Kom ditt land med på listan?
Druiderna är ett välkänt inslag i keltisk historia och tradition. De är dock fortfarande mystiska, tack vare bristen på tillgängliga dokument om dem. En stor del av legenderna och berättelserna från den tiden fördes vidare genom muntligt berättande, vilket begränsar vad vi kan ta reda på om dem. Det vi vet är att de här personerna var djupt rotade i det keltiska samhället och att de hade stort inflytande som andliga samt kulturella ledare. Så inflytelserika att det romerska imperiet såg dem som ett hot och försökte förinta dem. Ironiskt nog är de romerska dokumenten några av de enda som finns bevarade om denna forntida prästklass.
Är du nyfiken? Klicka på galleriet för att lära dig mer om druiderna.
Druiderna var en viktig grupp människor som spelade en fascinerande roll i de gamla keltiska kulturerna. Kelterna levde i Europa mellan 600 f.Kr. och 40 e.Kr., från bronsåldern till järnåldern.
Många forskare anser att den hinduiske brahmanen i öst och den keltiske druiden i väst var de överlevande från ett gammalt indoeuropeiskt prästerskap som spred sig i sidled över världen.
Druiderna ansågs vara kloka människor. Vi vet att de fungerade som präster, lärare, domare och rådgivare för de keltiska stammarna.
Druiderna vördades för sin stora kunskap. De förknippades med ekar, eftersom det var där de utförde sina ceremonier och ritualer.
Ordet "druid" kommer från latinets druides, som härstammar från ett keltiskt ord. Det keltiska ordet kan ha betytt "ek-kännare" eller "ek-seare", så det är rimligt att säga att detta träd var av yttersta vikt för druiderna.
Ordet förknippas också med fornirländska druí, som betyder "trollkarl", och fornkorniska druw och medelwalesiska dryw, som betyder "siare eller gärdsmyg", vilket också syftar på fågeln gärdsmyg.
De mystiska druiderna studerade naturens konst. De vördade också naturens animistiska krafter i uråldriga skogsdungar samt ceremoniella stencirklar i det som idag är Irland, Frankrike och Storbritannien.
Druiderna lämnade inga skriftliga vittnesmål efter sig, så den information vi har om dem samlades in av romarna, som var fientligt inställda till den keltiska stam som hotade deras expansion.
Den romerske kejsaren Caesar stötte på kelterna under sin invasion av Gallien (nuvarande Frankrike) på 1:a århundradet f.Kr. Enligt honom var de en mycket inflytelserik och respekterad klass i det keltiska samhället.
För att blidka gudarna och garantera sitt folks välbefinnande utförde druiderna ritualer och offrade saker som de ansåg vara nödvändiga.
Vissa romerska författare berättar om druidernas fixering vid blod och lemlästning. Sanningshalten i dessa berättelser är omdiskuterad, men de visar att människooffer accepterades som en offergåva till gudarna. Arkeologiska bevis stöder verkligen att människooffer förekom i keltiska samhällen.
Druiderna utövade bland annat politisk makt. De kunde ingripa i krig och förhandla fram fredsfördrag mellan olika stammar.
Carnutes ansågs vara centrum för hela Gallien, där det finns en stor skog (belägen nära nuvarande Orléans). En gång om året samlades alla druider på en hemlig, helig plats här för att välja den högste druiden, genom omröstning eller med våld.
Druiderna upplevde privilegier som andra människor inte hade. De behövde till exempel inte göra militärtjänst eller betala skatt. De var också befriade från dödsstraff.
De sades också ha tillgång till hemlig kunskap som inte avslöjades för vanliga människor. De trodde på odödlighet och själens "förvandling".
För druiderna skulle själen efter döden övergå till en annan kropp. Denna kropp kunde antingen vara en människa eller ett djur. Cykeln skulle fortsätta tills själen nådde ett tillstånd av perfektion.
Dessa övertygelser gjorde dem orädda inför döden och uppmuntrade dem att söka visdom i livet. De undervisade unga män i ämnen som naturfilosofi, astronomi, poesi och teologi i upp till 20 år.
Druidiska ritualer hölls tidigt på gläntor i skogen. Under romerskt inflytande började man senare använda heliga byggnader.
Druidernas kloka råd var eftertraktade och de fungerade som domare och skiljedomare i alla typer av tvister. De beslut de fattade var slutgiltiga och bindande.
Druiderna använde sig av spådomsmetoder för att göra förutsägelser, ibland genom att observera fåglars flykt eller undersöka djurens inälvor.
Druiderna förtrycktes i Gallien av den romerske kejsaren Tiberius, som regerade mellan 14-37 e.Kr. I Storbritannien skedde det troligen lite senare.
Efter Galliens nederlag mot romarna förbjöd Tiberius utövandet av druideri, liksom annan inhemsk healing och spådom, enligt Plinius den äldres anteckningar. Plinius trodde att detta skulle sätta stopp för människooffer.
De walesiska druidernas fäste, där många om inte de flesta av dem levde, låg på Anglesey. Omkring år 61 e.Kr. planerade romarna en massaker för att utplåna dem.
De hedniska utövarna utgjorde ett existentiellt hot mot romarna. De fruktade druidernas makt över de keltiska samhällen som Rom hade erövrat.
Kristendomens intåg på Irland innebar slutet för den prästerliga druidiska traditionen där. Druiderna överlevde dock som poeter, historiker och domare.
När Wales och Irland hade kristnats under medeltiden dök druiderna upp i berättelser och sagor som skrivits av kristna munkar.
Druider spelar en framträdande roll i irländsk folktro. De verkar vanligtvis tjäna lorder och kungar som högt uppsatta prästrådgivare. De brukar tillskrivas profetisk gåva och andra mystiska förmågor.
Det finns ett antal kvinnliga druider i den irländska mytologin. Dessa kvinnor kallades bandruí ("kvinnlig druid") och hade framträdande kulturella roller vid sidan av sina manliga motsvarigheter.
Intresset för druider ökade ibland, särskilt under den romantiska perioden på 1800-talet. Chateaubriands roman "Les Martyrs" (1809), som anses vara grundaren av romantiken i fransk litteratur, handlar om den dödsdömda kärleken mellan en druidprästinna och en romersk soldat.
Källor: (Britannica) (History Skills) (National Geographic) (Live Science)
Vilka var druiderna och vad gjorde de?
Det finns fortfarande många frågetecken kring denna mystiska prästerliga samhällsklass
LIVSSTIL Historia
Druiderna är ett välkänt inslag i keltisk historia och tradition. De är dock fortfarande mystiska, tack vare bristen på tillgängliga dokument om dem. En stor del av legenderna och berättelserna från den tiden fördes vidare genom muntligt berättande, vilket begränsar vad vi kan ta reda på om dem. Det vi vet är att de här personerna var djupt rotade i det keltiska samhället och att de hade stort inflytande som andliga samt kulturella ledare. Så inflytelserika att det romerska imperiet såg dem som ett hot och försökte förinta dem. Ironiskt nog är de romerska dokumenten några av de enda som finns bevarade om denna forntida prästklass.
Är du nyfiken? Klicka på galleriet för att lära dig mer om druiderna.