Skillnaderna mellan grekisk och romersk mytologi -

Få antika religioner eller mytologier har bevarats och studerats så noggrant som de gamla grekernas och romarnas. Till och med mer än tusen år efter det romerska imperiets fall, och mer än två tusen år efter det antika Greklands glansdagar, fortsätter berättelserna och karaktärerna från dessa mytologier att fängsla människor över hela världen. Spår av dessa gamla gudars, gudinnors och hjältars inflytande kan ses överallt i det moderna samhället, allt från stjärnbilderna på himlen till Apollo Theatre i New York. Även om det är allmänt accepterat att de romerska gudarna och gudinnorna bara var kopior av de grekiska gudarna som föregick dem så är det inte helt sant. Faktum är att det finns ett antal viktiga skillnader mellan de två religionerna som gör dem oändligt intressanta för varsin del.

Nyfiken? Läs vidare för att få reda på vad som särskiljer de antika grekiska och romerska mytologierna.

© Getty Images

Ursprunget till den grekiska mytologin -

Grekisk mytologi uppstod som en sammanslagning av många olika regionala religioner som utövades av grekiska och medelhavsstammar, som i sin tur med största sannolikhet lånade vissa gudar och ritualer från gamla indoeuropeiska kulturer.

© Getty Images

Ursprunget till den grekiska mytologin -

De flesta historiker och arkeologer är överens om att den grekiska mytologiska kanonen så som vi känner den idag med största sannolikhet kom samman i den minoiska civilisationen, med ursprung på ön Kreta, som frodades i nästan 2 000 år mellan 3 000 fvt och 1 100 fvt.

© Getty Images

"Iliaden" -

"Iliaden", en episk dikt som ursprungligen berättades muntligen, tillskriven den legendariske blinde poeten Homer, är en av de äldsta skrivna berättelserna om den grekiska mytologiska kanonen och berättar historien om de sista åren av det trojanska kriget. Även om författarskapet till "Iliaden" tilldelas Homer är identiteten på den första personen som skrev den under 800-talet fvt fortfarande ett mysterium.

© Getty Images

"Iliaden", "Odysséen" och "Theogonin" -

"Iliaden", såväl som dess andliga uppföljare "Odysséen", berättar historien om det trojanska kriget, dess efterdyningar och karaktärerna och händelserna kring det, inklusive både dödliga hjältar och gudar. Under 800-talet fvt, någon gång efter uppkomsten av dessa två episka dikter, skrev den grekiske poeten Hesiod "Teogonin", som söker samla alla berättelser om de grekiska gudarna och hjältarna till en kategorisk och organiserad dikt.

© Getty Images

"Aeneiden" -

"Aeneiden", skriven omkring år 30 fvt av poeten Vergilius, är den romerska återberättelsen av det trojanska kriget och följer den trojanska hjälten Aeneas resa då han flyr från Trojas fall och så småningom blir den romerska civilisationens stamfader. Det är på många sätt det romerska svaret på Homers "Odysséen" från århundraden tidigare.

© Getty Images

"Metamorfoser" -

"Metamorfoser", skriven år 8 evt av den romerske poeten Ovidius, kan ses som den romerska motsvarigheten till Hesiods "Teogonin". Under loppet av 15 volymer och nästan 12 000 rader berättar Ovidius om världens historia, från jordens födelse till sin egen tid. Det anses vara den auktoritativa texten om romersk religion och mytologi.

© Getty Images

Grekisk skapelseberättelse -

I likhet med många tidigare indoeuropeiska religioner och senare religioner som kristendomen börjar den grekiska skapelseberättelsen med ingenting, särskilt kallat Kaos av grekerna. Kaos födde en stor svart fågel känd som Nyx. Barnbarnen till Nyx, födda av Erebus, var grundarna och grunderna för den dödliga världen: Gaia (jorden), Pontus (havet), Tartarus (helvetet) och Eros (kärleken).

