© Shutterstock

Sterilisering av verktyg -

Innan bevisinsamlingen påbörjas måste alla verktyg som används – allt från pincetter till skalpeller – genomgå en steriliseringsprocess. Sterilisering förhindrar att främmande DNA eller föroreningar tar sig in i bevisen, vilket säkerställer att proverna förblir rena och okontaminerade från insamling till analys.

© Shutterstock

Byte av handskar -

Utredarna har på sig handskar för att skydda både sig själva och bevisens integritet. Det är absolut avgörande att byta handskar mellan olika typer av bevisprover för att förhindra korskontaminering. Till exempel, efter att ha samlat in ett blodprov och innan utredaren går för att samla in hårfibrer måste han eller hon byta handskar för att säkerställa att ingen överföring av material sker mellan de två bevisen.

© Shutterstock

Insamling i ursprungligt skick -

Insamling av bevis i dess ursprungliga, orörda tillstånd är av yttersta vikt för korrekt kriminalteknisk analys. Detta innebär att man samlar in föremål eller prover utan att ändra deras position, skick eller sammansättning. Om till exempel ett skjutvapen hittas fotograferas det på plats och dess position och skick dokumenteras noggrant innan det hanteras och samlas in.

© Shutterstock

Förpackning av ömtåliga bevis -

Ömtåliga bevis, såsom glasfragment, känsliga tyger eller sönderfallande material, kräver speciella hanterings- och förpackningstekniker för att förhindra förlust eller ytterligare skada.

© Shutterstock

Insamling av hår och fibrer -

Denna teknik innebär direkt inspektion av ytor för hårstrån och fibrer, vilket kan vara viktigt för att koppla misstänkta eller offer till brottsplatsen. Utredarna använder en ren pincett och speciellt bevispapper för insamling av detta.

© Shutterstock

Insamling av hår och fibrer -

Denna metod säkerställer att bevisen inte kontamineras av insamlarens händer eller verktyg, vilket bibehåller provets integritet för kriminalteknisk analys.

© Shutterstock

Skrapning för insamling av prover -

För fasta prover som fäster på ytor används ett rent rakblad eller skalpell för att försiktigt skrapa materialet till rent papper eller direkt i en uppsamlingsbehållare. Denna teknik används ofta för att samla in torkad färg, skottrester eller torkade biologiska prover från icke-porösa ytor. Skrapningen måste göras noggrant för att samla tillräckligt med material för analys samtidigt som den underliggande ytan hålls så intakt som möjligt.

© Shutterstock

Hår- och fiberuppsamling med hjälp av tejp -

Speciella tejper som antingen är vatten- eller metanollösliga används för insamling av fina hårstrån och fibrer från olika ytor. Denna metod är särskilt praktisk vid insamling av bevis från kläder, möbelklädsel eller andra tyger där hår och fibrer kan fastna. Efter applicering avlägsnas tejpen försiktigt och sätts på en genomskinlig bit acetat eller liknande material för inlämning till det kriminaltekniska laboratoriet. Denna teknik minimerar skador på känsliga bevis och gör det möjligt att samla in material som kan vara svårt att plocka upp med pincett.

© Shutterstock

Uppsamling av torkat blod med hjälp av tejp -

Fingeravtrycksfolie är ett effektivt hjälpmedel vid insamling av torkade blodfläckar på icke-absorberande ytor. Folien appliceras försiktigt på fläcken och lyfts sedan, vilket överför blodet till folien. Denna icke-invasiva teknik bevarar fläckens mönster och fördelning, vilket kan vara avgörande för analys av blodfläcksmönster. Folien placeras sedan på ett genomskinligt underlag och märks för inlämning till det kriminaltekniska laboratoriet.

© Shutterstock

Säkring av tejp på acetat för transport -

För bevis som samlas in med hjälp av tejp eller folie, såsom torkat blod eller spårfibrer, fästs tejpen eller folien sedan på ett genomskinligt acetatark. Denna process bevarar det insamlade materialets integritet och möjliggör enkel undersökning under mikroskop utan direkt hantering av tejpen eller folien. Acetatarket märks och förpackas för inlämning till det kriminaltekniska laboratoriet, vilket säkerställer att bevisen förblir okontaminerade under transport.

