© Getty Images

Åtgärder inför livet efter detta -

För att uppnå ett framgångsrikt liv efter detta trodde de forntida egyptierna att vissa åtgärder var nödvändiga, såsom att bevara kroppen genom mumifiering, fylla graven med nödvändigheter och ibland ta med sig fyrfota kamrater, som de trodde skulle vara användbara i livet efter detta.

© Getty Images

Mumifiering -

Mumifieringsprocessen var avgörande för att säkerställa att kroppen förblev intakt för nästa liv. Metoderna såg olika ut beroende på personens förmögenhet, från enkel tvätt för de fattiga till komplexa procedurer för de rika, i syfte att säkerställa att kroppen bevarades i ett verklighetstroget tillstånd.

© Getty Images

Kunglighet -

För rika och kungligheter tog mumifieringsprocessen under Nya riket (1539–1075 f.Kr.) cirka 70 dagar. Processen innebar att tvätta, rena, dränera blod, avlägsna organ och torka kroppen med hjälp av natron, som var ett speciellt salt.

© Shutterstock

Hjärtat -

Hjärtat var det enda organ som lämnades kvar i kroppen eftersom egyptierna trodde att det var centrum för människans varelse. Alla andra organ avlägsnades och förvarades i speciella burkar, medan hjärnan kasserades eftersom den ansågs oviktig.

© Getty Images

Sista touch -

Den torkade kroppen vadderades med tygremsor för att bibehålla ett verklighetstroget utseende och man applicerade smink. När kroppen hade torkat helt och behandlats med oljor och harts lindades den in i linne, vilket gjorde den redo för graven.

© Getty Images

Gravar -

Elitens gravar förbereddes ofta långt före döden, utformade för att fungera som portar till livet efter detta. De försågs med mat, vin, kläder, möbler och andra nödvändigheter.

© Getty Images

Mumifierade djur -

Djurmumier (både husdjur och heliga djur) lades också i gravar. Dessa djur troddes ge sällskap i livet efter detta, fungera som evig mat, vidarebefordra böner till gudarna eller representera gudar.

© Getty Images

Dom -

Trots alla dessa förberedelser trodde inte egyptierna att evigt liv var något garanterat. De avlidna fick sin dom i underjorden, där deras handlingar i livet bedömdes i syfte att avgöra huruvida de var värdiga evigt liv eller ej.

© Getty Images

Ka och ba -

Egyptierna trodde på ka (livskraft) och ba (själ). Ka lämnade kroppen vid döden och ba stannade kvar till begravningen. Ba färdades sedan genom underjorden, vägledd av trollformler och amuletter för att nå domens salar.

© Getty Images

Underjorden -

I underjorden vägledde guden Horus (avbildad med ett falkhuvud) ba genom faror som portar av eld och kobror och ledde de avlidna till domen. Den här resan kantades av prövningar som testade själens renhet.

© Getty Images

Anubis -

Själva domsritualen tillsågs av Anubis, den schakalhövdade guden för balsamering och livet efter detta. Den avlidnes hjärta vägdes mot en fjäder (symbolen för sanning och kosmisk harmoni) för att avgöra huruvida personen hade levt ett rättfärdigt liv.

© Getty Images

Den negativa bekännelsen -

Den negativa bekännelsen var en avgörande del av domsprocessen, där den avlidne var tvungen att böja sig för gudinnan Ma'at och förneka att han begått olika synder, såsom stöld, mord och att ha skadat andra. Det här var deras sista chans att visa att de var värdiga evigt liv.

© Shutterstock

Osiris och de andra gudarna -

Osiris (underjordens kung, på bilden till vänster) agerade tillsammans med andra gudar domare under denna prövning. Om hjärtat var tyngre än fjädern (vilket tydde på ett syndigt liv) dömdes själen till evig förbannelse och slukades av den monstruösa gudinnan Ammut.

© Getty Images

Ammut -

Gudinnan Ammut (en skräckinjagande varelse som till olika delar var lejon, krokodil och flodhäst) förtärde den ovärdiga själen och gjorde på så sätt slut på allt hopp om ett liv efter detta.

