Vi skiljer fakta från fiktion
Den vetenskapliga forskningen har under de senaste decennierna kastat ljus över en oroande trend: frukterna och grönsakerna vi konsumerar i dag innehåller färre näringsämnen än de som tidigare generationer ätit (veganer och hälsofanatiker, håll för ögonen nu). Denna nedgång i näringsvärde tillskrivs flera faktorer, bland annat moderna jordbrukstekniker, miljöförändringar och hanteringsmetoder efter skörd.
Det är viktigt inte minst för människor i underutvecklade och utvecklingsregioner att ha koll på dessa bidragande faktorer, eftersom näringsbristen på dessa platser redan är utbredd. I det här galleriet tar vi en titt på forskningen, upptäckterna och hur vi kan få i oss mer och bättre näring från våra grödor. Klicka vidare för att komma igång!
Ett av huvudmålen för det moderna jordbruket har varit att öka skördarna för att tillgodose behoven hos en växande global befolkning. Även om detta tillvägagångssätt har ökat livsmedelsproduktionen har det också lett till en minskning av näringskvaliteten.
Studier visar på ett omvänt förhållande mellan avkastning och mineralkoncentrationer, den så kallade "spädningseffekten". När skördarna ökar minskar koncentrationen av viktiga näringsämnen som kalcium, järn och vitaminer.
Forskning har visat att högavkastande grödor ofta innehåller färre mineraler och proteiner än sina lågavkastande motsvarigheter. Vidare prioriterar moderna växtförädlingstekniker saker som snabb tillväxt och resistens mot skadedjur framför näringstäthet.
Som ett resultat kan många frukter och grönsaker verka större och rikligare, men sakna de viktiga näringsämnen som tidigare generationer hade. En studie från 2004 utförd av Donald Davis och andra forskare vid University of Texas fann signifikanta minskningar av näringsnivåerna i 43 frukter och grönsaker mellan mitten och slutet av 1900-talet.
Resultaten visade att kalciumnivåerna i gröna bönor sjönk från 65 mg till 37 mg, A-vitamininnehållet i sparris minskade med nästan hälften och broccoli hade betydligt lägre järnnivåer. Denna forskning belyser de långsiktiga konsekvenserna av att prioritera avkastning framför näringstäthet.
Ytterligare forskning har visat att den utbredda användningen av högavkastande grödor har förvärrat detta problem. "Spädningseffekten" uppstår när högre växtproduktion leder till lägre koncentrationer av essentiella näringsämnen.
Vidare har prioriteringen av utseende och hållbarhet framför näringsinnehåll bidragit till näringsminskningen i baslivsmedel. Den globala klimatkrisen har ytterligare förvärrat problemet med sjunkande näringskvalitet i grödor.
Förhöjda nivåer av koldioxid (CO₂) i atmosfären, som driver på klimatförändringarna, har visat sig förändra växternas fysiologi. Även om högre CO₂-koncentrationer kan förbättra växternas tillväxt leder de också till lägre koncentrationer av viktiga näringsämnen som zink, järn och protein.
En studie om ris från 2018 visade att stigande CO₂-nivåer minskade dess innehåll av protein, järn och zink, vilket utgör betydande risker för befolkningar som är beroende av ris som baslivsmedel. I takt med att CO₂-nivåerna fortsätter att stiga förväntas denna effekt förvärras, vilket gör det ännu svårare för människor att få i sig nödvändiga näringsämnen via kosten.
Dessutom bidrar föroreningar i luft, vatten och mark till försämringen av grödornas kvalitet. När dessa miljöfaktorer förorenas kan de produkter som odlas under sådana förhållanden också påverkas, vilket äventyrar konsumenternas hälsa.
En annan bidragande faktor till den försämrade näringskvaliteten är övergången från traditionellt, ekologiskt jordbruk till kemikalieintensiva jordbruksmetoder. Överdriven användning av kemiska gödningsmedel har lett till markförstöring, vilket minskar tillgången på viktiga näringsämnen för grödor.
Undermålig jordhälsa har en direkt inverkan på växternas näringsupptag, vilket ytterligare förvärrar näringsminskningen i frukt och grönsaker. Vidare håller många traditionella, näringstäta grödor, som hirs och kulturarvsgrönsaker, på att ersättas av högavkastande sorter av vanliga grödor som potatis, tomater och majs.
Denna förändring har resulterat i minskad mångfald i kosten, vilket kan bidra till utbredd näringsbrist. Det sätt på vilket frukt och grönsaker skördas, bearbetas, lagras och transporteras påverkar avsevärt deras näringsmässiga integritet.
Många näringsämnen, särskilt vitaminer som C-vitamin, börjar brytas ned strax efter skörd. Forskning som jämförde färsk och rekonstituerad apelsinjuice visade till exempel att C-vitaminnivåerna minskade avsevärt under bara några veckors lagring.
