© Getty Images

Ursprung -

Arkeologer som arbetade i en gravkammare i Sheikh Abd el-Qurna-nekropolen väster om Luxor i Egypten gjorde i slutet av 1990-talet en oväntad upptäckt.

© Getty Images

Ovanlig artefakt -

Dold i sanden låg en omsorgsfullt utformad stortåprotes av läder och trä begravd bredvid en mumifierad kvinna, troligen dotter till en framstående forntida egyptisk präst.

© Getty Images

Tidernas första proteser -

Antikvitetsintendenter daterade protesen tillbaka till kung Amenhotep II:s 18:e dynasti (1450–1425 f.Kr.) och sade att upptäckten vittnade om framstegen inom estetisk kirurgi på 1400-talet f.Kr. Protesen, som i dag är känd som Kairo-tån, är den äldsta protesen som någonsin grävts fram och tjänade förutom sitt estetiska tilltalande också ett praktiskt syfte då den gjorde det möjligt för patienten att hålla balansen.

© Getty Images

Första dokumenterade användningen av en handprotes -

Den romerske generalen Marcus Sergius Silus förlorade sin högra hand i strid under det andra puniska kriget (218–201 f.Kr.). Han lät tillverka en järnhand för att hålla sin sköld så att han kunde återuppta kampen. Silus är den första dokumenterade användaren av en handprotes.

© Getty Images

Lemmar i trä -

Under den mörka medeltiden gjordes få protesrelaterade framsteg, men senare under medeltiden använde riddare ibland trälemmar för att kunna strida eller rida.

© Getty Images

Vidareutveckling av protesen -

Ett tidigt, mer sofistikerat försök att återskapa en förlorad lem gjordes av den tyske kejserlige riddaren Götz von Berlichingen (1480–1562). Berlichingen förlorade sin högra arm under tronföljdskriget i Landshut 1504. Senare lät han tillverka två mekaniska järnproteser, varav den andra var ganska raffinerad; den kunde hålla allt från sköldar och tyglar till fjäderpennor. Strax därefter kom en inspirerad man att göra protetiska framsteg.

© Public Domain

Funktionella lemproteser -

Den franske fältskären Ambroise Paré (cirka 1510–1590) utformade några av de första rent funktionella proteserna för soldater som kom från slagfältet.

© Getty Images

Proteskirurgins fader -

Paré betraktas ofta som fadern till modern amputation och proteser. Han tillverkade proteser med selar och knälås för amputerade. Han uppfann också några ögonproteser och tillverkade konstgjorda ögon av emaljerat guld, silver, porslin och glas. En samling av Parés banbrytande verk publicerades i Paris 1575 och är den äldsta skriftliga referensen till proteser.

© Getty Images

"Järnarmen" -

År 1570, under de franska religionskrigen, krossades hugenottkaptenen François de la Noues (1531–1591) vänstra arm av en muskötkula och amputerades senare. De la Noue försågs med en konstgjord arm av järn med en krok så att han kunde hålla i tyglarna. Därefter blev han känd som Bras-de-Fer, eller "Järnarmen".

© Getty Images

"Anglesey"-typen -

Protestekniken utvecklades avsevärt under den industriella revolutionen. Det konstgjorda träbenet av typen "Anglesey" introducerades, gjort för personer som blivit amputerade ovanför knäet. Lemmens design utvecklades ursprungligen av lemtillverkaren James Potts i London 1800. Den blev populär då den bars av markisen av Anglesey, Henry Paget (1768–1854), som förlorade sitt ben under slaget vid Waterloo 1815.

© Getty Images

Porträtt av proteser -

Sko- och stövelmakaren James Gillingham (1839–1924) tillverkade proteser i Somerset, England. Han var en av de första som fotograferade sina verk. Här ses en äldre man med ett par konstgjorda ben.

© Getty Images

Proteser för barn -

Även detta studiofotografi av en ung flicka med ett par konstgjorda ben bidrog till att marknadsföra Gillinghams skicklighet inom tillverkning av proteser för barn.

© Getty Images

Modulär design -

Många kombattanter från båda sidor blev svårt handikappade under det amerikanska inbördeskriget. Dubbelamputerade Samuel H. Decker gjorde sig känd för att utforma sina egna konstgjorda armar och blev senare en pionjär inom modulär extremitetsdesign.

© Getty Images

"Hanger limb" -

Oroad av det rekordstora antalet amputerade i samband med det amerikanska inbördeskriget tog veteranen James Edward Hanger (bilden) patent på ett träben som han kallade "Hanger limb".

© Public Domain

Hangers uppfinningar -

"Hanger limb" var den första med en rörlig knäled och hade gummi i fotleden och dämpning i hälen. Under åren efter kriget fortsatte Hanger att expandera och förfina sin produkt och grundade så småningom det som i dag är känt som Hanger Prosthetics and Orthotics, ett av de ledande protesföretagen i USA.

© Public Domain

Konstgjorda lemmar och krigstid -

Hangers revolutionära arbete sträckte sig inte bara över inbördeskriget utan även första världskriget. Inspirerade av hans uppfinning började brittiska protespionjärer tillverka liknande konstruktioner. Bilden visar brittiska soldater utrustade med proteser på Queen Mary's Hospital i Roehampton, London.

