Vi skiljer fakta från fiktion
Vad gör du om du plötsligt befinner dig i en nödsituation utomlands? Frasen "Call 911!" är visserligen bekant tack vare film och tv, men varken detta eller 112 är något internationellt nödnummer. Även om det finns stora skillnader har de flesta länder inte varit överdrivet kreativa när det gäller val av nödnummer. I det här galleriet grupperar vi nödnumren så att du vet vart du ska ringa om olyckan är framme. Vi gör också ett nedslag i nödnumrets historia och ursprung.
Nyfiken? Klicka vidare för att läsa mer!
År 1935 dog flera kvinnor tragiskt i en brand i London. Deras granne såg rök komma från en byggnad och slog numret 0, som var kopplat till telefonoperativsystemet, som sköttes av General Post Office.
Det fanns bara ett fåtal operatörer som svarade i telefon, så det var vanligt att samtal överbelastade systemet. Det visade sig ta för lång tid för operatörerna att prata med den person som anmälde nödsituationen och rapportera händelsen till räddningstjänsten.
Efter olyckan beslutade General Post Office att införa ett nödtelefonnummer för hela London: 999. Två år efter den tragiska branden trädde nödnumret i kraft i hela staden.
När någon ringde 999 blinkade en speciell lampa på panelen, vilket indikerade att samtalet var en nödsituation och skulle besvaras omedelbart.
Nödnumret 999 användes framgångsrikt bara åtta dagar efter lanseringen, då ett par ringde för att rapportera ett rånförsök. Polisen anlände några minuter senare och grep den misstänkte.
Även om USA hade lokala larmsystem i mitten av 1800-talet var det först 30 år efter lanseringen av Londons "universella" nödnummer som USA sjösatte sitt landsomfattande system, det ikoniska 911.
Det första samtalet till 911 ägde rum 1968 från en amerikansk senator i Alabama. Dessförinnan var de lokala nödnumren sjusiffriga och polis, räddningstjänst och brandkår hade olika nummer.
Innan telefonsystemen var på plats förlitade man sig i städerna på utsedda väktare, som larmade om nödsituationer genom att "skaka träskallror och skrika". Detta kaotiska larmande uppmärksammade också frivilliga brandmän på en nödsituation.
Idén om ett enda landsomfattande nödnummer uppstod efter en rapport från 1966 från National Academy of Sciences med titeln "Accidental Death and Disability: The Neglected Disease of Modern Society" ("Olycksfall och funktionsnedsättning: Det moderna samhällets försummade sjukdom").
Enligt rapporten höll i synnerhet fordonsolyckor på att bli en epidemi i USA. Dessa krascher resulterade i att människor skadades och till och med omkom på grund av den tid det tog innan räddningstjänsten kontaktades, anlände till platsen och ingrep.
Förutom USA finns det ett antal länder som använder 911 för nödtjänster. Vissa är amerikanska territorier, men inte alla, vilket visar på den universella tillämpningen av 911 i olika delar av världen.
Länderna som använder 911 är Amerikanska Samoa, Anguilla, Argentina, Aruba, Belize, Bermuda, Kanada, Caymanöarna, Costa Rica, Curacao, Dominikanska republiken, El Salvador, Fiji, Grenada, Guam, Guyana, Honduras, Liberia, Marshallöarna, Mexiko, Mikronesien, Palau, Panama, Paraguay, Filippinerna, Puerto Rico, Saint Kitts och Nevis, Samoa, Tonga, Tuvalu, Amerikanska Jungfruöarna och Uruguay.
Vissa länder har två nödnummer: 911 för universella ändamål och de sedan länge etablerade lokala nödnumren. Denna lista omfattar länder som Ecuador, Venezuela, Jamaica, Jordanien, Bahamas, Peru, Montserrat och Saint Vincent och Grenadinerna.
I Europa är det primära nödnumret 112. Europeiska unionen tog 112 i bruk år 1991, men det användes i stor utsträckning redan på 1970-talet.
Förutom europeiska nationer och deras territorier finns det andra länder som användera detta nummer: Azerbajdzjan, Kamerun, Cypern, DR Kongo, Georgien, Kazakstan, Kuwait, Kirgizistan, Nigeria, Papua Nya Guinea, Rwanda, São Tomé och Príncipe, Sydkorea, Syrien, Tadzjikistan, Tanzania, Östtimor, Turkmenistan och Uganda.