© Getty Images

Romersk skapelseberättelse -

Den romerska skapelseberättelsen återspeglar grekernas dito på många sätt, men lägger stor vikt vid upptäckten av den italienska halvön och grundandet av staden Rom. Romulus och Remus, ättlingar till hjälten Aeneas som upptäckte den italienska halvön, fostrades av en varg och byggde senare, med uppgift att grunda en stor stad, den första iterationen av Rom på Palatinskullen.

© Getty Images

Romarna tog en hel del från den grekiska mytologin -

De allra flesta gudar som förekommer i Ovidius "Metamorfoser" är hämtade från grekisk mytologi och har fått romaniserade namn. Zeus, till exempel, blir Jupiter. Denna låneteknik var inte unik för romarna; i den antika världen var det vanligt att gudar och rituella sedvänjor från olika kulturer handlades och blandades, precis som alla andra kulturella aspekter kan spridas över gränser.

© Getty Images

Trojas fall spelar en avgörande roll i båda mytologierna -

Det trojanska kriget spelar en central roll i både grekisk och romersk mytologi. Några av den grekiska legendens största dödliga hjältar, inklusive Akilles och Odysseus, stred i det trojanska kriget och fick då och då hjälp av gudarna.

© Getty Images

Trojas fall spelar en avgörande roll i båda mytologierna -

Även om den romerska civilisationen ännu inte existerade då det trojanska kriget ägde rum flydde den legendariske trojanska hjälten Aeneas, vars historia berättas i "Aeneiden", sin fallna stad tillsammans med en liten grupp överlevande och flydde västerut till den italienska halvön, där de senare bosatte sig och blev romarnas förfäder.

© Getty Images

Avbildningar av gudarna -

Även om det stämmer att många av de centrala gudarna och gudinnorna i antikens Grekland och Rom var i huvudsak desamma finns det viktiga skillnader i hur de uppfattades av tillbedjare. Skildringen av gudar i Grekland hade hög prioritet och de flesta medlemmar av pantheon illustrerades ofta och avbildades nästan alltid som vackra varelser iförda lyxiga, himmelska sidenplagg.

© Getty Images

Avbildningar av gudarna -

Däremot var romarna mycket mindre bekymrade över utseendet på de gudar och gudinnor som de tillbad. De var mycket mer sällan föremål för konst och när de avbildades avbildades de som praktiska och inte nödvändigtvis vackra karaktärer, ofta iförda militära utstyrslar.

© Getty Images

Gudarnas personligheter -

I likhet med deras fysiska utseende skilde sig de grekiska och romerska gudarna också i deras uppförande. Medan berättelser om de grekiska gudarna är fulla av amoraliska och ologiska våldshandlingar, svartsjuka och dramatik, anses de romerska gudarna vara mer balanserade och mer angelägna om rättvisa och ordning än sina anarkistiska föregångare.

© Getty Images

Folkens inställning till gudarna -

I det antika Grekland ansågs gudarna och gudinnorna vara djupt involverade i de dödligas värld. Grekiska gudar fruktades allmänt över hela Grekland, vilket resulterade i frekventa festivaler och uppoffringar av deras dödliga undersåtar. Däremot investerade romarna, trots att de fortfarande var helt trogna sina gudar, inte i sina personligheter eller förväntade sig att de skulle blanda sig i vardagliga angelägenheter.

© Getty Images

Vikten av dödliga -

Människor och dödliga spelar också en mycket större roll i den grekiska mytologin än i den romerska mytologin. Grekiska hjältar som Herkules och Orfeus (på bilden) spelar lika stor roll i den grekiska mytologiska kanon som gudarna och deras berättelser är ofta tätt sammanflätade, både romantiskt och på andra vis.

© Getty Images

Vikten av dödliga -

I antikens Rom, medan dödliga hjältar och legendariska figurer som Aeneas, Rebulus och Remus finns med i den mytologiska kanonen, var de mycket mer åtskilda från gudarnas vilja och handlingar än de var i den grekiska mytologin.

© Getty Images

Hera vs Juno -

I den grekiska mytologin är Hera fru till Zeus och därmed drottning av gudarna och berget Olympen. Hera är också äktenskapets och födelsens gudinna. Till stor del orsakat av hennes mans skenande otrohet framställs Hera i de flesta berättelser som svartsjuk, våldsam och hämndlysten.

