Vi skiljer fakta från fiktion
Vagusnerven är en kranialnerv som skickar signaler mellan hjärnan och olika delar av halsen, huvudet och bålen.
Det finns en vagusnerv på båda sidor av kroppen. Den börjar vid hjärnstammen och löper sedan genom halsen till bröstet och buken.
Vagusnervstimulering (VNS) är en form av neuromodulering, vilket innebär att man påverkar nervernas aktivitet.
Det inbegriper implantation av en anordning som skickar regelbundna elektriska impulser längs vagusnerven till hjärnstammen.
När den når hjärnan skickas den elektriska laddningen ut till olika delar av hjärnan för att ändra cellernas funktion.
FDA (amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten) har godkänt VNS för behandling av tre medicinska tillstånd. Det första är epilepsi.
VNS används som tilläggsbehandling av behandlingsresistent epilepsi hos vuxna och barn äldre än fyra år.
VNS är också en godkänd behandling för vuxna med långvarig eller återkommande egentlig depression.
För att kvalificera sig för VNS måste en patient med depression ha provat fyra eller fler antidepressiva behandlingar utan framgång.
På senare tid har VNS också godkänts som tilläggsbehandling vid rehabilitering av personer som drabbats av ischemisk stroke.
Vid strokerehabilitering används VNS för att hjälpa människor att återhämta sig efter måttlig till svår förlust av arm- och handfunktion.
Forskare vet inte exakt hur VNS fungerar, men de har en allmän uppfattning. Som anfallsbehandling tros VNS förbättra blodflödet till kritiska områden i hjärnan.
Det är också tänkt att förändra det kaotiska elektriska mönstret som förekommer vid anfall, samt öka nivån av neurotransmittorer i hjärnan som kan styra anfallsutvecklingen.
Vid behandling av depression tros VNS påverka nivån av specifika neurotransmittorer i hjärnan som bidrar till att reglera humöret.
Vid strokerehabilitering tros VNS stimulera motorbarken, som är det område i hjärnan som styr förmågan att röra armar och händer.
I allmänhet är personer som har en VNS-enhet omedvetna om när den slås på och känner inte heller stimuleringen.
Det finns dock risk för vissa biverkningar, bland annat en kittlande känsla i halsen eller nacken.
Det finns också risk att bli hes eller drabbas av en mild hosta när stimuleringen är igång.
Förutom biverkningarna när enheten väl är på plats finns det också vissa risker förknippade med själva implantationen.
Dessa risker innefattar infektion, smärta och inflammation vid snittstället samt skador på vagusnerven eller omgivande strukturer.
Det finns vissa personer som inte kvalificerar sig för VNS-behandling, bland annat personer som är gravida, har andningsproblem eller hjärtavvikelser.
När det gäller det förväntade resultatet beror det på vilket problem VNS används för. Vid epilepsi kan VNS inte betraktas som något botemedel.
Faktum är att det förmodligen inte kommer att stoppa anfallen helt heller. Syftet är snarare att minska antalet, längden och allvarlighetsgraden av anfallen.
I en studie som omfattade 454 patienter observerades en femtioprocentig eller större minskning av anfall hos 37 procent av patienterna efter ett år. Den andelen steg till 43 procent efter två år och höll sig på 43 procent efter tre år.
Forskarna har ännu inte lyckats fastställa hur effektivt VNS är vid behandling av depression. Det är därför det används som sista utväg.
I en studie som omfattade 200 patienter med behandlingsresistent depression rapporterade mellan 20 och 30 procent av deltagarna en signifikant förbättring efter ett år.
De andra deltagarna i studien uppvisade dock ingen förbättring alls, eller så förvärrades deras symptom.
Som behandling vid strokerehabilitering baserade FDA sitt godkännande på resultaten från en studie som omfattade 108 patienter.
Studieresultaten visade att de patienter som fick VNS-behandling uppvisade större förbättring av rörligheten i extremiteterna än de som inte fick det.
Framöver undersöker forskarna om VNS skulle kunna användas för behandling av långvariga inflammatoriska sjukdomar, som ledgångsreumatism, diabetes och inflammatorisk tarmsjukdom (IBS).
Källor: (Cleveland Clinic) (Mayo Clinic)
Stimulering av vagusnerven är en form av neuromodulering som påverkar hjärncellernas funktion. Genom kirurgi implanteras en enhet som sedan skickar elektriska impulser längs vagusnerven. Vagusnervstimulering används för närvarande vid behandling av tre medicinska tillstånd: epilepsi, depression och rörlighetsproblem härrörande från ischemisk stroke. Det är dock inte det första alternativet, utan läkare vänder sig till nämnda praxis först när andra behandlingar har visat sig verkningslösa.Nyfiken? Kolla in det här galleriet för att ta reda på mer.
Stimulering av vagusnerven – en otrolig process
En sista utväg
HÄLSA Vns
Stimulering av vagusnerven är en form av neuromodulering som påverkar hjärncellernas funktion. Genom kirurgi implanteras en enhet som sedan skickar elektriska impulser längs vagusnerven. Vagusnervstimulering används för närvarande vid behandling av tre medicinska tillstånd: epilepsi, depression och rörlighetsproblem härrörande från ischemisk stroke. Det är dock inte det första alternativet, utan läkare vänder sig till nämnda praxis först när andra behandlingar har visat sig verkningslösa. Nyfiken? Kolla in det här galleriet för att ta reda på mer.