Långvarig lagring, temperaturfluktuationer och exponering för ljus kan påskynda nedbrytningen av näringsämnen. Genom att minimera tiden mellan skörd och konsumtion, såväl som optimera lagringsförhållandena, kan man lättare bevara näringskvaliteten hos frukt och grönsaker.
Mer än två miljarder människor på planeten, inte minst i utvecklingsländer, lider brist på mikronäringsämnen. Detta kallas ibland för "dold hunger". Dessa brister, som främst involverar näringsämnen som jod, järn, folat, A-vitamin och zink, har kopplats till ökad dödlighet, nedsatt immunförsvar och försämrad kognitiv och fysisk utveckling.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är dold hunger ett stort globalt hälsoproblem och man betonar behovet av hållbara lösningar. I många underutvecklade regioner är kostintaget redan begränsat och det minskade näringsinnehållet i frukt och grönsaker gör bara saker och ting värre.
Bristande medvetenhet om traditionell näringsrik kost och hållbara jordbruksmetoder bidrar ytterligare till utbredd undernäring. Dold hunger försvagar immunförsvaret, vilket gör människor sårbara för infektioner och sjukdomar som diarré och till och med covid-19.
Det leder till höga nivåer av tillväxthämning, blindhet, anemi, graviditetsproblem och utvecklingsstörningar hos barn. Kvinnor och tonårsflickor är särskilt utsatta; en halv miljard kvinnor i åldersgruppen 15–49 år lider av anemi, främst på grund av järnbrist.
Anemi minskar produktiviteten och påverkar den reproduktiva hälsan negativt, vilket får långsiktiga konsekvenser för samhällen. I syfte att bekämpa förlust av näringsämnen och ta itu med brist på mikronäringsämnen har bioberikning dykt upp som en lovande lösning.
Denna process innebär att öka näringstätheten i livsmedelsgrödor genom selektiv avel, förbättrade jordbruksmetoder eller modern bioteknik. Till skillnad från konventionella berikningsmetoder där man tillför näringsämnen under livsmedelsbearbetningen säkerställer bioberikning att själva grödorna odlas med högre näringsnivåer.
WHO har lyft fram flera framgångsrika bioberikningsinitiativ, bland annat järnbioberikade grödor. Berikat ris, pärlhirs och bönor har avsevärt förbättrat järnnivåerna bland människor i Filippinerna, Indien och Rwanda.
Bioberikning är ett värdefullt verktyg, men det kan inte helt åtgärda den utbredda näringsminskningen på egen hand. Det krävs en mer övergripande strategi.
Det är också nödvändigt med hållbara jordbruksmetoder, det vill säga miljövänliga och ekologiska jordbrukstekniker som syftar till att bevara markens hälsa och förbättra växtnäringen. Samt förbättrad hantering efter skörd, med fokus på att minska lagringstiden och optimera bearbetningstekniker för att minska näringsförlusten.
Vidare uppmuntrar bevarandet av traditionella kosthållningar konsumtion av olika, näringsrika livsmedel, vilket i sin tur bidrar till att förhindra beroende av näringsfattiga grödor.
Utveckling av policyer och utbildningsinitiativ av såväl regeringar som organisationer är avgörande för att stödja näringskvaliteten inom jordbruket och samtidigt öka allmänhetens medvetenhet om vikten av att konsumera näringsrika livsmedel.
Det minskande näringsvärdet i frukt och grönsaker är ett akut problem. Moderna jordbruksmetoder, klimatförändringar och hantering efter skörd spelar avgörande roller i denna oroande trend.
Bioberikning är en lovande lösning, men det kommer att krävas ett mer holistiskt tillvägagångssätt som omfattar hållbart jordbruk, förbättrade lagringsmetoder och ökad medvetenhet för att säkerställa att framtida generationer har tillgång till näringsrik mat.
Det är av yttersta vikt att ta tag i detta problem, inte minst för utsatta befolkningsgrupper, för att förebygga undernäring och främja långsiktigt välbefinnande globalt. Trots utmaningarna är frukt och grönsaker fortfarande mycket bra och viktiga för att upprätthålla god hälsa.
Källor: (WHO) (BBC) (The Guardian) (National Geographic) (National Library of Medicine)
Allt sämre näringsvärde i frukt och grönsaker
Det moderna jordbrukets påverkan på våra grödor
HÄLSA Mat
Den vetenskapliga forskningen har under de senaste decennierna kastat ljus över en oroande trend: frukterna och grönsakerna vi konsumerar i dag innehåller färre näringsämnen än de som tidigare generationer ätit (veganer och hälsofanatiker, håll för ögonen nu). Denna nedgång i näringsvärde tillskrivs flera faktorer, bland annat moderna jordbrukstekniker, miljöförändringar och hanteringsmetoder efter skörd. Det är viktigt inte minst för människor i underutvecklade och utvecklingsregioner att ha koll på dessa bidragande faktorer, eftersom näringsbristen på dessa platser redan är utbredd. I det här galleriet tar vi en titt på forskningen, upptäckterna och hur vi kan få i oss mer och bättre näring från våra grödor. Klicka vidare för att komma igång!