Kliandets dubbla roll: inflammation och immunförsvar - Vad kan ge mer tillfredsställelse för stunden än att klia en envis klåda? I en nyligen publicerad rapport tror forskare att de har funnit den biologiska orsaken till att vi känner sådan lättnad när vi kliar oss, men de konstaterar också att det nästan alltid förvärrar inflammationen ... åtminstone bland möss. Kliande förknippas i regel med förvärring av hudåkommor som eksem, svampinfektioner, vattkoppor och insektsbett, men ny forskning från University of Pittsburgh visar att det också kan spela en avgörande roll för att stärka immunförsvaret mot bakterieinfektioner.

Denna dubbelhet när det kommer till kliande, som tycks vara både skadligt och fördelaktigt, antyder att det inte bara är en kontraproduktiv reaktion, utan snarare en evolutionär anpassning med mer djupgående biologisk betydelse. I det här galleriet undersöker vi vad som faktiskt stämmer. Klicka till nästa bild för att sätta igång!

© Shutterstock

Universellt mänskligt beteende -

Det är ett närmast universellt mänskligt beteende att klia sig. Det ger tillfällig lindring, men leder ofta till ökad inflammation. Även om det är trevligt att klia sig kan det vara skadligt, särskilt för personer med kroniska hudåkommor.

© Shutterstock

Ny studie publicerad av Science -

Nya rön visar dock att kliande också har positiva effekter. Enligt forskarna i denna studie, publicerad av Science, aktiverar kliande ett immunsvar som hjälper till att skydda huden mot skadliga infektioner.

© Shutterstock

Tveeggat svärd -

Daniel Kaplan, MD, PhD, senior författare till studien och professor i dermatologi och immunologi vid University of Pittsburgh, lyfter fram denna paradox: "Det är ofta behagligt att klia sig, vilket tyder på att detta beteende måste ha någon form av fördel – annars skulle det inte ha utvecklats."

© Shutterstock 

Njutning och smärta -

Denna paradox är särskilt tydlig vid kroniska hudåkommor där patienter upplever ett överväldigande behov av att klia sig trots att de vet att det förvärrar deras symptom. Den behagliga känslan i samband med kliande beror på aktiveringen av hjärnregioner som är involverade i belöning och beroende, inklusive frisättningen av dopamin.

© Shutterstock

Förstärkande cykel -

Detta skapar en förstärkande cykel där man fortsätter att klia sig även när det leder till ytterligare skador. Studien syftade till att lösa denna motsägelse genom att utforska de fysiologiska mekanismerna bakom kliande och dess effekter på inflammation och immunförsvar.

© Shutterstock

Bryta cykeln -

Med kunskap om den neurologiska grunden till denna paradox kan man ta fram bättre behandlingar av tillstånd som eksem och psoriasis, där det är avgörande för symptomkontroll att bryta klåda-kli-cykeln.

© Shutterstock

Allergiskt kontakteksem hos möss -

För att förstå sambandet mellan kliande, inflammation och immunförsvar penslade forskare ett syntetiskt allergen på mössens öron. Detta inducerade en form av hudinflammation som kallas allergisk kontaktdermatit, som kännetecknas av en allergisk reaktion mot irriterande ämnen som murgröna eller nickel.

© Shutterstock

Observationer -

I studien ingick både normala möss och genetiskt modifierade möss utan NP2-klådavkännande (nonpeptidergic 2) nervceller, som ansvarar för överföring av klådsignaler. Forskarna såg att normala möss som tilläts klia sig och utsattes för allergener uppvisade allvarlig inflammation, med ökad svullnad och infiltration av immunceller som kallas neutrofiler.

© Shutterstock

Observationer -

Hos möss som antingen saknade klådavkännande neuroner eller som på grund av skyddskragar inte kunde klia sig förblev dock inflammationen betydligt mildare. Detta bekräftade att kliandet i sig förstärker det inflammatoriska svaret.

© Shutterstock

Substans P och mastceller -

Ytterligare analys visade att kliande aktiverar smärtavkännande neuroner, vilket leder till frisättning av en neuropeptid som kallas substans P (SP). Denna förening stimulerar i sin tur mastceller, en typ av immunceller som är involverade i allergiska reaktioner och inflammation.

© Shutterstock

Substans P och mastceller -

Mastceller spelar en avgörande roll vid rekrytering av neutrofiler, som bidrar till svullnad och irritation. Forskarna fann att kliframkallad inflammation var beroende av SP, smärtavkännande nociceptorer och mastcellsreceptorn MrgprB2.

© Getty Images

Dubbel väg -

"Vid kontakteksem aktiveras mastcellerna direkt av allergener, vilket driver på mindre inflammationer och klåda. Som svar på kliande aktiverar frisättningen av substans P mastceller genom en andra väg" förklarade Kaplan.

© Shutterstock

Klåda och kliande – feedbackloop -

Anledningen till att kliande utlöser mer inflammation är att mastceller aktiveras synergistiskt genom två mekanismer. Denna dubbla aktivering förstärker inte bara det inflammatoriska svaret utan förlänger också klåda-kli-cykeln, vilket skapar en feedbackloop som förvärrar hudirritation och fördröjer läkningen.

© na_679cdbfbb232f.jpg

Påverkan på inflammation och immunitet -

Vidare visade studien att aktiveringen av mastceller genom att klia sig påverkar inte bara inflammation utan också hudens mer omfattande immunlandskap. När mastceller stimuleras av substans P frisätter de histaminer och andra inflammatoriska mediatorer som cytokiner och prostaglandin D2.