© Getty Images

Återförening -

Om hjärtat balanserade med fjädern återförenades ka och ba och bildade akh, den odödliga anden. Denna förvandling gjorde det möjligt för de avlidna att komma in i Aaru, ett paradis som styrdes av guden Osiris (bilden).

© Public Domain

Aaru -

Aaru skildrades som ett utopiskt land med vackra berg och floder, där de avlidna återförenades med nära och kära och husdjur. Denna idyll var kulmen på egyptiernas strävan efter evigt liv och lycka.

© Public Domain

Evolution -

Begreppet mumifiering utvecklades under århundradena och teknikerna blev mer sofistikerade i takt med att egyptierna förfinade sin förståelse för hur man bevarar kroppen. Denna utveckling drevs av deras önskan att fullända processen att säkra evigt liv.

© Getty Images

Hjärtat i kulturen -

Egyptierna hade en stark tro på att själen fanns i hjärtat och denna tro påverkade många av deras metoder, däribland bevarandet av hjärtat under mumifieringen och dess roll i domsprocessen.

© Shutterstock

Gravar som portar -

Elitens utarbetade gravar var ofta generöst dekorerade och fyllda med skatter. Till skillnad från andra religioner var dessa gravar inte bara platser för vila utan portar till ett nytt, evigt liv.

© Shutterstock

Konst och litteratur -

Resan genom underjorden skildrades av de forntida egyptierna i olika former av konst, litteratur och religiösa texter. Dessa skildringar fungerade som guider för de avlidna och hjälpte dem att navigera i livet efter detta.

© Shutterstock

Osiris och Anubis -

Gudarnas roll i livet efter detta (särskilt Osiris och Anubis) var central i egyptiernas tro. Dessa gudar sågs som beskyddare och domare, som såg till att endast de rättfärdiga fick evigt liv, medan de ovärdiga straffades.

© Getty Images

Skyddande trollformler och amuletter -

Användningen av trollformler, amuletter och gravmålningar var avsedd att skydda och vägleda de avlidna genom farorna i underjorden. De troddes ha magiska egenskaper som kunde hjälpa till att övervinna hinder och nå livet efter detta.

© Getty Images

Universell strävan -

Det var inte bara eliten som var upptagna av evigt liv; alla egyptier strävade efter detta. Detta trossystem gav tröst och hopp och hjälpte dem att ta sig igenom livets utmaningar med förvissningen om att döden inte var slutet.

© Shutterstock

Copingmekanism -

Egyptiernas fokus på livet efter detta var inte bara en återspegling av deras religiösa övertygelser utan också ett sätt att hantera ovissheten avseende liv och död. Genom att förbereda sig för livet efter detta försökte de kontrollera sitt eget öde och säkerställa ett positivt utfall.

© Getty Images

Social ojämlikhet -

Bruket av mumifiering och de utarbetade ritualer som var förknippade med det hela var något förbehållet dem som hade råd, vilket belyser de sociala ojämlikheter som rådde i det forntida Egypten. Även de fattiga sökte dock sätt att säkra ett liv efter detta, om än med mycket enklare metoder.

© Getty Images

Arkitektoniska underverk - Faraonernas gravar, som pyramiderna och Konungarnas dal, är några av de mest kända exemplen på egyptisk arkitektur. Även om dessa strukturer utformades för att skydda de avlidna och säkerställa en lyckosam väg till livet efter detta ser den moderna världen dem nu som arkitektoniska underverk från en tid som flytt.

© Shutterstock

Livscykeln -

Egyptiernas tro på att livet, döden och livet efter detta är sammankopplade påverkade deras interaktioner med naturen. De såg livet som en del av en större cykel och döden var bara en övergång till en ny existens snarare än ett slut.

© Shutterstock

Aldrig slutet -

De forntida egyptierna såg inte döden som ett fullständigt uppbrott. De döda kunde också andligen återvända till de levandes värld för att ta del av dess nöjen, njuta av matoffer och tjänares uppmärksamhet.

© Getty Images

Bestående arv -

Arvet från de forntida egyptiernas tro på döden och livet efter detta påverkar kulturen än i dag. Deras metoder och koncept har studerats och beundrats i århundraden och bär vittnesbörd om en av världens mest fascinerande civilisationer.

Källor: (National Geographic) (History Today) (Britannica) (World History Encyclopedia)

© Getty Images