppen ändå förstås.
Även om det inte finns någon direkt hänvisning till skärselden kan det hävdas att vissa stycken kan tolkas som att de hänvisar till skärselden. Ett exempel är Andra Mackabeerboken 12:43–45, som hänvisar till böner för de döda.
Teorin är att böner för de döda bara är meningsfulla om dessa själar behövde räddas, vilket förstärker idén om en plats som skärselden.
Kyrkofäderna nämns ofta när skärseldens ursprung ifrågasätts. Till exempel, i Augustinus av Hippos bok "Guds stad" publicerad 426 e.Kr. återfinns följande stycke: "Bland dem som lider tillfälliga straff efter döden är inte alla dömda till de eviga plågor som följer den domen; för vissa, som vi redan har sagt, det som inte efterges i den här världen efterges i nästa, det vill säga de straffas inte med den kommande världens eviga straff."
Det finns andra hänvisningar till böner för de döda i verk som bland andra "Apostlagärningarna", "Epitafium i Abercius" och "Perpetuas och Felicitas martyrskap". Alla dessa texter går tillbaka till 1:a och 2:a århundradet e.Kr.
Begreppet skärselden kom före kristendomen. Ortodoxa judar tror också på en slutlig rening. Kaddish är en bön för rening av själen hos en älskad, som uttalas under elva månader efter personens död.
Begreppet skärselden är förbehållet katolska och ortodoxa kristna. Protestantiska samfund följer inte doktrinen.
Kritiker av den katolska kyrkan har hävdat att begreppet skärselden har hjälpt kyrkan att samla stora rikedomar. Ett sätt de har gjort detta på är genom minnesmässor för de döda. Vem skulle vilja att deras avlidne älskade befann sig i skärselden på obestämd tid?
Om man nu hamnar i skärselden, hur går hela reningsprocessen till? Tja, det finns några sätt att påskynda processen och få själen till himlen. Ett av dem är genom avlat.
Till en början var avlaten fysiska dokument som såldes av prästerskapet till människor som ville befria sig själva från sina synder. Så, i grund och botten kunde man köpa en biljett ut ur skärselden och gå före i kön till himlen.
Det finns dock andra sätt att förkorta tiden i skärselden. I avsaknad av köpta avlat kan lidande, uppoffringar och goda gärningar underlätta eftergivandet av straff.
Pilgrimsfärder till heliga platser, deltagande i mässor, bekännelse och fromhetshandlingar, som att be rosenkransbönen, läsa skrifterna och eukaristisk tillbedjan, kan hjälpa.
Syndaätare åt (bokstavligen) den dödes synder. Om man låg på sin dödsbädd med icke bekända synder och gick bort var en syndaätare den enda chansen för personen att undvika skärselden. Processen inbegrep att lägga en bit bröd på personens bröst, som absorberade alla vederbörandes synder, och sedan äta det.
Skärselden är inte bara en plats för lidande. Gud förlåter själarna i skärselden. "Lidandets roll är att ångra den skada vi har gjort" säger Robert Corzine, vicepresident för program och utveckling vid St. Paul Center for Biblical Theology.
Trots skildringarna av eld i konstverk om begreppet skärselden är lidandet i skärselden inte faktisk fysisk smärta. "Elden genom vilken vi renas är ett inre som brinner för Guds kärlek" förklarar författaren Susan Tassone.
"Omedelbart efter sin död såg själarna i skärselden Gud i all hans härlighet. De såg hans kärlek, hans godhet och de planer han hade för oss. Och det längtar de efter. De brinner för det, med en längtan som överträffar hettan från alla jordiska eldar" tillägger Tassone.
Dantes klassiska verk "Den gudomliga komedin" hänvisar till skärselden som en plats där själar lider av fri vilja (till skillnad från helvetet). De visar ingen självömkan och gläds över sitt lidande. Som fader Dwight Longenecker uttrycker det: "Allt som verkligen betyder något kräver viss smärta, men det är smärta med en belöning i slutet."
Själar i skärselden vet när de kommer att uppnå frälsning och bege sig till himlen.
Troende borde be för de dödas själar när de hamnar i skärselden, men vad många inte vet är att det motsatta också sägs vara sant. Själarna hos dem i skärselden ber också om de levandes frälsning. "De här själarna blir som våra skyddsänglar som tar oss under sina vingar" säger Tassone.
När en person går bort och själen lämnar kroppen blir den hjälplös, så bara de levande kan hjälpa till att påskynda vistelsen i skärselden.
"Vi måste vara giriga efter nåd för själarna i skärselden" påpekar Tassone. "Det är därför de behöver våra böner – rosenkransen, tillbedjan, korsets väg och framför allt mässan. Mässorna vi har erbjudit för själarna i skärselden är det bästa vi kan göra för våra älskade som gått bort. Mässan är nämligen den högsta formen av tillbedjan, den högsta formen av bön" tillägger hon.
Själar i skärselden lider inte ensamma. De har sällskap av andra troendes själar. De är alla förenade i Kristus.
Endast helgon som är fria från synd får omedelbart inträde i himlen, men reningsprocessen i skärselden kan förvandla dem som har syndat till helgon.
Källor: (Time) (Catholic Answers) (Catholic Exchange) (Our Sunday Visitor) (Britannica)
Den kontroversiella historien om skärselden
Är det ens med i Bibeln?
LIVSSTIL Religion
Många av oss är bekanta med begreppen himmel och h e l v e t e , men skärselden då? Vad är det egentligen? Är det en plats där emellan, som ett slags väntrum för syndiga själar som inte har förtjänat en direktbiljett till himlen? Om så är fallet, hur hamnar man där? Nämns det ens i Bibeln?
I det här galleriet fördjupar vi oss i skärseldens historia. Klicka vidare för att ta reda på allt du behöver veta.