© Getty Images

Hera vs Juno -

I romersk mytologi antar samma karaktär det romerska namnet Juno. Juno är också gift med Zeus romerska motsvarighet, Jupiter, men Juno beskrivs och avbildas som en mycket mer snäll och mild matriark. Juno kallades ofta modergudinnan och var Roms skyddsgudinna.

© Getty Images

Athena vs Minerva -

Athena, den grekiska krigsgudinnan, var en av de mest vördade gudarna i den grekiska kanonen. Medan Ares, krigsguden, representerade slagfältets passion och energi, var Athena närmare förknippad med krigsstrategi, mod och list. Hon var också, i mindre grad, vishetens och hantverkets gudinna.

© Getty Images

Athena vs Minerva -

Den romerska gudinnan Minerva, som har etablerats av historiker som en återgivning av Athena, har mycket mindre med krigföring att göra än sin grekiska motsvarighet. Minerva är mer lik den antika etruskiska gudinnan Menrva till sin läggning. Gemensamt för de tre är att de alla till viss del är gudinnor för lärdom, visdom och hantverk. Minerva är också den romerska gudinnan för musik och poesi.

© Public Domain

Hades vs Pluto -

Hades, en av de äldsta grekiska gudarna, bror till Zeus och Poseidon, var underjordens eviga härskare. Han var dock inte förkroppsligandet av ondskan och visade ibland barmhärtighet och empati gentemot dödliga.

© Getty Images

Hades vs Pluto -

Den romerska guden Pluto styrde också underjorden och, liksom Hades, styrde han den rättvist. Vissa aspekter av andra gudar, så som den etruskiska Orcus och den grekiska Poutos, absorberades också av den romerska Pluto, som blev gud för inte bara underjorden utan också för rikedom.

© Public Domain

Ares vs Mars -

Den grekiska krigsguden Ares var själva sinnebilden av den mer vilda sidan av krigföring, medan hans syster Athena representerade strategi och ledarskap. Trots att han är en av de mest kända grekiska gudarna i dagsläget spelade han en förvånansvärt liten roll i den grekiska mytologiska kanonen. Väldigt få grekiska grupper eller städer stod under hans beskydd på grund av hans våldsamma och brutala natur.

© Public Domain

Ares vs Mars -

Krigsguden skildras i ett mycket vänligare ljus i den romerska mytologin. Mars var inte bara krigsguden, utan också en primär beskyddare för jordbruket. Många festivaler hölls till hans ära varje år och han var en enormt populär karaktär i både den romerska armén och i jordbrukssamhällena.

© Getty Images

Artemis vs Diana -

Artemis var den oerhört mäktiga dottern till Zeus och tvillingsyster till Apollo i den grekiska kanonen. Jaktens, månens och naturens gudinna var populär bland både dödliga och gudar, ofta avbildad tillsammans med ett stort följe av hängivna anhängare.

© Getty Images

Artemis vs Diana -

Den romerska gudinnan Diana antog många av Artemis egenskaper och anses också vara en gudinna för jakt och vildmark. I motsats till Artemis, som var allmänt populär men också ökänt hämndlysten, skildras Diana dock med en lugnare karaktär och dyrkas än idag av många neopagangrupper.

© Getty Images

Hermes vs Merkurius -

Hermes, den grekiska budbärarguden, var också beskyddare för dödliga budbärare, tjuvar och resenärer. Hermes sägs vanligtvis ha varit Zeus son och var känd som en busig gud vars berömda bevingade sandaler gjorde det möjligt för honom att enkelt röra sig mellan gudarnas och de dödligas världar.

© Getty Images

Hermes vs Merkurius -

Hermes romerska motsvarighet, Merkurius, var också i mindre utsträckning kurirernas och budbärarnas skyddsgud. I romersk mytologi var han mer känd som guden för köpmän och handel.

Källor: (Theoi Project) (Diffen) (TheCollector)

© Getty Images