© Shutterstock

Spårsökande dammsugning -

Särskilda dammsugare utrustade med en filterfälla används för att samla in spårbevis från större områden eller ytor där direkt insamling inte vore praktiskt. Denna metod är effektiv för insamling av hårstrån, fibrer och andra partiklar från golv, säten eller stora klädesplagg.

© Shutterstock

Dammsugning med filterfälla -

Denna fälla är speciellt utformad för att samla in och hålla bevis samtidigt som luft tillåts passera. Efter dammsugning överförs innehållet i fällan till en ren behållare, vanligtvis gjord av papper, för inlämning till det kriminaltekniska laboratoriet. Dammsugaren och fällan rengörs noggrant mellan användningarna för att förhindra korskontaminering.

© Shutterstock

Topsning -

Topsning innebär att man samlar in celler från insidan av kinden med hjälp av en steril provpinne. Denna icke-invasiva metod är standardpraxis för att få DNA-prover från misstänkta, offer eller någon annan som kan behöva uteslutas från utredningen. De insamlade cellerna innehåller mängder med DNA, som sedan kan jämföras med bevis som samlats in på brottsplatsen. Rätt teknik, inklusive användning av handskar och undvikande av kontaminering av pinnen, är avgörande för att säkerställa provets livsduglighet.

© Shutterstock

Insamling av flytande blodprover -

För insamling av flytande blodprover används specialdesignade vakuumrör innehållande EDTA (ett konserveringsmedel och antikoagulant). Denna metod används vanligtvis i kontrollerade miljöer, såsom sjukhus eller polisstationer, där blod kan tas av läkare. EDTA förhindrar att blodet koagulerar och bevarar provet för senare DNA-analys. Dessa prover är avgörande för att fastställa definitiva DNA-profiler för personer som är inblandade i specifika fall.

© Shutterstock

Skärteknik för vätskor -

Vid insamling av vätskeprover från tyger eller andra material används en steril skäranordning för att skära ut en del av materialet som innehåller vätskan. Denna teknik säkerställer att hela fläcken bevaras för analys och fångar upp allt potentiellt biologiskt material. Den utskurna delen förpackas sedan på lämpligt sätt, ofta i papper som andas för att möjliggöra ytterligare torkning och förhindra mikrobiell påväxt.

© Shutterstock

Våtabsorption -

Denna metod innebär att man använder en steril provpinne, gasbinda eller trådar lätt fuktade med sterilt destillerat vatten eller saltlösning för insamling av flytande prover. Fukten hjälper till att absorbera provet mer effektivt, vilket är särskilt användbart vid torkade biologiska vätskor. Provpinnen eller gasbindan får sedan lufttorka i en kontrollerad miljö innan den förpackas, vilket bevarar det biologiska materialet för DNA-analys.

© Shutterstock

Användning av sterilt destillerat vatten -

För tekniker som våtabsorption används sterilt destillerat vatten för att fukta provpinnar eller gasbindor. Detta säkerställer att uppsamlingsmediet inte tillför några förorenande ämnen till provet. Det sterila vattnet hjälper till att mobilisera celler eller ämnen på ytor och gör dem lättare att samla in. Denna teknik är särskilt praktisk vid insamling av spårmängder av biologiskt material från icke-porösa ytor eller föremål.

© Shutterstock

Lufttorkning av våta absorberade prover -

Prover som samlas in med våtabsorptionsmetoden måste lufttorkas i en kontrollerad miljö för att förhindra mögelpåväxt eller bakterietillväxt, vilket kan bryta ned provet. Denna torkningsprocess är avgörande för att bibehålla provets integritet för DNA-analys. Torkningsmiljön bör vara ren, välventilerad och fri från förorenande ämnen.

© Shutterstock

Sekundär torrtopsning -

Efter provinsamling med en fuktad provpinne används en sekundär, torr provpinne för att säkerställa att eventuellt kvarvarande biologiskt material absorberas. Denna teknik är särskilt praktisk för biologiska prover där den första pinnen kanske inte får upp allt material. Den torra provpinnen kan få upp rester som den våta pinnen inte fick, vilket säkerställer en mer omfattande insamling. Båda provpinnarna skickas sedan in för analys och utgör tillsammans ett grundligt prov för labbteknikerna.