I likhet med 911 har andra länder utanför EU infört 112 som komplement till sitt lokala nödnummer. Dessa länder omfattar Indien, Indonesien, Guinea-Bissau, Ghana, Libanon och Kenya.
Ett annat vanligt nödnummer är 999. Det finns 15 länder som använder detta nödnummer: Bangladesh, Botswana, Cooköarna, Dominica, Eswatini, Hongkong, Macao, Malaysia, Myanmar, Qatar, Saudiarabien, Singapore, Sydsudan, Sudan, Förenade Arabemiraten, Irland och Storbritannien.
I linje med ansträngningarna att universalisera nödnummer finns det några nationer som har antagit 999 utöver sina lokala nödnummer: Seychellerna, Gibraltar, Zambia, Bahrain, Mauritius, Kiribati, Antigua och Barbuda, Saint Lucia, Salomonöarna, Trinidad och Tobago och Zimbabwe.
Några andra vanliga nödnummer är 113 och 117. Bland de som använder 113 finns Angola, Bhutan, Eritrea och Vietnam. Bland 117-länderna finns Benin, Burundi, Kambodja, Centralafrikanska republiken, Gambia, Guinea, Madagaskar, Mauretanien, Republiken Kongo, Schweiz och Togo.
Andra vanliga nödnummer är 102 och 110. Länderna med 102 är Vitryssland, Mongoliet, Ryssland, Ukraina och Uzbekistan. Länderna som använder 110 omfattar Andorra, Bolivia, Kina, Tyskland, Guatemala, Iran, Elfenbenskusten, Japan, Nauru och Taiwan.
Det finns några länder med tvåsiffriga nödnummer, till exempel 15, 17 och 19. Landet med 15 som nödnummer är Pakistan. Det är fler som använder 17, nämligen Burkina Faso, Tchad, Komorerna, Djibouti, Mali, Monaco, Niger och Senegal. Sierra Leone och Marocko använder 19.
Malawi och Polen använder 997. Numret 122 används av Bosnien och Hercegovina, Egypten och Montenegro. Ekvatorialguinea och Haiti använder båda 114, medan Nya Zeeland och Vanuatu använder 111. Israel och Nepal använder 100.
Numret 119 används av Afghanistan, Maldiverna, Moçambique och Sri Lanka. Colombia och Lesotho använder 123. Laos och Thailand använder 191, medan Nordmakedonien och Serbien använder 192.
Sedan har vi några avvikare. Det finns vissa länder som har fyr- eller femsiffriga nödnummer. Sydafrika och Namibia använder 10 111. Oman använder 9 999, medan Gabon använder 1 730. Algeriet använder 1 548, medan Libyen använder 1 515.
Irak använder 104, medan Kuba använder 106. Surinam använder 115. Nicaraguas nödnummer är 118, medan Albaniens är 129. Brasilien använder 190 och Turkiet använder 155.
Västsahara skiljer sig från Marocko och använder 150. Chile använder numret 133, medan Kap Verde använder 132 och Albanien använder 129. Jemens nödnummer är 194.
Somalia använder 888, Barbados 211 och Tunisien 197. Etiopien använder en kompromiss mellan 911 och 999, nämligen 991, medan Brunei använder 993.
Dessa nummer är till stor del för polistjänster, som sedan kan vidarebefordra samtalet till brandkåren eller ambulans, beroende på situation.
Även om du inte behöver memorera nödnumret som används på platsen du besöker är det bra att skriva ned det på ett säkert ställe. Alternativt kan du spara det i telefonen ifall du skulle hamna i en situation där du behöver hjälp.
Källor: (World Population Review) (Coffee or Die) (911.gov) (issuu)
Nödnummer i olika länder – det är inte alltid 112!
Visste du att nödnummersystemet har sitt ursprung i London?
HÄLSA Sos
Vad gör du om du plötsligt befinner dig i en nödsituation utomlands? Frasen "Call 911!" är visserligen bekant tack vare film och tv, men varken detta eller 112 är något internationellt nödnummer. Även om det finns stora skillnader har de flesta länder inte varit överdrivet kreativa när det gäller val av nödnummer. I det här galleriet grupperar vi nödnumren så att du vet vart du ska ringa om olyckan är framme. Vi gör också ett nedslag i nödnumrets historia och ursprung.
Nyfiken? Klicka vidare för att läsa mer!