© Shutterstock 

Dubbelt syfte -

Dessa ämnen förstärker rekryteringen av immunceller som neutrofiler och eosinofiler, som bidrar till vävnadssvullnad och rodnad. Denna ökade immunaktivitet kan dock tjäna ett dubbelt syfte: samtidigt som det förvärrar inflammation vid allergiska reaktioner kan det också skapa en ogästvänlig miljö för skadliga mikrober som försöker kolonisera huden.

© Shutterstock

Kliande som mikrobiell försvarsmekanism -

Trots sin roll i inflammation kan kliande ha en oväntad fördel: skydd mot bakterieinfektioner. Kliande minskade mängden potentiellt skadliga bakterier på mössens hud.

© Getty Images

Möjlig påverkan på hudens mikrobiom -

Forskarnas hypotes var att aktiveringen av mastceller kan påverka hudens mikrobiom, särskilt i förhållande till Staphylococcus aureus (gula stafylokocker), en bakterie som ofta är inblandad i hudinfektioner och atopisk dermatit.

© Shutterstock 

Lägre nivåer av gula stafylokocker hos kliare -

I experiment ledda av medförfattaren Marlies Meisel, PhD, biträdande professor i immunologi, fann teamet att möss som fick klia sig hade lägre nivåer av gula stafylokocker på huden jämfört med de som hindrades från att klia sig.

© Shutterstock

Möjlig minskning av bakteriekolonisering -

Detta tyder på att kliande, även om det är skadligt för hudbarriären, kan bidra till att minska bakteriekolonisering, vilket potentiellt kan förhindra infektioner. Kaplan betonade dock att arbetet fokuserade på akut snarare än kronisk klåda. Kroniskt kliande kan leda till hudskador, vilket ger gula stafylokocker större fotfäste.

© Shutterstock

Härlig känsla -

Till skillnad från smärta, som utlöser aversivt beteende, ger kliande "ofta en behaglig känsla" och utlöser inte undvikande. Detta tyder på att kliande kan ha utvecklats inte bara som ett svar på obehag utan också som en mekanism för att upprätthålla hudens integritet och minska mikrobiella hot.

© Shuttestock 

Mer att tänka på -

Utöver Staphylococcus aureus kan effekten av kliande på hudens mikrobiom sträcka sig till andra bakterie- och svamparter. Forskare spekulerar i att kliframkallad immunaktivering kan störa biofilmbildning, en skyddsmekanism som används av bakterier för att motstå immunsvar och antibiotikabehandlingar.

© Shutterstock

Framtida studier -

Detta väcker spännande frågor om huruvida kontrollerat kliande (med måtta) kan bidra till att reglera den mikrobiella mångfalden på huden, vilket minskar risken för kronisk infektion. Framtida studier kan undersöka om specifika klibeteenden, såsom frekvens, intensitet eller varaktighet, spelar en roll i att forma hudens mikrobiella miljö.

© Shutterstock

Implikationer för dermatologi och framtida behandlingar -

Denna upptäckt har betydande implikationer när det gäller behandling av kroniska inflammatoriska hudsjukdomar som eksem, rosacea och urtikaria. Även om överdrivet kliande förvärrar inflammation väcker dess förmåga att förbättra bakteriellt försvar frågor om hur terapeutiska ingrepp kan balansera dessa effekter.

© Shutterstock

Farmakologiska strategier -

Forskarna utforskar nu farmakologiska strategier för selektivt undertryckande av de inflammatoriska konsekvenserna av kliande, samtidigt som dess immunförstärkande fördelar bevaras. Genom att rikta in sig på mastcellsreceptorer eller modulera substans P-signalering kan framtida behandlingar mildra de skadliga aspekterna av kliande samtidigt som dess skyddande egenskaper utnyttjas.

© Shutterstock

Patientutbildning -

Dessa fynd tyder på att hudläkare kan behöva ompröva råden de ger patienter om kliande. Även om det allmänt rekommenderas att undvika att klia sig för att förhindra att inflammationen förvärras kan ett mer nyanserat tillvägagångssätt behövas, särskilt för personer som lättare drabbas av återkommande bakteriella hudinfektioner.

© Shutterstock 

Riktade behandlingar -

Detta belyser också potentialen för riktade terapier som hämmar de inflammatoriska aspekterna av kliande utan att kompromissa med dess skyddande effekter. Behandlingar som reglerar mastcellsaktiviteten utan att helt undertrycka immunsvar kan vara lovande för framtida forskning.

© Shutterstock

Neuroimmun respons med dubbla konsekvenser -

Kliande är mer än bara en reflexmässig reaktion; det är en komplex neuroimmun interaktion med både positiva och negativa följder. Även om överdrivet kliande förvärrar inflammatoriska hudsjukdomar utgör det också en primitiv försvarsmekanism mot bakteriella hot.

© Shutterstock

Innovativa dermatologiska behandlingar -

Förståelse för dessa dubbla effekter bäddar för nya upptäckter inom dermatologisk forskning, som kan ge upphov till innovativa behandlingar som tar itu med kronisk klåda och hudinflammation samtidigt som hudens naturliga förmåga att försvara sig mot patogener bevaras.

© Shutterstock

Lindring och motståndskraft -

Denna studie omformulerar kliande som inte bara en ren olägenhet utan ett beteende med evolutionär betydelse. Ett beteende som har bestått eftersom det ger både lindring och motståndskraft mot mikrobiella hot.

Källor: (Science) (Nature) Gen News) (New Scientist)

© Shutterstock