© Shutterstock

Substratkontroll -

Substratkontroller innebär att man samlar in prover från området kring bevisen utan själva bevisen. Dessa kontrollprover hjälper kriminaltekniska analytiker att identifiera potentiella föroreningar och få en uppfattning om bevisens miljömässiga sammanhang. Om man till exempel topsar ett område bredvid en blodfläck kan analytikerna avgöra om förekomsten av kemikalier eller restprodukter kan störa DNA-analysen.

© Shutterstock

Torkning av biologiskt bevismaterial -

Innan förpackning måste biologiska bevis (till exempel blod, kroppsvätskor eller vävnader) torkas noggrant. Detta steg är viktigt för att förhindra mögelpåväxt eller bakterietillväxt, vilket kan bryta ned DNA i provet och eventuellt förstöra det för kriminalteknisk analys. Torkningen måste ske i en kontrollerad miljö för att undvika kontaminering med andra prover eller omgivande förorenande ämnen.

© Shutterstock

Pappersförpackning -

När de biologiska bevisen har torkat förpackas de med fördel i papper snarare än i plast. Papper gör det möjligt för bevisen att "andas", vilket minskar risken för kondens och efterföljande mögelpåväxt.

© Shutterstock

Pappersförpackning -

Denna förpackningsmetod är särskilt viktig för bevis som kan behöva lagras under en längre period innan analys. Varje förpackning är noggrant märkt med fallnummer, innehållsbeskrivning samt insamlingsdatum.

© Shutterstock

Plastförpackning för torkade prover -

I de fall där plastförpackningar används (till exempel för mycket små prover eller vid behov av särskilda omgivande förhållanden) måste provet torkas helt för att förhindra fuktansamling. Plast kan utgöra en förseglad miljö som främjar nedbrytning vid förekomst av fukt. Denna metod kräver noggrann observation av torkningsprocessen för att säkerställa att provets integritet bibehålls.

© Shutterstock

Dokumentation och kylning av flytande prover -

Flytande prover, som vatten från en brottsplats eller biologiska vätskor som behöver bevaras i flytande form, dokumenteras med detaljerade etiketter och förpackas i sterila glas- eller plastbehållare. Dessa prover kyls sedan så snart som möjligt för att stävja eventuella biologiska processer som kan påverka provets sammansättning. Dokumentationen innefattar provets källa, datum och tid för insamlingen samt eventuella överföringar för att säkerställa korrekt spårning av bevisen under utredningens gång.

© Shutterstock

Efterlevnad av avdelningens standardrutiner -

Utredarna behöver rätta sig efter avdelningens standardrutiner avseende insamling, förpackning och bevarande av bevismaterial. Dessa standardrutiner ger ett ramverk som säkerställer konsekvens, tillförlitlighet och överensstämmelse med rättsliga standarder i alla utredningar. Genom regelbundna samråd och efterlevnad av dessa förfaranden ser man till att metoderna för insamling av bevis följer aktuella normer och bästa praxis.

© Shutterstock

Samråd med kriminaltekniska laboratorier -

Innan utredarna samlar in bevis rådgör de ofta med kriminaltekniska laboratorier för att få klarhet i specifika krav för bevarande och förpackning av bevis. Detta säkerställer att bevisen samlas in i enlighet med laboratoriets analysprotokoll, vilket minskar risken för nedbrytning eller kontaminering av proverna och ökar sannolikheten för tillförlitliga och användbara kriminaltekniska resultat.

© Shutterstock

Uteslutning och jämförande analys -

Referensprover samlas in från personer som kan ha kopplingar till brottsplatsen, till exempel misstänkta, offer och vittnen. Dessa prover är avgörande för uteslutning av vissa individer eller jämförande DNA-analys. Genom att jämföra dessa prover med bevis som samlats in på platsen kan utredarna bekräfta eller utesluta vissa personers inblandning i brottet, vilket gör detta till ett effektivt verktyg i utredningsprocessen.

© Shutterstock

Etiska överväganden vid bevisinsamling -

Det är av yttersta vikt att brottsplatsundersökningar utförs på etiskt försvarbara sätt, särskilt insamling av känsliga bevis som biologiska prover. Utredarna måste respektera rätten till privatliv och erhålla nödvändiga samtycken eller fullmakter. Detta gäller även vid hantering, lagring och analys av bevismaterial – samtliga utredningsåtgärder måste vara motiverade och respektera alla inblandade parter.

Källor: (All About Forensic Science)

© Shutterstock