© Getty Images

Massproduktion av proteser -

Queen Mary's Hospital blev en viktig plats för tillverkning av lemmar under konflikten. För första gången massproducerades konstgjorda lemmar som svar på det enorma antalet skadade som lemlästats ute på slagfältet.

© Getty Images

Ansiktsproteser -

Proteser avsedda för sårade sträckte sig till tillverkning av ansiktsproteser, baserade på Ambroise Parés usprungliga design på 1500-talet.

© Getty Images

De första konstgjorda lemmarna i duralumin -

Det var under första världskriget som de första konstgjorda lemmarna gjorda av duralumin, en stark, hård, lätt legering av aluminium, dök upp. Duraluminproteser utvecklades av den engelske flygaren André Marcel Desoutter (1894–1952) och hans bror Charles och deras företag Desoutter Brothers Limited försåg sårade soldater och senare allmänheten med dessa.

© Getty Images

Ett nytt liv -

Proteser för handikappade före detta militärer fungerade som rehabiliteringsbehandlingar för veteraner som hade förlorat sina lemmar i krig. Med dessa proteser kunde de återuppta gamla färdigheter eller utveckla nya.

© Getty Images

Tillbaka till arbetet -

Proteser uppmuntrade dem som stympats ute på slagfältet att återuppta arbetet i fredstid. Här ses en veteran arbeta på sin gård med hjälp av en konstgjord arm som hjälper honom att styra plogen.

© Getty Images

Inspiration -

En historia som fångade allmänhetens intresse var den om Marie Moentmann (1900–1974), en 15-årig flicka som förlorade sina händer och funktionen i båda armarna i en fabriksolycka 1915 i St. Louis, Missouri. Hon fick konstgjorda händer, som hon lärde sig att använda med stor skicklighet. Faktum är att hon var så skicklig att hon startade ett företag efter att välvilliga donerat en betydande uppstartsfond.

© Public Domain

Walter Reed Army Hospital -

Under tiden producerade Walter Reed Army Hospital ett stort antal proteser för de återvändande veteranerna. På den här bilden från 1919 ses en man med en konstgjord arm lära sig svetsa. Walter Reed Army Medical Center i Washington, D.C. är än i dag en viktig plats för produktion av proteser i USA.

© Getty Images

Begränsad utveckling inom protesteknik -

Andra världskriget var inte mindre förödande för dem som stred vid fronten. Dessvärre motsvarades inte det ökade fokuset på militär teknik under konflikten av framstegen inom protesteknik.

© Getty Images

Artificial Limb Program -

Av denna anledning inrättade National Academy of Sciences i USA Artificial Limb Program 1945, som påbörjade organiserad forskning på området.

© Getty Images

Svar på en skandal -

Den världsomspännande talidomidskandalen på 1960-talet ledde till att tusentals barn behövde proteser efter att ha fötts med olika slags allvarliga missbildningar. Upprördheten föranledde nya ansträngningar att förbättra utformningen av proteser.

© Getty Images

Stormsteg -

Som ett resultat av detta gjordes betydande förbättringar av protesstandarden på 1970-talet. År 1975 utvecklade uppfinnaren Ysidro Martinez, som själv var amputerad, en lem som var utformad för att förbättra balansen och minska friktionen. Hans arbete inledde en ny våg av tekniska framsteg med målet att tillhandahålla överlägsen mänsklig funktionalitet och komfort. Detta gav amputerade mycket större rörelsefrihet, något som exemplifierades av Terry Fox (1958–1981), en kanadensisk idrottare som förlorade ett ben i samband med cancer men som sedan gav sig ut på vägarna i Kanada för att samla in pengar och öka medvetenheten om cancerforskning.

© Getty Images

Kolfiberproteser -

Innan han föll i onåd var sydafrikanske Oscar Pistorius känd över hela världen som "Blade Runner". Han deltog i sprinttävlingar för både icke-funktionshindrade och sprinttävlingar för amputerade under knäet med J-formade kolfiberproteser.

© Getty Images

Bionik -

Protesforskning på 2000-talet handlar mycket om att dra nytta av kraften i beröringsbionik. Bilden visar i-Limb Ultra, en myoelektrisk, multiartikulerande proteshand med fem individuellt drivna fingrar. Den uppfanns av David Gow och hans team vid Bioengineering Centre på Princess Margaret Rose Hospital i Edinburgh i Skottland och tillverkas av Touch Bionics.

© Getty Images

Hero Arm -

Här demonstrerar en sjuårig pojke, som föddes utan högerhand, sin armprotes som kallas Hero Arm. Den tillverkas av brittiska Open Bionics.

© Getty Images

C-Leg -

Förutom bionisk teknik hjälper datorstödda artificiella lemmar som C-Leg (bilden) personer som har förlorat sina nedre extremiteter att återigen gå som på moln.

© Getty Images

3D-teknologi -

Möjligheten att skriva ut i 3D har introducerat en ny era av kollaborativ protesdesign. E-Nable Prosthetics är ett lovvärt initiativ och ett projekt där volontärer med 3D-skrivare förs samman med handikappade barn som behöver handproteser.

Källor: (National Library of Medicine) (Premier Prosthetic) (ScienceDirect) (Smithsonian Magazine) (ResearchGate) (National Trust Collections) (BBC) (Harvard Medical School) (National Academy of Sciences) (Enabling the Future)

© Getty Images