Är ditt land med på listan?
Inavel är parning av individer eller organismer som är nära besläktade via gemensamma anor. I människors fall associeras det med släktskap, vilket definieras som en förening mellan två individer som är släkt med varandra, antingen sysslingar eller närmre. Historisk dokumentation visar att inavel var vanligt under antiken, och förmodligen ännu tidigare. I dagsläget har kulturella tabun, föräldrautbildning och en ökad medvetenhet om konsekvenserna av inavel spelat stor roll i att minimera dess förekomst i både Europa och västvärlden i stort. Seden praktiseras dock fortfarande i andra delar av världen och hälsoriskerna är lika allvarliga nu som då. Så, vilka är farorna med mänsklig inavel?
Klicka vidare för att ta reda på vad som händer när vi går emot det biologiska syftet med fortplantning.
Inavel definieras som parning av organismer som är nära besläktade. I det här fallet tittar vi på mänsklig inavel.
Inavel går emot det biologiska syftet med fortplantning, vilket är blandning av DNA.
Humant DNA är ordnat i 23 kromosompar. I varje kromosom finns hundratusentals gener.
Varje gen har två kopior som kallas alleler, eller genvarianter; en från vår biologiska mamma och en från vår biologiska pappa.
Generna bestämmer varje aspekt av vårt utseende. De innehåller information som avgör en persons specifika fysiska och biologiska egenskaper, så som hårfärg, ögonfärg och blodgrupp. Med andra ord är en gen den grundläggande fysiska och funktionella enheten för ärftlighet.
Dessa gener delas in i två kategorier: dominanta och recessiva.
Vad är skillnaden mellan dominanta och recessiva gener? Om en av generna i paret är dominant blir får du egenskapen hos den dominanta genen. För att få egenskaper som härrör från den recessiva genen krävs dock att båda generna är recessiva. Här har du några exempel.
Kom ihåg att gener innehåller information som bestämmer en persons specifika fysiska och biologiska egenskaper. Till exempel är genen för bruna ögon dominant och att ha bara en av dessa i ett par kommer att resultera i att dina ögon blir bruna. Genen för blå ögon är dock recessiv så du behöver båda för att få blå ögon.
På samma sätt tycks genetiska faktorer spela en viktig roll i att bestämma hårets struktur – rakt, vågigt eller lockigt – och tjockleken på enskilda hårstrån.
Vissa medfödda defekter och genetiska sjukdomar bärs av recessiva gener. Dessa störningar omfattar cystisk fibros, sicklecellanemi och Tay-Sachs sjukdom (en sällsynt, ärftlig sjukdom som kännetecknas av neurologiska problem orsakade av döda nervceller eller neuroner).
Partner med blodsband har liknande DNA. Därför ökar sannolikheten avsevärt att de bär på samma recessiva gen.
Som ett resultat ökar inavel risken att födas med dylika tillstånd.
Enligt en studie publicerad av National Library of Medicine är andelen dödsfall innan eller strax efter födseln högre om barnets föräldrar är kusiner, alltså kommer från ett så kallat släktäktenskap.
Som tidigare nämnts ökar risken markant att ärva sällsynta genetiska sjukdomar om barnet är ett resultat av mänsklig inavel.
Inavlade barn uppvisar ofta nedsatt kognitiv förmåga och muskelfunktion, är kortare, har sämre lungfunktion och löper högre risk att drabbas av sjukdomar i största allmänhet.
Forskning har visat att effekterna av inavel bland människor sträcker sig ända in i vuxen ålder, vilket ytterligare driver på fysiska och psykiska störningar.
Inavel har visat sig minska fertiliteten. Risken för missfall är också högre på grund av komplikationer under fostrets utveckling.
Besläktade föräldrar löper också hög risk för prematur födsel och att producera underviktiga och onormalt små barn.
Några genetiska störningar till följd av inavel är blindhet, hörselnedsättning, neonatal diabetes och missbildningar i extremiteterna.
Släktskap har även framhållits som potentiell riskfaktor vid utveckling av schizofreni hos avkommor.
Genetiker tror att inavel kan ha praktiserats i flera årtusenden. I tusentals år levde våra förfäder, inklusive neandertalare, i små, isolerade populationer, vilket ledde till omfattande inavel, enligt en genetisk analys publicerad av New Scientist.
Inavel var vanligt förekommande under antiken. I fallet med faraonerna i det forntida Egypten till exempel höll seden inte bara särskilda egenskaper inom en och samma släkt, utan den hindrade även andra familjer från att gifta in sig och konkurrera om tronen. Faktum är att inavel var ett redskap för makt.
Ingifte praktiserades ofta inom europeiska kungafamiljer, vanligtvis för statliga intressen. Likaså användes adliga förbund som en metod för att bilda politiska allianser inom eliten. På bilden ses Filip II av Spanien och hans fru, Maria I av England, som en gång var sysslingar.
Så vanligt var ingifte inom Habsburg att den habsburgska käken, som den kallades, blev en omtalad bieffekt. Tillståndet är idag känt som underbett, en onormalt framskjutande underkäke. Det syns väldigt tydligt på detta porträtt av Karl II av Spanien från 1600-talet.
I dagsläget har kulturella tabun, föräldrautbildning och en ökad medvetenhet om konsekvenserna av inavel spelat stor roll i att minimera dess förekomst i bland annat Europa. Seden praktiseras dock fortfarande i andra delar av världen.
Det uppskattas att en miljard av den nuvarande globala befolkningen lever i samhällen som föredrar äktenskap med släktingar.
Släktskap är en djupt rotad social trend bland en femtedel av världens befolkning, mestadels hemmahörande i Mellanöstern, Västasien och Nordafrika.
Även i dessa områden ökar allmänhetens medvetenhet om förebyggande av medfödda och genetiska störningar hos avkommor på grund av inavel.
Evidens tyder också på att allt fler par som överväger äktenskap och reproduktion i samhällen där släktskap är vanligt förekommande söker rådgivning.
Källor: (Britannica) (National Human Genome Research Institute) (The Jackson Laboratory) (University of Rochester Medical Center) (National Library of Medicine) (Discover Magazine) (Nature) (New Scientist) (Cleveland Clinic)
Se även: Vad är egentligen fosterskador?
Farorna med mänsklig inavel
De komplexa frågorna kring släktskap
HÄLSA Relationer
Inavel är parning av individer eller organismer som är nära besläktade via gemensamma anor. I människors fall associeras det med släktskap, vilket definieras som en förening mellan två individer som är släkt med varandra, antingen sysslingar eller närmre. Historisk dokumentation visar att inavel var vanligt under antiken, och förmodligen ännu tidigare. I dagsläget har kulturella tabun, föräldrautbildning och en ökad medvetenhet om konsekvenserna av inavel spelat stor roll i att minimera dess förekomst i både Europa och västvärlden i stort. Seden praktiseras dock fortfarande i andra delar av världen och hälsoriskerna är lika allvarliga nu som då. Så, vilka är farorna med mänsklig inavel?
Klicka vidare för att ta reda på vad som händer när vi går emot det biologiska syftet med fortplantning.